Stängt
- Ämnesverktyg
- Visa första olästa
- Hitta inlägg efter datum
Det har spekulerats mycket här, det mesta ganska osmakligt. Många som säger sig veta än det ena än det andra. Många påståenden och allmänt ganska dassigt trams. Jag känner/kände min bror och kan avfärda det mesta som skrivs, men det gör mig förbannad ändå. Att man tycker att det är en god idé att yttra sig om min bror som person när han inte finns längre, ja varför gör man det? . Det är för mig helt oförståeligt om man inte uttryckt detta när han varit vid livet. Varför vädra det i ett forum som detta när han är död? Strö lite salt i såren på min brors barn och anhöriga? Att uttala sig om hans person, om han är god eller ond, bra eller dålig. Jag tycker man saknar ganska mycket karaktär och omdöme om man i detta livsöde i en tråd som denna tycker att det är rimligt att ge en bild och försöka beskriva en person som klanderlig. Det blir dock tydligt för mig att den kännedom som finns om min bror är ytterst begränsad av det som står att läsa att döma.
Om ni undrar hur min bror var så är det omöjligt att ge en komplett bild av honom som person på det här sättet, men kanske någon form av bild kan ges som är mer överensstämmande med verkligheten än den som vissa klena karaktärer
klåpat till här. På något sätt känns det bra att i alla fall göra ett försök.
Stolta stunder och mindre sådana finns i alla människors liv så också i min brors.
Vi som faktiskt står, eller stod honom nära vet vilken människa någon valt att ta ifrån oss, en fin människa med skavanker som alla. Någon/något som de skulle spekuleras mer om och som kommit väldigt lindrigt undan i denna tråd är B…m.ns och hans tidigare chef P.r. En ganska smutsig historia och en granskning på detta bolag och denna chef skulle jag välkomna. På begravningen var min brors tidigare firmor representerade men inte B…m.ns. En stor skuld till min brors situation, hans mående och utveckling ligger hos människor i berörd verksamhet. Jag reagerade direkt på hur denna relation mellan min bror och L inleddes och blev. Första gången jag klev in i min brors nya hus var de som att komma hem till någon annan.
En hel familj levde där men inte han. Jag blev välkomnad av barn och en kvinna jag aldrig träffat. En surrealistisk upplevelse då det där satt människor och kände sig hemma liksom. Men dem hörde inte dit. En människa, då alltså L, hade hittat sin lösning i att använda sig utav min bror i ett skeende i hans liv där han var som mest sårbar och ensam. Jag kollade genast upp henne när jag kom hem och där visade sig ju hennes ekonomiska status. I samtal med min bror blir det också för mig klart att han misstänker att hennes avsikter inte heller är goda, men rädslan av att vara själv och behovet att känna sig omtyckt gjorde att han uppenbarligen blundade för den instinkten. Det pratas också om min brors missbruk. Inget som någon vinner på att dölja, gör det honom väl inte till en dålig människa? Nej inte för mig iaf.
Har han gjort saker på fyllan som inte är ok? Givetvis! Kan tänkas att ganska många människor kan känna igen sig i det? Är han för det en dålig människa? Inte för mig iaf.
Tyvärr blev missbruket den sista tiden en för stor del av och i hans liv och detta mycket tack vare L som höll honom kvar där. Nej, man kan inte lasta missbruket på någon annan men hon gjorde det omöjligt för honom att förändra det iaf.
Jag har jobbat inom psykiatrin i större delen av mitt yrkesliv och kan tolka och förstå diverse diagnoser ganska bra. Borderline är liksom lite komplext på det viset att dem med denna diagnos oftast inte är så lösningsorienterade. Att tappa kontroll och på så vis förlora uppmärksamhet är liksom det sista dem vill. Sen finns de ju givetvis olikheter. Klassiskt är iaf att man åker in och ut på psyket, man dribblar med mediciner, man intoxar och så vidare. Att hitta andra och se dessa som ansvariga för sin egna misslyckanden osv är mer regel än undantag. Jag brukar för mig själv på lekmannavis göra liknelsen med borderline med dåliga förlorare. Man vill liksom vara i centrum. Och när man får konkurrens gör man oväntade saker för att få tillbaka uppmärksamheten och åter få stå i centrum, många ggr är då självskadebeteende vanligt. Självmordsförsök måste man ta på allvar oavsett vad, trots att avsikten väldigt sällan är sådan. Strävan efter uppmärksamheten och få stå i centrum och vara intressant och få andra människors engagemang är oftast den egentliga. Min känsla var genast den vid första mötet med L att detta är skevt, situationen är mer än märklig och relationen kan inte förstås som annat än destruktiv och gränslös. Vad gör denna människa här när min bror helt uppenbart inte mår bra? Det var och är fortfarande tydligt för mig att hon var där för att profitera på min bror.
Det har ju också spekulerats i min brors ekonomi och låt oss säga att den var god.
Det här med jakt har också omnämnts i denna tråd och nån bild på ett skjutet djur har varit föremål för diskussion. Ja, han hade jägarexamen och ja, han hade ett vapen. Har han någonsin skjutit med det vapnet? Nej, faktiskt inte. Har han skjutit något djur? Det skulle förvåna mig då han var väldigt blödig.
Också omnämnts i tråden är en dålig kvinnosyn. Jag kanske inte är rätt man att uttala mig om detta, men jag tycker inte att så var fallet. Här kanske man inte ska bedömas utifrån hur man gjort eller agerat under tonåren eller på grund av att man inte betett sig helt ok när man varit berusad. Men så tycker jag. Det är min åsikt. Jag har betett mig på sätt mot det motsatta könet i tonåren som jag absolut inte skulle göra som vuxen. Det är väl lite så att man tränar sig där.
Har jag betett mig illa mot en kvinna när jag varit onykter, absolut. Är vi uppfostrade i ett hem med goda värderingar? Utan tvekan.
Jag har sett filmen där min brors sista
fyra minuter i livet finns att se.
Konversationen kan man ju läsa i fup, men känslor och upplevelser är ju alltid ens egna. Det filmen sade mig var betydligt mer än vad som står att läsa konversationen. Jag blev trygg i att veta att min bror inte kan lastas för någonting av vad som sker där. Samma känsla som vid mitt första möte med L infinner sig direkt när jag ser henne ståendes där talandes på ett domderande, befallande och grandiost vis. För mig blir det tydligt att hon vill att han skall var den sämre utav dem båda. Till en början säger min bror till L att gå och lägg dig eller åk härifrån, detta utan någon form av aggression utan endast med uppgivenhet. Det är alltså inte ens så att hon blir utkastad av min bror. Han är trött och vill få ett slut, iaf på den kvällen. Hon kan i sin tur inte låta honom få bestämma och själv förlora kontrollen på vare sig honom eller situationen som helhet. När man ser videon blir det så tydligt hon handlat medvetet och med detta är hon för mig är en genomond människa oavsett vad andra säger. Diskussionen är inte på något sätt hetsig och hon kan välja att göra på flera olika sätt. Det finns gott om tid att resonera med sig själv och detta var det hon kom fram till, dvs att avsluta min brors liv. Under deras samtal, där min bror mestadels är tyst, gör hon flertalet anspråk på att lyfta geväret. Jag räknade till tre ggr där hon är på väg att lyfta upp och skjuta.
När det blir klart för henne att E menar allvar med att hon ska gå och att det därmed underförstått kanske är slut, lyfter hon upp geväret och siktar en bra stund innan hon trycker av. L är vid tillfället endast iklädd trosor vet inte om det gör varken till eller ifrån att berätta, mer än att det hela blir än mer osmakligt än va det redan är. Avsikten min bror hade med inspelningen är vad jag tror att i efterhand
kunna visa L hur hon betett sig dagen efter. Hur hon sprungit runt naken med ett hagelgevär och hotat att skada honom och se till att han hamnade på sjukhus. Ett beteende hon förmodligen aldrig skulle kännas vid om det inte kunnat påvisas.
Läser återigen att man tolkar de lilla som står i fup som sanning i det L påstår. Dessa påståenden sker ju lite väl sent i FUP och till en början var dem enligt henne själv lyckliga och kära. Det är vad som till en början framgår i hennes berättelser. Som sagt, att L skulle leva under en press eller att hon skulle vara utsatt för något, blir tydligt för tittaren i filmen att så inte är fallet. Frustrationen hos L är uppkommen av att E just inte lyder hennes befallningar vilket sedan leder till att L tar beslutet att skjuta honom, helt oprovocerat och kallblodigt. Hon är ingen utsatt kvinna det är min sanna övertygelse. Återigen förstår jag inte vitsen med detta spekulerande riktigt överhuvudtaget, men om det ska skrivas så tänker jag att det är klent att ta bilden av det som L påstår som sanning och använda som en beskrivning av min bror, då den helt enkelt inte stämmer med verkligheten. Dem kvinnor som jag känner och som levt med honom skulle säkert ha en del att säga men avfärdar denna bild som skitsnack. Med dem här raderna har jag fått skriva av mig och med detta försöker jag förhålla mig till den ilska jag känner inför människors dumhet och illvilja. Att orsaka mer smärta än den som redan är, kan inte beskrivas som annat än brutal. Framförallt för hans barn så är detta så fruktansvärt osmakligt och vidrigt.
Min bror och jag förlorade själva vår pappa när vi var barn, så jag vet till viss del sätta mig in i och förstå vilka känslor, frågetecken och sorg samt ilska hans barn kommer växa upp med och bli präglade av. När jag växte upp var jag dock förskonad från ruttna människors idioti på Flashback vilket jag idag känner en enorm tacksamhet över. Jag lider med mina brorsbarn och jag beklagar så att det troligtvis blir svårt för dem att värja sig mot osanna påståenden och osmakliga spekulationer om deras pappa, de så otroligt orättvist blivit fråntagna pga en otroligt självisk kvinnas egoistiska och fullkomligt genomtänkta beslut.
Om ni undrar hur min bror var så är det omöjligt att ge en komplett bild av honom som person på det här sättet, men kanske någon form av bild kan ges som är mer överensstämmande med verkligheten än den som vissa klena karaktärer
klåpat till här. På något sätt känns det bra att i alla fall göra ett försök.
Stolta stunder och mindre sådana finns i alla människors liv så också i min brors.
Vi som faktiskt står, eller stod honom nära vet vilken människa någon valt att ta ifrån oss, en fin människa med skavanker som alla. Någon/något som de skulle spekuleras mer om och som kommit väldigt lindrigt undan i denna tråd är B…m.ns och hans tidigare chef P.r. En ganska smutsig historia och en granskning på detta bolag och denna chef skulle jag välkomna. På begravningen var min brors tidigare firmor representerade men inte B…m.ns. En stor skuld till min brors situation, hans mående och utveckling ligger hos människor i berörd verksamhet. Jag reagerade direkt på hur denna relation mellan min bror och L inleddes och blev. Första gången jag klev in i min brors nya hus var de som att komma hem till någon annan.
En hel familj levde där men inte han. Jag blev välkomnad av barn och en kvinna jag aldrig träffat. En surrealistisk upplevelse då det där satt människor och kände sig hemma liksom. Men dem hörde inte dit. En människa, då alltså L, hade hittat sin lösning i att använda sig utav min bror i ett skeende i hans liv där han var som mest sårbar och ensam. Jag kollade genast upp henne när jag kom hem och där visade sig ju hennes ekonomiska status. I samtal med min bror blir det också för mig klart att han misstänker att hennes avsikter inte heller är goda, men rädslan av att vara själv och behovet att känna sig omtyckt gjorde att han uppenbarligen blundade för den instinkten. Det pratas också om min brors missbruk. Inget som någon vinner på att dölja, gör det honom väl inte till en dålig människa? Nej inte för mig iaf.
Har han gjort saker på fyllan som inte är ok? Givetvis! Kan tänkas att ganska många människor kan känna igen sig i det? Är han för det en dålig människa? Inte för mig iaf.
Tyvärr blev missbruket den sista tiden en för stor del av och i hans liv och detta mycket tack vare L som höll honom kvar där. Nej, man kan inte lasta missbruket på någon annan men hon gjorde det omöjligt för honom att förändra det iaf.
Jag har jobbat inom psykiatrin i större delen av mitt yrkesliv och kan tolka och förstå diverse diagnoser ganska bra. Borderline är liksom lite komplext på det viset att dem med denna diagnos oftast inte är så lösningsorienterade. Att tappa kontroll och på så vis förlora uppmärksamhet är liksom det sista dem vill. Sen finns de ju givetvis olikheter. Klassiskt är iaf att man åker in och ut på psyket, man dribblar med mediciner, man intoxar och så vidare. Att hitta andra och se dessa som ansvariga för sin egna misslyckanden osv är mer regel än undantag. Jag brukar för mig själv på lekmannavis göra liknelsen med borderline med dåliga förlorare. Man vill liksom vara i centrum. Och när man får konkurrens gör man oväntade saker för att få tillbaka uppmärksamheten och åter få stå i centrum, många ggr är då självskadebeteende vanligt. Självmordsförsök måste man ta på allvar oavsett vad, trots att avsikten väldigt sällan är sådan. Strävan efter uppmärksamheten och få stå i centrum och vara intressant och få andra människors engagemang är oftast den egentliga. Min känsla var genast den vid första mötet med L att detta är skevt, situationen är mer än märklig och relationen kan inte förstås som annat än destruktiv och gränslös. Vad gör denna människa här när min bror helt uppenbart inte mår bra? Det var och är fortfarande tydligt för mig att hon var där för att profitera på min bror.
Det har ju också spekulerats i min brors ekonomi och låt oss säga att den var god.
Det här med jakt har också omnämnts i denna tråd och nån bild på ett skjutet djur har varit föremål för diskussion. Ja, han hade jägarexamen och ja, han hade ett vapen. Har han någonsin skjutit med det vapnet? Nej, faktiskt inte. Har han skjutit något djur? Det skulle förvåna mig då han var väldigt blödig.
Också omnämnts i tråden är en dålig kvinnosyn. Jag kanske inte är rätt man att uttala mig om detta, men jag tycker inte att så var fallet. Här kanske man inte ska bedömas utifrån hur man gjort eller agerat under tonåren eller på grund av att man inte betett sig helt ok när man varit berusad. Men så tycker jag. Det är min åsikt. Jag har betett mig på sätt mot det motsatta könet i tonåren som jag absolut inte skulle göra som vuxen. Det är väl lite så att man tränar sig där.
Har jag betett mig illa mot en kvinna när jag varit onykter, absolut. Är vi uppfostrade i ett hem med goda värderingar? Utan tvekan.
Jag har sett filmen där min brors sista
fyra minuter i livet finns att se.
Konversationen kan man ju läsa i fup, men känslor och upplevelser är ju alltid ens egna. Det filmen sade mig var betydligt mer än vad som står att läsa konversationen. Jag blev trygg i att veta att min bror inte kan lastas för någonting av vad som sker där. Samma känsla som vid mitt första möte med L infinner sig direkt när jag ser henne ståendes där talandes på ett domderande, befallande och grandiost vis. För mig blir det tydligt att hon vill att han skall var den sämre utav dem båda. Till en början säger min bror till L att gå och lägg dig eller åk härifrån, detta utan någon form av aggression utan endast med uppgivenhet. Det är alltså inte ens så att hon blir utkastad av min bror. Han är trött och vill få ett slut, iaf på den kvällen. Hon kan i sin tur inte låta honom få bestämma och själv förlora kontrollen på vare sig honom eller situationen som helhet. När man ser videon blir det så tydligt hon handlat medvetet och med detta är hon för mig är en genomond människa oavsett vad andra säger. Diskussionen är inte på något sätt hetsig och hon kan välja att göra på flera olika sätt. Det finns gott om tid att resonera med sig själv och detta var det hon kom fram till, dvs att avsluta min brors liv. Under deras samtal, där min bror mestadels är tyst, gör hon flertalet anspråk på att lyfta geväret. Jag räknade till tre ggr där hon är på väg att lyfta upp och skjuta.
När det blir klart för henne att E menar allvar med att hon ska gå och att det därmed underförstått kanske är slut, lyfter hon upp geväret och siktar en bra stund innan hon trycker av. L är vid tillfället endast iklädd trosor vet inte om det gör varken till eller ifrån att berätta, mer än att det hela blir än mer osmakligt än va det redan är. Avsikten min bror hade med inspelningen är vad jag tror att i efterhand
kunna visa L hur hon betett sig dagen efter. Hur hon sprungit runt naken med ett hagelgevär och hotat att skada honom och se till att han hamnade på sjukhus. Ett beteende hon förmodligen aldrig skulle kännas vid om det inte kunnat påvisas.
Läser återigen att man tolkar de lilla som står i fup som sanning i det L påstår. Dessa påståenden sker ju lite väl sent i FUP och till en början var dem enligt henne själv lyckliga och kära. Det är vad som till en början framgår i hennes berättelser. Som sagt, att L skulle leva under en press eller att hon skulle vara utsatt för något, blir tydligt för tittaren i filmen att så inte är fallet. Frustrationen hos L är uppkommen av att E just inte lyder hennes befallningar vilket sedan leder till att L tar beslutet att skjuta honom, helt oprovocerat och kallblodigt. Hon är ingen utsatt kvinna det är min sanna övertygelse. Återigen förstår jag inte vitsen med detta spekulerande riktigt överhuvudtaget, men om det ska skrivas så tänker jag att det är klent att ta bilden av det som L påstår som sanning och använda som en beskrivning av min bror, då den helt enkelt inte stämmer med verkligheten. Dem kvinnor som jag känner och som levt med honom skulle säkert ha en del att säga men avfärdar denna bild som skitsnack. Med dem här raderna har jag fått skriva av mig och med detta försöker jag förhålla mig till den ilska jag känner inför människors dumhet och illvilja. Att orsaka mer smärta än den som redan är, kan inte beskrivas som annat än brutal. Framförallt för hans barn så är detta så fruktansvärt osmakligt och vidrigt.
Min bror och jag förlorade själva vår pappa när vi var barn, så jag vet till viss del sätta mig in i och förstå vilka känslor, frågetecken och sorg samt ilska hans barn kommer växa upp med och bli präglade av. När jag växte upp var jag dock förskonad från ruttna människors idioti på Flashback vilket jag idag känner en enorm tacksamhet över. Jag lider med mina brorsbarn och jag beklagar så att det troligtvis blir svårt för dem att värja sig mot osanna påståenden och osmakliga spekulationer om deras pappa, de så otroligt orättvist blivit fråntagna pga en otroligt självisk kvinnas egoistiska och fullkomligt genomtänkta beslut.
Citat:
Vad hojtar jag jag ut i tomma luften?
Är du oxå efterbliven ?
Barnens vårdnadshavare ?
Hallå- människan pratade med Lydia i 11 min istället för att lägga på och ringa och anmäla henne. Djävligt fel gjort
Citat:
Tror personen åsyftar att det är lite lättare för alla här att förstå vem du skriver till om du citerar personens inlägg.
Det gör du med ”💬 citera” längst ner i höger hörn, vill du citera/vända dig till flera använder du ”💬 citera+” som är bredvid till vänster.
Citat:
Väl skrivet, och tack för din input i tråden. Beklagar sorgen.
Det har spekulerats mycket här, det mesta ganska osmakligt. Många som säger sig veta än det ena än det andra. Många påståenden och allmänt ganska dassigt trams. Jag känner/kände min bror och kan avfärda det mesta som skrivs, men det gör mig förbannad ändå. Att man tycker att det är en god idé att yttra sig om min bror som person när han inte finns längre, ja varför gör man det? . Det är för mig helt oförståeligt om man inte uttryckt detta när han varit vid livet. Varför vädra det i ett forum som detta när han är död? Strö lite salt i såren på min brors barn och anhöriga? Att uttala sig om hans person, om han är god eller ond, bra eller dålig. Jag tycker man saknar ganska mycket karaktär och omdöme om man i detta livsöde i en tråd som denna tycker att det är rimligt att ge en bild och försöka beskriva en person som klanderlig. Det blir dock tydligt för mig att den kännedom som finns om min bror är ytterst begränsad av det som står att läsa att döma.
Om ni undrar hur min bror var så är det omöjligt att ge en komplett bild av honom som person på det här sättet, men kanske någon form av bild kan ges som är mer överensstämmande med verkligheten än den som vissa klena karaktärer
klåpat till här. På något sätt känns det bra att i alla fall göra ett försök.
Stolta stunder och mindre sådana finns i alla människors liv så också i min brors.
Vi som faktiskt står, eller stod honom nära vet vilken människa någon valt att ta ifrån oss, en fin människa med skavanker som alla. Någon/något som de skulle spekuleras mer om och som kommit väldigt lindrigt undan i denna tråd är B…m.ns och hans tidigare chef P.r. En ganska smutsig historia och en granskning på detta bolag och denna chef skulle jag välkomna. På begravningen var min brors tidigare firmor representerade men inte B…m.ns. En stor skuld till min brors situation, hans mående och utveckling ligger hos människor i berörd verksamhet. Jag reagerade direkt på hur denna relation mellan min bror och L inleddes och blev. Första gången jag klev in i min brors nya hus var de som att komma hem till någon annan.
En hel familj levde där men inte han. Jag blev välkomnad av barn och en kvinna jag aldrig träffat. En surrealistisk upplevelse då det där satt människor och kände sig hemma liksom. Men dem hörde inte dit. En människa, då alltså L, hade hittat sin lösning i att använda sig utav min bror i ett skeende i hans liv där han var som mest sårbar och ensam. Jag kollade genast upp henne när jag kom hem och där visade sig ju hennes ekonomiska status. I samtal med min bror blir det också för mig klart att han misstänker att hennes avsikter inte heller är goda, men rädslan av att vara själv och behovet att känna sig omtyckt gjorde att han uppenbarligen blundade för den instinkten. Det pratas också om min brors missbruk. Inget som någon vinner på att dölja, gör det honom väl inte till en dålig människa? Nej inte för mig iaf.
Har han gjort saker på fyllan som inte är ok? Givetvis! Kan tänkas att ganska många människor kan känna igen sig i det? Är han för det en dålig människa? Inte för mig iaf.
Tyvärr blev missbruket den sista tiden en för stor del av och i hans liv och detta mycket tack vare L som höll honom kvar där. Nej, man kan inte lasta missbruket på någon annan men hon gjorde det omöjligt för honom att förändra det iaf.
Jag har jobbat inom psykiatrin i större delen av mitt yrkesliv och kan tolka och förstå diverse diagnoser ganska bra. Borderline är liksom lite komplext på det viset att dem med denna diagnos oftast inte är så lösningsorienterade. Att tappa kontroll och på så vis förlora uppmärksamhet är liksom det sista dem vill. Sen finns de ju givetvis olikheter. Klassiskt är iaf att man åker in och ut på psyket, man dribblar med mediciner, man intoxar och så vidare. Att hitta andra och se dessa som ansvariga för sin egna misslyckanden osv är mer regel än undantag. Jag brukar för mig själv på lekmannavis göra liknelsen med borderline med dåliga förlorare. Man vill liksom vara i centrum. Och när man får konkurrens gör man oväntade saker för att få tillbaka uppmärksamheten och åter få stå i centrum, många ggr är då självskadebeteende vanligt. Självmordsförsök måste man ta på allvar oavsett vad, trots att avsikten väldigt sällan är sådan. Strävan efter uppmärksamheten och få stå i centrum och vara intressant och få andra människors engagemang är oftast den egentliga. Min känsla var genast den vid första mötet med L att detta är skevt, situationen är mer än märklig och relationen kan inte förstås som annat än destruktiv och gränslös. Vad gör denna människa här när min bror helt uppenbart inte mår bra? Det var och är fortfarande tydligt för mig att hon var där för att profitera på min bror.
Det har ju också spekulerats i min brors ekonomi och låt oss säga att den var god.
Det här med jakt har också omnämnts i denna tråd och nån bild på ett skjutet djur har varit föremål för diskussion. Ja, han hade jägarexamen och ja, han hade ett vapen. Har han någonsin skjutit med det vapnet? Nej, faktiskt inte. Har han skjutit något djur? Det skulle förvåna mig då han var väldigt blödig.
Också omnämnts i tråden är en dålig kvinnosyn. Jag kanske inte är rätt man att uttala mig om detta, men jag tycker inte att så var fallet. Här kanske man inte ska bedömas utifrån hur man gjort eller agerat under tonåren eller på grund av att man inte betett sig helt ok när man varit berusad. Men så tycker jag. Det är min åsikt. Jag har betett mig på sätt mot det motsatta könet i tonåren som jag absolut inte skulle göra som vuxen. Det är väl lite så att man tränar sig där.
Har jag betett mig illa mot en kvinna när jag varit onykter, absolut. Är vi uppfostrade i ett hem med goda värderingar? Utan tvekan.
Jag har sett filmen där min brors sista
fyra minuter i livet finns att se.
Konversationen kan man ju läsa i fup, men känslor och upplevelser är ju alltid ens egna. Det filmen sade mig var betydligt mer än vad som står att läsa konversationen. Jag blev trygg i att veta att min bror inte kan lastas för någonting av vad som sker där. Samma känsla som vid mitt första möte med L infinner sig direkt när jag ser henne ståendes där talandes på ett domderande, befallande och grandiost vis. För mig blir det tydligt att hon vill att han skall var den sämre utav dem båda. Till en början säger min bror till L att gå och lägg dig eller åk härifrån, detta utan någon form av aggression utan endast med uppgivenhet. Det är alltså inte ens så att hon blir utkastad av min bror. Han är trött och vill få ett slut, iaf på den kvällen. Hon kan i sin tur inte låta honom få bestämma och själv förlora kontrollen på vare sig honom eller situationen som helhet. När man ser videon blir det så tydligt hon handlat medvetet och med detta är hon för mig är en genomond människa oavsett vad andra säger. Diskussionen är inte på något sätt hetsig och hon kan välja att göra på flera olika sätt. Det finns gott om tid att resonera med sig själv och detta var det hon kom fram till, dvs att avsluta min brors liv. Under deras samtal, där min bror mestadels är tyst, gör hon flertalet anspråk på att lyfta geväret. Jag räknade till tre ggr där hon är på väg att lyfta upp och skjuta.
När det blir klart för henne att E menar allvar med att hon ska gå och att det därmed underförstått kanske är slut, lyfter hon upp geväret och siktar en bra stund innan hon trycker av. L är vid tillfället endast iklädd trosor vet inte om det gör varken till eller ifrån att berätta, mer än att det hela blir än mer osmakligt än va det redan är. Avsikten min bror hade med inspelningen är vad jag tror att i efterhand
kunna visa L hur hon betett sig dagen efter. Hur hon sprungit runt naken med ett hagelgevär och hotat att skada honom och se till att han hamnade på sjukhus. Ett beteende hon förmodligen aldrig skulle kännas vid om det inte kunnat påvisas.
Läser återigen att man tolkar de lilla som står i fup som sanning i det L påstår. Dessa påståenden sker ju lite väl sent i FUP och till en början var dem enligt henne själv lyckliga och kära. Det är vad som till en början framgår i hennes berättelser. Som sagt, att L skulle leva under en press eller att hon skulle vara utsatt för något, blir tydligt för tittaren i filmen att så inte är fallet. Frustrationen hos L är uppkommen av att E just inte lyder hennes befallningar vilket sedan leder till att L tar beslutet att skjuta honom, helt oprovocerat och kallblodigt. Hon är ingen utsatt kvinna det är min sanna övertygelse. Återigen förstår jag inte vitsen med detta spekulerande riktigt överhuvudtaget, men om det ska skrivas så tänker jag att det är klent att ta bilden av det som L påstår som sanning och använda som en beskrivning av min bror, då den helt enkelt inte stämmer med verkligheten. Dem kvinnor som jag känner och som levt med honom skulle säkert ha en del att säga men avfärdar denna bild som skitsnack. Med dem här raderna har jag fått skriva av mig och med detta försöker jag förhålla mig till den ilska jag känner inför människors dumhet och illvilja. Att orsaka mer smärta än den som redan är, kan inte beskrivas som annat än brutal. Framförallt för hans barn så är detta så fruktansvärt osmakligt och vidrigt.
Min bror och jag förlorade själva vår pappa när vi var barn, så jag vet till viss del sätta mig in i och förstå vilka känslor, frågetecken och sorg samt ilska hans barn kommer växa upp med och bli präglade av. När jag växte upp var jag dock förskonad från ruttna människors idioti på Flashback vilket jag idag känner en enorm tacksamhet över. Jag lider med mina brorsbarn och jag beklagar så att det troligtvis blir svårt för dem att värja sig mot osanna påståenden och osmakliga spekulationer om deras pappa, de så otroligt orättvist blivit fråntagna pga en otroligt självisk kvinnas egoistiska och fullkomligt genomtänkta beslut.
Om ni undrar hur min bror var så är det omöjligt att ge en komplett bild av honom som person på det här sättet, men kanske någon form av bild kan ges som är mer överensstämmande med verkligheten än den som vissa klena karaktärer
klåpat till här. På något sätt känns det bra att i alla fall göra ett försök.
Stolta stunder och mindre sådana finns i alla människors liv så också i min brors.
Vi som faktiskt står, eller stod honom nära vet vilken människa någon valt att ta ifrån oss, en fin människa med skavanker som alla. Någon/något som de skulle spekuleras mer om och som kommit väldigt lindrigt undan i denna tråd är B…m.ns och hans tidigare chef P.r. En ganska smutsig historia och en granskning på detta bolag och denna chef skulle jag välkomna. På begravningen var min brors tidigare firmor representerade men inte B…m.ns. En stor skuld till min brors situation, hans mående och utveckling ligger hos människor i berörd verksamhet. Jag reagerade direkt på hur denna relation mellan min bror och L inleddes och blev. Första gången jag klev in i min brors nya hus var de som att komma hem till någon annan.
En hel familj levde där men inte han. Jag blev välkomnad av barn och en kvinna jag aldrig träffat. En surrealistisk upplevelse då det där satt människor och kände sig hemma liksom. Men dem hörde inte dit. En människa, då alltså L, hade hittat sin lösning i att använda sig utav min bror i ett skeende i hans liv där han var som mest sårbar och ensam. Jag kollade genast upp henne när jag kom hem och där visade sig ju hennes ekonomiska status. I samtal med min bror blir det också för mig klart att han misstänker att hennes avsikter inte heller är goda, men rädslan av att vara själv och behovet att känna sig omtyckt gjorde att han uppenbarligen blundade för den instinkten. Det pratas också om min brors missbruk. Inget som någon vinner på att dölja, gör det honom väl inte till en dålig människa? Nej inte för mig iaf.
Har han gjort saker på fyllan som inte är ok? Givetvis! Kan tänkas att ganska många människor kan känna igen sig i det? Är han för det en dålig människa? Inte för mig iaf.
Tyvärr blev missbruket den sista tiden en för stor del av och i hans liv och detta mycket tack vare L som höll honom kvar där. Nej, man kan inte lasta missbruket på någon annan men hon gjorde det omöjligt för honom att förändra det iaf.
Jag har jobbat inom psykiatrin i större delen av mitt yrkesliv och kan tolka och förstå diverse diagnoser ganska bra. Borderline är liksom lite komplext på det viset att dem med denna diagnos oftast inte är så lösningsorienterade. Att tappa kontroll och på så vis förlora uppmärksamhet är liksom det sista dem vill. Sen finns de ju givetvis olikheter. Klassiskt är iaf att man åker in och ut på psyket, man dribblar med mediciner, man intoxar och så vidare. Att hitta andra och se dessa som ansvariga för sin egna misslyckanden osv är mer regel än undantag. Jag brukar för mig själv på lekmannavis göra liknelsen med borderline med dåliga förlorare. Man vill liksom vara i centrum. Och när man får konkurrens gör man oväntade saker för att få tillbaka uppmärksamheten och åter få stå i centrum, många ggr är då självskadebeteende vanligt. Självmordsförsök måste man ta på allvar oavsett vad, trots att avsikten väldigt sällan är sådan. Strävan efter uppmärksamheten och få stå i centrum och vara intressant och få andra människors engagemang är oftast den egentliga. Min känsla var genast den vid första mötet med L att detta är skevt, situationen är mer än märklig och relationen kan inte förstås som annat än destruktiv och gränslös. Vad gör denna människa här när min bror helt uppenbart inte mår bra? Det var och är fortfarande tydligt för mig att hon var där för att profitera på min bror.
Det har ju också spekulerats i min brors ekonomi och låt oss säga att den var god.
Det här med jakt har också omnämnts i denna tråd och nån bild på ett skjutet djur har varit föremål för diskussion. Ja, han hade jägarexamen och ja, han hade ett vapen. Har han någonsin skjutit med det vapnet? Nej, faktiskt inte. Har han skjutit något djur? Det skulle förvåna mig då han var väldigt blödig.
Också omnämnts i tråden är en dålig kvinnosyn. Jag kanske inte är rätt man att uttala mig om detta, men jag tycker inte att så var fallet. Här kanske man inte ska bedömas utifrån hur man gjort eller agerat under tonåren eller på grund av att man inte betett sig helt ok när man varit berusad. Men så tycker jag. Det är min åsikt. Jag har betett mig på sätt mot det motsatta könet i tonåren som jag absolut inte skulle göra som vuxen. Det är väl lite så att man tränar sig där.
Har jag betett mig illa mot en kvinna när jag varit onykter, absolut. Är vi uppfostrade i ett hem med goda värderingar? Utan tvekan.
Jag har sett filmen där min brors sista
fyra minuter i livet finns att se.
Konversationen kan man ju läsa i fup, men känslor och upplevelser är ju alltid ens egna. Det filmen sade mig var betydligt mer än vad som står att läsa konversationen. Jag blev trygg i att veta att min bror inte kan lastas för någonting av vad som sker där. Samma känsla som vid mitt första möte med L infinner sig direkt när jag ser henne ståendes där talandes på ett domderande, befallande och grandiost vis. För mig blir det tydligt att hon vill att han skall var den sämre utav dem båda. Till en början säger min bror till L att gå och lägg dig eller åk härifrån, detta utan någon form av aggression utan endast med uppgivenhet. Det är alltså inte ens så att hon blir utkastad av min bror. Han är trött och vill få ett slut, iaf på den kvällen. Hon kan i sin tur inte låta honom få bestämma och själv förlora kontrollen på vare sig honom eller situationen som helhet. När man ser videon blir det så tydligt hon handlat medvetet och med detta är hon för mig är en genomond människa oavsett vad andra säger. Diskussionen är inte på något sätt hetsig och hon kan välja att göra på flera olika sätt. Det finns gott om tid att resonera med sig själv och detta var det hon kom fram till, dvs att avsluta min brors liv. Under deras samtal, där min bror mestadels är tyst, gör hon flertalet anspråk på att lyfta geväret. Jag räknade till tre ggr där hon är på väg att lyfta upp och skjuta.
När det blir klart för henne att E menar allvar med att hon ska gå och att det därmed underförstått kanske är slut, lyfter hon upp geväret och siktar en bra stund innan hon trycker av. L är vid tillfället endast iklädd trosor vet inte om det gör varken till eller ifrån att berätta, mer än att det hela blir än mer osmakligt än va det redan är. Avsikten min bror hade med inspelningen är vad jag tror att i efterhand
kunna visa L hur hon betett sig dagen efter. Hur hon sprungit runt naken med ett hagelgevär och hotat att skada honom och se till att han hamnade på sjukhus. Ett beteende hon förmodligen aldrig skulle kännas vid om det inte kunnat påvisas.
Läser återigen att man tolkar de lilla som står i fup som sanning i det L påstår. Dessa påståenden sker ju lite väl sent i FUP och till en början var dem enligt henne själv lyckliga och kära. Det är vad som till en början framgår i hennes berättelser. Som sagt, att L skulle leva under en press eller att hon skulle vara utsatt för något, blir tydligt för tittaren i filmen att så inte är fallet. Frustrationen hos L är uppkommen av att E just inte lyder hennes befallningar vilket sedan leder till att L tar beslutet att skjuta honom, helt oprovocerat och kallblodigt. Hon är ingen utsatt kvinna det är min sanna övertygelse. Återigen förstår jag inte vitsen med detta spekulerande riktigt överhuvudtaget, men om det ska skrivas så tänker jag att det är klent att ta bilden av det som L påstår som sanning och använda som en beskrivning av min bror, då den helt enkelt inte stämmer med verkligheten. Dem kvinnor som jag känner och som levt med honom skulle säkert ha en del att säga men avfärdar denna bild som skitsnack. Med dem här raderna har jag fått skriva av mig och med detta försöker jag förhålla mig till den ilska jag känner inför människors dumhet och illvilja. Att orsaka mer smärta än den som redan är, kan inte beskrivas som annat än brutal. Framförallt för hans barn så är detta så fruktansvärt osmakligt och vidrigt.
Min bror och jag förlorade själva vår pappa när vi var barn, så jag vet till viss del sätta mig in i och förstå vilka känslor, frågetecken och sorg samt ilska hans barn kommer växa upp med och bli präglade av. När jag växte upp var jag dock förskonad från ruttna människors idioti på Flashback vilket jag idag känner en enorm tacksamhet över. Jag lider med mina brorsbarn och jag beklagar så att det troligtvis blir svårt för dem att värja sig mot osanna påståenden och osmakliga spekulationer om deras pappa, de så otroligt orättvist blivit fråntagna pga en otroligt självisk kvinnas egoistiska och fullkomligt genomtänkta beslut.
Blir nog fängelse. L var inte psykotisk utan hon visste vad hon gjorde och vilka konsekvenser det skulle få.
F ö verkar du ha problem med att landa i vem det är som skjutit vem, och vad det säger om en person att man avrättar någon. Du pratar om Es karaktär, och drar upp en massa detaljer som kommer från en borderlineare som bevisligen inte är pålitlig.
Vad tycker du det säger om Ls karaktär att hon går från förhållande till förhållande (som alla pajar ihop), bedrar sina partners, ljuger återkommande, har omfattande kontakter med psykvården (som hon också ljuger för), missköter sin medicinering, försöker få ut mer medicin är hon har rätt till, o s v? Allt detta toppar hon med att avrätta en person som ber henne att gå därifrån.
Citat:
💖💖 Beklagar sorgen.. Vad mer behövs sägas
Det har spekulerats mycket här, det mesta ganska osmakligt. Många som säger sig veta än det ena än det andra. Många påståenden och allmänt ganska dassigt trams. Jag känner/kände min bror och kan avfärda det mesta som skrivs, men det gör mig förbannad ändå. Att man tycker att det är en god idé att yttra sig om min bror som person när han inte finns längre, ja varför gör man det? . Det är för mig helt oförståeligt om man inte uttryckt detta när han varit vid livet. Varför vädra det i ett forum som detta när han är död? Strö lite salt i såren på min brors barn och anhöriga? Att uttala sig om hans person, om han är god eller ond, bra eller dålig. Jag tycker man saknar ganska mycket karaktär och omdöme om man i detta livsöde i en tråd som denna tycker att det är rimligt att ge en bild och försöka beskriva en person som klanderlig. Det blir dock tydligt för mig att den kännedom som finns om min bror är ytterst begränsad av det som står att läsa att döma.
Om ni undrar hur min bror var så är det omöjligt att ge en komplett bild av honom som person på det här sättet, men kanske någon form av bild kan ges som är mer överensstämmande med verkligheten än den som vissa klena karaktärer
klåpat till här. På något sätt känns det bra att i alla fall göra ett försök.
Stolta stunder och mindre sådana finns i alla människors liv så också i min brors.
Vi som faktiskt står, eller stod honom nära vet vilken människa någon valt att ta ifrån oss, en fin människa med skavanker som alla. Någon/något som de skulle spekuleras mer om och som kommit väldigt lindrigt undan i denna tråd är B…m.ns och hans tidigare chef P.r. En ganska smutsig historia och en granskning på detta bolag och denna chef skulle jag välkomna. På begravningen var min brors tidigare firmor representerade men inte B…m.ns. En stor skuld till min brors situation, hans mående och utveckling ligger hos människor i berörd verksamhet. Jag reagerade direkt på hur denna relation mellan min bror och L inleddes och blev. Första gången jag klev in i min brors nya hus var de som att komma hem till någon annan.
En hel familj levde där men inte han. Jag blev välkomnad av barn och en kvinna jag aldrig träffat. En surrealistisk upplevelse då det där satt människor och kände sig hemma liksom. Men dem hörde inte dit. En människa, då alltså L, hade hittat sin lösning i att använda sig utav min bror i ett skeende i hans liv där han var som mest sårbar och ensam. Jag kollade genast upp henne när jag kom hem och där visade sig ju hennes ekonomiska status. I samtal med min bror blir det också för mig klart att han misstänker att hennes avsikter inte heller är goda, men rädslan av att vara själv och behovet att känna sig omtyckt gjorde att han uppenbarligen blundade för den instinkten. Det pratas också om min brors missbruk. Inget som någon vinner på att dölja, gör det honom väl inte till en dålig människa? Nej inte för mig iaf.
Har han gjort saker på fyllan som inte är ok? Givetvis! Kan tänkas att ganska många människor kan känna igen sig i det? Är han för det en dålig människa? Inte för mig iaf.
Tyvärr blev missbruket den sista tiden en för stor del av och i hans liv och detta mycket tack vare L som höll honom kvar där. Nej, man kan inte lasta missbruket på någon annan men hon gjorde det omöjligt för honom att förändra det iaf.
Jag har jobbat inom psykiatrin i större delen av mitt yrkesliv och kan tolka och förstå diverse diagnoser ganska bra. Borderline är liksom lite komplext på det viset att dem med denna diagnos oftast inte är så lösningsorienterade. Att tappa kontroll och på så vis förlora uppmärksamhet är liksom det sista dem vill. Sen finns de ju givetvis olikheter. Klassiskt är iaf att man åker in och ut på psyket, man dribblar med mediciner, man intoxar och så vidare. Att hitta andra och se dessa som ansvariga för sin egna misslyckanden osv är mer regel än undantag. Jag brukar för mig själv på lekmannavis göra liknelsen med borderline med dåliga förlorare. Man vill liksom vara i centrum. Och när man får konkurrens gör man oväntade saker för att få tillbaka uppmärksamheten och åter få stå i centrum, många ggr är då självskadebeteende vanligt. Självmordsförsök måste man ta på allvar oavsett vad, trots att avsikten väldigt sällan är sådan. Strävan efter uppmärksamheten och få stå i centrum och vara intressant och få andra människors engagemang är oftast den egentliga. Min känsla var genast den vid första mötet med L att detta är skevt, situationen är mer än märklig och relationen kan inte förstås som annat än destruktiv och gränslös. Vad gör denna människa här när min bror helt uppenbart inte mår bra? Det var och är fortfarande tydligt för mig att hon var där för att profitera på min bror.
Det har ju också spekulerats i min brors ekonomi och låt oss säga att den var god.
Det här med jakt har också omnämnts i denna tråd och nån bild på ett skjutet djur har varit föremål för diskussion. Ja, han hade jägarexamen och ja, han hade ett vapen. Har han någonsin skjutit med det vapnet? Nej, faktiskt inte. Har han skjutit något djur? Det skulle förvåna mig då han var väldigt blödig.
Också omnämnts i tråden är en dålig kvinnosyn. Jag kanske inte är rätt man att uttala mig om detta, men jag tycker inte att så var fallet. Här kanske man inte ska bedömas utifrån hur man gjort eller agerat under tonåren eller på grund av att man inte betett sig helt ok när man varit berusad. Men så tycker jag. Det är min åsikt. Jag har betett mig på sätt mot det motsatta könet i tonåren som jag absolut inte skulle göra som vuxen. Det är väl lite så att man tränar sig där.
Har jag betett mig illa mot en kvinna när jag varit onykter, absolut. Är vi uppfostrade i ett hem med goda värderingar? Utan tvekan.
Jag har sett filmen där min brors sista
fyra minuter i livet finns att se.
Konversationen kan man ju läsa i fup, men känslor och upplevelser är ju alltid ens egna. Det filmen sade mig var betydligt mer än vad som står att läsa konversationen. Jag blev trygg i att veta att min bror inte kan lastas för någonting av vad som sker där. Samma känsla som vid mitt första möte med L infinner sig direkt när jag ser henne ståendes där talandes på ett domderande, befallande och grandiost vis. För mig blir det tydligt att hon vill att han skall var den sämre utav dem båda. Till en början säger min bror till L att gå och lägg dig eller åk härifrån, detta utan någon form av aggression utan endast med uppgivenhet. Det är alltså inte ens så att hon blir utkastad av min bror. Han är trött och vill få ett slut, iaf på den kvällen. Hon kan i sin tur inte låta honom få bestämma och själv förlora kontrollen på vare sig honom eller situationen som helhet. När man ser videon blir det så tydligt hon handlat medvetet och med detta är hon för mig är en genomond människa oavsett vad andra säger. Diskussionen är inte på något sätt hetsig och hon kan välja att göra på flera olika sätt. Det finns gott om tid att resonera med sig själv och detta var det hon kom fram till, dvs att avsluta min brors liv. Under deras samtal, där min bror mestadels är tyst, gör hon flertalet anspråk på att lyfta geväret. Jag räknade till tre ggr där hon är på väg att lyfta upp och skjuta.
När det blir klart för henne att E menar allvar med att hon ska gå och att det därmed underförstått kanske är slut, lyfter hon upp geväret och siktar en bra stund innan hon trycker av. L är vid tillfället endast iklädd trosor vet inte om det gör varken till eller ifrån att berätta, mer än att det hela blir än mer osmakligt än va det redan är. Avsikten min bror hade med inspelningen är vad jag tror att i efterhand
kunna visa L hur hon betett sig dagen efter. Hur hon sprungit runt naken med ett hagelgevär och hotat att skada honom och se till att han hamnade på sjukhus. Ett beteende hon förmodligen aldrig skulle kännas vid om det inte kunnat påvisas.
Läser återigen att man tolkar de lilla som står i fup som sanning i det L påstår. Dessa påståenden sker ju lite väl sent i FUP och till en början var dem enligt henne själv lyckliga och kära. Det är vad som till en början framgår i hennes berättelser. Som sagt, att L skulle leva under en press eller att hon skulle vara utsatt för något, blir tydligt för tittaren i filmen att så inte är fallet. Frustrationen hos L är uppkommen av att E just inte lyder hennes befallningar vilket sedan leder till att L tar beslutet att skjuta honom, helt oprovocerat och kallblodigt. Hon är ingen utsatt kvinna det är min sanna övertygelse. Återigen förstår jag inte vitsen med detta spekulerande riktigt överhuvudtaget, men om det ska skrivas så tänker jag att det är klent att ta bilden av det som L påstår som sanning och använda som en beskrivning av min bror, då den helt enkelt inte stämmer med verkligheten. Dem kvinnor som jag känner och som levt med honom skulle säkert ha en del att säga men avfärdar denna bild som skitsnack. Med dem här raderna har jag fått skriva av mig och med detta försöker jag förhålla mig till den ilska jag känner inför människors dumhet och illvilja. Att orsaka mer smärta än den som redan är, kan inte beskrivas som annat än brutal. Framförallt för hans barn så är detta så fruktansvärt osmakligt och vidrigt.
Min bror och jag förlorade själva vår pappa när vi var barn, så jag vet till viss del sätta mig in i och förstå vilka känslor, frågetecken och sorg samt ilska hans barn kommer växa upp med och bli präglade av. När jag växte upp var jag dock förskonad från ruttna människors idioti på Flashback vilket jag idag känner en enorm tacksamhet över. Jag lider med mina brorsbarn och jag beklagar så att det troligtvis blir svårt för dem att värja sig mot osanna påståenden och osmakliga spekulationer om deras pappa, de så otroligt orättvist blivit fråntagna pga en otroligt självisk kvinnas egoistiska och fullkomligt genomtänkta beslut.
Om ni undrar hur min bror var så är det omöjligt att ge en komplett bild av honom som person på det här sättet, men kanske någon form av bild kan ges som är mer överensstämmande med verkligheten än den som vissa klena karaktärer
klåpat till här. På något sätt känns det bra att i alla fall göra ett försök.
Stolta stunder och mindre sådana finns i alla människors liv så också i min brors.
Vi som faktiskt står, eller stod honom nära vet vilken människa någon valt att ta ifrån oss, en fin människa med skavanker som alla. Någon/något som de skulle spekuleras mer om och som kommit väldigt lindrigt undan i denna tråd är B…m.ns och hans tidigare chef P.r. En ganska smutsig historia och en granskning på detta bolag och denna chef skulle jag välkomna. På begravningen var min brors tidigare firmor representerade men inte B…m.ns. En stor skuld till min brors situation, hans mående och utveckling ligger hos människor i berörd verksamhet. Jag reagerade direkt på hur denna relation mellan min bror och L inleddes och blev. Första gången jag klev in i min brors nya hus var de som att komma hem till någon annan.
En hel familj levde där men inte han. Jag blev välkomnad av barn och en kvinna jag aldrig träffat. En surrealistisk upplevelse då det där satt människor och kände sig hemma liksom. Men dem hörde inte dit. En människa, då alltså L, hade hittat sin lösning i att använda sig utav min bror i ett skeende i hans liv där han var som mest sårbar och ensam. Jag kollade genast upp henne när jag kom hem och där visade sig ju hennes ekonomiska status. I samtal med min bror blir det också för mig klart att han misstänker att hennes avsikter inte heller är goda, men rädslan av att vara själv och behovet att känna sig omtyckt gjorde att han uppenbarligen blundade för den instinkten. Det pratas också om min brors missbruk. Inget som någon vinner på att dölja, gör det honom väl inte till en dålig människa? Nej inte för mig iaf.
Har han gjort saker på fyllan som inte är ok? Givetvis! Kan tänkas att ganska många människor kan känna igen sig i det? Är han för det en dålig människa? Inte för mig iaf.
Tyvärr blev missbruket den sista tiden en för stor del av och i hans liv och detta mycket tack vare L som höll honom kvar där. Nej, man kan inte lasta missbruket på någon annan men hon gjorde det omöjligt för honom att förändra det iaf.
Jag har jobbat inom psykiatrin i större delen av mitt yrkesliv och kan tolka och förstå diverse diagnoser ganska bra. Borderline är liksom lite komplext på det viset att dem med denna diagnos oftast inte är så lösningsorienterade. Att tappa kontroll och på så vis förlora uppmärksamhet är liksom det sista dem vill. Sen finns de ju givetvis olikheter. Klassiskt är iaf att man åker in och ut på psyket, man dribblar med mediciner, man intoxar och så vidare. Att hitta andra och se dessa som ansvariga för sin egna misslyckanden osv är mer regel än undantag. Jag brukar för mig själv på lekmannavis göra liknelsen med borderline med dåliga förlorare. Man vill liksom vara i centrum. Och när man får konkurrens gör man oväntade saker för att få tillbaka uppmärksamheten och åter få stå i centrum, många ggr är då självskadebeteende vanligt. Självmordsförsök måste man ta på allvar oavsett vad, trots att avsikten väldigt sällan är sådan. Strävan efter uppmärksamheten och få stå i centrum och vara intressant och få andra människors engagemang är oftast den egentliga. Min känsla var genast den vid första mötet med L att detta är skevt, situationen är mer än märklig och relationen kan inte förstås som annat än destruktiv och gränslös. Vad gör denna människa här när min bror helt uppenbart inte mår bra? Det var och är fortfarande tydligt för mig att hon var där för att profitera på min bror.
Det har ju också spekulerats i min brors ekonomi och låt oss säga att den var god.
Det här med jakt har också omnämnts i denna tråd och nån bild på ett skjutet djur har varit föremål för diskussion. Ja, han hade jägarexamen och ja, han hade ett vapen. Har han någonsin skjutit med det vapnet? Nej, faktiskt inte. Har han skjutit något djur? Det skulle förvåna mig då han var väldigt blödig.
Också omnämnts i tråden är en dålig kvinnosyn. Jag kanske inte är rätt man att uttala mig om detta, men jag tycker inte att så var fallet. Här kanske man inte ska bedömas utifrån hur man gjort eller agerat under tonåren eller på grund av att man inte betett sig helt ok när man varit berusad. Men så tycker jag. Det är min åsikt. Jag har betett mig på sätt mot det motsatta könet i tonåren som jag absolut inte skulle göra som vuxen. Det är väl lite så att man tränar sig där.
Har jag betett mig illa mot en kvinna när jag varit onykter, absolut. Är vi uppfostrade i ett hem med goda värderingar? Utan tvekan.
Jag har sett filmen där min brors sista
fyra minuter i livet finns att se.
Konversationen kan man ju läsa i fup, men känslor och upplevelser är ju alltid ens egna. Det filmen sade mig var betydligt mer än vad som står att läsa konversationen. Jag blev trygg i att veta att min bror inte kan lastas för någonting av vad som sker där. Samma känsla som vid mitt första möte med L infinner sig direkt när jag ser henne ståendes där talandes på ett domderande, befallande och grandiost vis. För mig blir det tydligt att hon vill att han skall var den sämre utav dem båda. Till en början säger min bror till L att gå och lägg dig eller åk härifrån, detta utan någon form av aggression utan endast med uppgivenhet. Det är alltså inte ens så att hon blir utkastad av min bror. Han är trött och vill få ett slut, iaf på den kvällen. Hon kan i sin tur inte låta honom få bestämma och själv förlora kontrollen på vare sig honom eller situationen som helhet. När man ser videon blir det så tydligt hon handlat medvetet och med detta är hon för mig är en genomond människa oavsett vad andra säger. Diskussionen är inte på något sätt hetsig och hon kan välja att göra på flera olika sätt. Det finns gott om tid att resonera med sig själv och detta var det hon kom fram till, dvs att avsluta min brors liv. Under deras samtal, där min bror mestadels är tyst, gör hon flertalet anspråk på att lyfta geväret. Jag räknade till tre ggr där hon är på väg att lyfta upp och skjuta.
När det blir klart för henne att E menar allvar med att hon ska gå och att det därmed underförstått kanske är slut, lyfter hon upp geväret och siktar en bra stund innan hon trycker av. L är vid tillfället endast iklädd trosor vet inte om det gör varken till eller ifrån att berätta, mer än att det hela blir än mer osmakligt än va det redan är. Avsikten min bror hade med inspelningen är vad jag tror att i efterhand
kunna visa L hur hon betett sig dagen efter. Hur hon sprungit runt naken med ett hagelgevär och hotat att skada honom och se till att han hamnade på sjukhus. Ett beteende hon förmodligen aldrig skulle kännas vid om det inte kunnat påvisas.
Läser återigen att man tolkar de lilla som står i fup som sanning i det L påstår. Dessa påståenden sker ju lite väl sent i FUP och till en början var dem enligt henne själv lyckliga och kära. Det är vad som till en början framgår i hennes berättelser. Som sagt, att L skulle leva under en press eller att hon skulle vara utsatt för något, blir tydligt för tittaren i filmen att så inte är fallet. Frustrationen hos L är uppkommen av att E just inte lyder hennes befallningar vilket sedan leder till att L tar beslutet att skjuta honom, helt oprovocerat och kallblodigt. Hon är ingen utsatt kvinna det är min sanna övertygelse. Återigen förstår jag inte vitsen med detta spekulerande riktigt överhuvudtaget, men om det ska skrivas så tänker jag att det är klent att ta bilden av det som L påstår som sanning och använda som en beskrivning av min bror, då den helt enkelt inte stämmer med verkligheten. Dem kvinnor som jag känner och som levt med honom skulle säkert ha en del att säga men avfärdar denna bild som skitsnack. Med dem här raderna har jag fått skriva av mig och med detta försöker jag förhålla mig till den ilska jag känner inför människors dumhet och illvilja. Att orsaka mer smärta än den som redan är, kan inte beskrivas som annat än brutal. Framförallt för hans barn så är detta så fruktansvärt osmakligt och vidrigt.
Min bror och jag förlorade själva vår pappa när vi var barn, så jag vet till viss del sätta mig in i och förstå vilka känslor, frågetecken och sorg samt ilska hans barn kommer växa upp med och bli präglade av. När jag växte upp var jag dock förskonad från ruttna människors idioti på Flashback vilket jag idag känner en enorm tacksamhet över. Jag lider med mina brorsbarn och jag beklagar så att det troligtvis blir svårt för dem att värja sig mot osanna påståenden och osmakliga spekulationer om deras pappa, de så otroligt orättvist blivit fråntagna pga en otroligt självisk kvinnas egoistiska och fullkomligt genomtänkta beslut.
__________________
Senast redigerad av Vemdalen62 2021-10-10 kl. 20:12.
Senast redigerad av Vemdalen62 2021-10-10 kl. 20:12.
Citat:
Bra skrivet!
Blir nog fängelse. L var inte psykotisk utan hon visste vad hon gjorde och vilka konsekvenser det skulle få.
F ö verkar du ha problem med att landa i vem det är som skjutit vem, och vad det säger om en person att man avrättar någon. Du pratar om Es karaktär, och drar upp en massa detaljer som kommer från en borderlineare som bevisligen inte är pålitlig.
Vad tycker du det säger om Ls karaktär att hon går från förhållande till förhållande (som alla pajar ihop), bedrar sina partners, ljuger återkommande, har omfattande kontakter med psykvården (som hon också ljuger för), missköter sin medicinering, försöker få ut mer medicin är hon har rätt till, o s v? Allt detta toppar hon med att avrätta en person som ber henne att gå därifrån.
F ö verkar du ha problem med att landa i vem det är som skjutit vem, och vad det säger om en person att man avrättar någon. Du pratar om Es karaktär, och drar upp en massa detaljer som kommer från en borderlineare som bevisligen inte är pålitlig.
Vad tycker du det säger om Ls karaktär att hon går från förhållande till förhållande (som alla pajar ihop), bedrar sina partners, ljuger återkommande, har omfattande kontakter med psykvården (som hon också ljuger för), missköter sin medicinering, försöker få ut mer medicin är hon har rätt till, o s v? Allt detta toppar hon med att avrätta en person som ber henne att gå därifrån.
Citat:
Blir nog fängelse. L var inte psykotisk utan hon visste vad hon gjorde och vilka konsekvenser det skulle få.
F ö verkar du ha problem med att landa i vem det är som skjutit vem, och vad det säger om en person att man avrättar någon. Du pratar om Es karaktär, och drar upp en massa detaljer som kommer från en borderlineare som bevisligen inte är pålitlig.
Vad tycker du det säger om Ls karaktär att hon går från förhållande till förhållande (som alla pajar ihop), bedrar sina partners, ljuger återkommande, har omfattande kontakter med psykvården (som hon också ljuger för), missköter sin medicinering, försöker få ut mer medicin är hon har rätt till, o s v? Allt detta toppar hon med att avrätta en person som ber henne att gå därifrån.
F ö verkar du ha problem med att landa i vem det är som skjutit vem, och vad det säger om en person att man avrättar någon. Du pratar om Es karaktär, och drar upp en massa detaljer som kommer från en borderlineare som bevisligen inte är pålitlig.
Vad tycker du det säger om Ls karaktär att hon går från förhållande till förhållande (som alla pajar ihop), bedrar sina partners, ljuger återkommande, har omfattande kontakter med psykvården (som hon också ljuger för), missköter sin medicinering, försöker få ut mer medicin är hon har rätt till, o s v? Allt detta toppar hon med att avrätta en person som ber henne att gå därifrån.
Måste man vara just "psykotisk" för att hamna på rättspsyk? Räcker inte hennes andra diaknoser till att hamna där?
Hennes hela liv ser ut som en lååååång psykos som aldrig går över! 🤔
Citat:
Vad menar du med detta?
Citat:
I sett så måste man vara psykotisk för att få RPV, ja. "Allvarlig psykisk störning" är en rättslig term (ej en psykiatrisk) som innebär att man inte har en fungerande verklighetsuppfattning, inte förstår innebörden av sina egna handlingar, inte kan kontrollera sin egna handlingar och liknande.
Psykopater, narcissister, borderlineare och liknande är generellt sett inte "allvarligt psykiskt störda" i lagens mening. Att LB är knäpp i jämförelse med majoriteten av landets kvinnor räcker liksom inte, det gör henne bara normal på Hinsan.
Citat:
Det har spekulerats mycket här, det mesta ganska osmakligt. Många som säger sig veta än det ena än det andra. Många påståenden och allmänt ganska dassigt trams. Jag känner/kände min bror och kan avfärda det mesta som skrivs, men det gör mig förbannad ändå. Att man tycker att det är en god idé att yttra sig om min bror som person när han inte finns längre, ja varför gör man det? . Det är för mig helt oförståeligt om man inte uttryckt detta när han varit vid livet. Varför vädra det i ett forum som detta när han är död? Strö lite salt i såren på min brors barn och anhöriga? Att uttala sig om hans person, om han är god eller ond, bra eller dålig. Jag tycker man saknar ganska mycket karaktär och omdöme om man i detta livsöde i en tråd som denna tycker att det är rimligt att ge en bild och försöka beskriva en person som klanderlig. Det blir dock tydligt för mig att den kännedom som finns om min bror är ytterst begränsad av det som står att läsa att döma.
Om ni undrar hur min bror var så är det omöjligt att ge en komplett bild av honom som person på det här sättet, men kanske någon form av bild kan ges som är mer överensstämmande med verkligheten än den som vissa klena karaktärer
klåpat till här. På något sätt känns det bra att i alla fall göra ett försök.
Stolta stunder och mindre sådana finns i alla människors liv så också i min brors.
Vi som faktiskt står, eller stod honom nära vet vilken människa någon valt att ta ifrån oss, en fin människa med skavanker som alla. Någon/något som de skulle spekuleras mer om och som kommit väldigt lindrigt undan i denna tråd är B…m.ns och hans tidigare chef P.r. En ganska smutsig historia och en granskning på detta bolag och denna chef skulle jag välkomna. På begravningen var min brors tidigare firmor representerade men inte B…m.ns. En stor skuld till min brors situation, hans mående och utveckling ligger hos människor i berörd verksamhet. Jag reagerade direkt på hur denna relation mellan min bror och L inleddes och blev. Första gången jag klev in i min brors nya hus var de som att komma hem till någon annan.
En hel familj levde där men inte han. Jag blev välkomnad av barn och en kvinna jag aldrig träffat. En surrealistisk upplevelse då det där satt människor och kände sig hemma liksom. Men dem hörde inte dit. En människa, då alltså L, hade hittat sin lösning i att använda sig utav min bror i ett skeende i hans liv där han var som mest sårbar och ensam. Jag kollade genast upp henne när jag kom hem och där visade sig ju hennes ekonomiska status. I samtal med min bror blir det också för mig klart att han misstänker att hennes avsikter inte heller är goda, men rädslan av att vara själv och behovet att känna sig omtyckt gjorde att han uppenbarligen blundade för den instinkten. Det pratas också om min brors missbruk. Inget som någon vinner på att dölja, gör det honom väl inte till en dålig människa? Nej inte för mig iaf.
Har han gjort saker på fyllan som inte är ok? Givetvis! Kan tänkas att ganska många människor kan känna igen sig i det? Är han för det en dålig människa? Inte för mig iaf.
Tyvärr blev missbruket den sista tiden en för stor del av och i hans liv och detta mycket tack vare L som höll honom kvar där. Nej, man kan inte lasta missbruket på någon annan men hon gjorde det omöjligt för honom att förändra det iaf.
Jag har jobbat inom psykiatrin i större delen av mitt yrkesliv och kan tolka och förstå diverse diagnoser ganska bra. Borderline är liksom lite komplext på det viset att dem med denna diagnos oftast inte är så lösningsorienterade. Att tappa kontroll och på så vis förlora uppmärksamhet är liksom det sista dem vill. Sen finns de ju givetvis olikheter. Klassiskt är iaf att man åker in och ut på psyket, man dribblar med mediciner, man intoxar och så vidare. Att hitta andra och se dessa som ansvariga för sin egna misslyckanden osv är mer regel än undantag. Jag brukar för mig själv på lekmannavis göra liknelsen med borderline med dåliga förlorare. Man vill liksom vara i centrum. Och när man får konkurrens gör man oväntade saker för att få tillbaka uppmärksamheten och åter få stå i centrum, många ggr är då självskadebeteende vanligt. Självmordsförsök måste man ta på allvar oavsett vad, trots att avsikten väldigt sällan är sådan. Strävan efter uppmärksamheten och få stå i centrum och vara intressant och få andra människors engagemang är oftast den egentliga. Min känsla var genast den vid första mötet med L att detta är skevt, situationen är mer än märklig och relationen kan inte förstås som annat än destruktiv och gränslös. Vad gör denna människa här när min bror helt uppenbart inte mår bra? Det var och är fortfarande tydligt för mig att hon var där för att profitera på min bror.
Det har ju också spekulerats i min brors ekonomi och låt oss säga att den var god.
Det här med jakt har också omnämnts i denna tråd och nån bild på ett skjutet djur har varit föremål för diskussion. Ja, han hade jägarexamen och ja, han hade ett vapen. Har han någonsin skjutit med det vapnet? Nej, faktiskt inte. Har han skjutit något djur? Det skulle förvåna mig då han var väldigt blödig.
Också omnämnts i tråden är en dålig kvinnosyn. Jag kanske inte är rätt man att uttala mig om detta, men jag tycker inte att så var fallet. Här kanske man inte ska bedömas utifrån hur man gjort eller agerat under tonåren eller på grund av att man inte betett sig helt ok när man varit berusad. Men så tycker jag. Det är min åsikt. Jag har betett mig på sätt mot det motsatta könet i tonåren som jag absolut inte skulle göra som vuxen. Det är väl lite så att man tränar sig där.
Har jag betett mig illa mot en kvinna när jag varit onykter, absolut. Är vi uppfostrade i ett hem med goda värderingar? Utan tvekan.
Jag har sett filmen där min brors sista
fyra minuter i livet finns att se.
Konversationen kan man ju läsa i fup, men känslor och upplevelser är ju alltid ens egna. Det filmen sade mig var betydligt mer än vad som står att läsa konversationen. Jag blev trygg i att veta att min bror inte kan lastas för någonting av vad som sker där. Samma känsla som vid mitt första möte med L infinner sig direkt när jag ser henne ståendes där talandes på ett domderande, befallande och grandiost vis. För mig blir det tydligt att hon vill att han skall var den sämre utav dem båda. Till en början säger min bror till L att gå och lägg dig eller åk härifrån, detta utan någon form av aggression utan endast med uppgivenhet. Det är alltså inte ens så att hon blir utkastad av min bror. Han är trött och vill få ett slut, iaf på den kvällen. Hon kan i sin tur inte låta honom få bestämma och själv förlora kontrollen på vare sig honom eller situationen som helhet. När man ser videon blir det så tydligt hon handlat medvetet och med detta är hon för mig är en genomond människa oavsett vad andra säger. Diskussionen är inte på något sätt hetsig och hon kan välja att göra på flera olika sätt. Det finns gott om tid att resonera med sig själv och detta var det hon kom fram till, dvs att avsluta min brors liv. Under deras samtal, där min bror mestadels är tyst, gör hon flertalet anspråk på att lyfta geväret. Jag räknade till tre ggr där hon är på väg att lyfta upp och skjuta.
När det blir klart för henne att E menar allvar med att hon ska gå och att det därmed underförstått kanske är slut, lyfter hon upp geväret och siktar en bra stund innan hon trycker av. L är vid tillfället endast iklädd trosor vet inte om det gör varken till eller ifrån att berätta, mer än att det hela blir än mer osmakligt än va det redan är. Avsikten min bror hade med inspelningen är vad jag tror att i efterhand
kunna visa L hur hon betett sig dagen efter. Hur hon sprungit runt naken med ett hagelgevär och hotat att skada honom och se till att han hamnade på sjukhus. Ett beteende hon förmodligen aldrig skulle kännas vid om det inte kunnat påvisas.
Läser återigen att man tolkar de lilla som står i fup som sanning i det L påstår. Dessa påståenden sker ju lite väl sent i FUP och till en början var dem enligt henne själv lyckliga och kära. Det är vad som till en början framgår i hennes berättelser. Som sagt, att L skulle leva under en press eller att hon skulle vara utsatt för något, blir tydligt för tittaren i filmen att så inte är fallet. Frustrationen hos L är uppkommen av att E just inte lyder hennes befallningar vilket sedan leder till att L tar beslutet att skjuta honom, helt oprovocerat och kallblodigt. Hon är ingen utsatt kvinna det är min sanna övertygelse. Återigen förstår jag inte vitsen med detta spekulerande riktigt överhuvudtaget, men om det ska skrivas så tänker jag att det är klent att ta bilden av det som L påstår som sanning och använda som en beskrivning av min bror, då den helt enkelt inte stämmer med verkligheten. Dem kvinnor som jag känner och som levt med honom skulle säkert ha en del att säga men avfärdar denna bild som skitsnack. Med dem här raderna har jag fått skriva av mig och med detta försöker jag förhålla mig till den ilska jag känner inför människors dumhet och illvilja. Att orsaka mer smärta än den som redan är, kan inte beskrivas som annat än brutal. Framförallt för hans barn så är detta så fruktansvärt osmakligt och vidrigt.
Min bror och jag förlorade själva vår pappa när vi var barn, så jag vet till viss del sätta mig in i och förstå vilka känslor, frågetecken och sorg samt ilska hans barn kommer växa upp med och bli präglade av. När jag växte upp var jag dock förskonad från ruttna människors idioti på Flashback vilket jag idag känner en enorm tacksamhet över. Jag lider med mina brorsbarn och jag beklagar så att det troligtvis blir svårt för dem att värja sig mot osanna påståenden och osmakliga spekulationer om deras pappa, de så otroligt orättvist blivit fråntagna pga en otroligt självisk kvinnas egoistiska och fullkomligt genomtänkta beslut.
Om ni undrar hur min bror var så är det omöjligt att ge en komplett bild av honom som person på det här sättet, men kanske någon form av bild kan ges som är mer överensstämmande med verkligheten än den som vissa klena karaktärer
klåpat till här. På något sätt känns det bra att i alla fall göra ett försök.
Stolta stunder och mindre sådana finns i alla människors liv så också i min brors.
Vi som faktiskt står, eller stod honom nära vet vilken människa någon valt att ta ifrån oss, en fin människa med skavanker som alla. Någon/något som de skulle spekuleras mer om och som kommit väldigt lindrigt undan i denna tråd är B…m.ns och hans tidigare chef P.r. En ganska smutsig historia och en granskning på detta bolag och denna chef skulle jag välkomna. På begravningen var min brors tidigare firmor representerade men inte B…m.ns. En stor skuld till min brors situation, hans mående och utveckling ligger hos människor i berörd verksamhet. Jag reagerade direkt på hur denna relation mellan min bror och L inleddes och blev. Första gången jag klev in i min brors nya hus var de som att komma hem till någon annan.
En hel familj levde där men inte han. Jag blev välkomnad av barn och en kvinna jag aldrig träffat. En surrealistisk upplevelse då det där satt människor och kände sig hemma liksom. Men dem hörde inte dit. En människa, då alltså L, hade hittat sin lösning i att använda sig utav min bror i ett skeende i hans liv där han var som mest sårbar och ensam. Jag kollade genast upp henne när jag kom hem och där visade sig ju hennes ekonomiska status. I samtal med min bror blir det också för mig klart att han misstänker att hennes avsikter inte heller är goda, men rädslan av att vara själv och behovet att känna sig omtyckt gjorde att han uppenbarligen blundade för den instinkten. Det pratas också om min brors missbruk. Inget som någon vinner på att dölja, gör det honom väl inte till en dålig människa? Nej inte för mig iaf.
Har han gjort saker på fyllan som inte är ok? Givetvis! Kan tänkas att ganska många människor kan känna igen sig i det? Är han för det en dålig människa? Inte för mig iaf.
Tyvärr blev missbruket den sista tiden en för stor del av och i hans liv och detta mycket tack vare L som höll honom kvar där. Nej, man kan inte lasta missbruket på någon annan men hon gjorde det omöjligt för honom att förändra det iaf.
Jag har jobbat inom psykiatrin i större delen av mitt yrkesliv och kan tolka och förstå diverse diagnoser ganska bra. Borderline är liksom lite komplext på det viset att dem med denna diagnos oftast inte är så lösningsorienterade. Att tappa kontroll och på så vis förlora uppmärksamhet är liksom det sista dem vill. Sen finns de ju givetvis olikheter. Klassiskt är iaf att man åker in och ut på psyket, man dribblar med mediciner, man intoxar och så vidare. Att hitta andra och se dessa som ansvariga för sin egna misslyckanden osv är mer regel än undantag. Jag brukar för mig själv på lekmannavis göra liknelsen med borderline med dåliga förlorare. Man vill liksom vara i centrum. Och när man får konkurrens gör man oväntade saker för att få tillbaka uppmärksamheten och åter få stå i centrum, många ggr är då självskadebeteende vanligt. Självmordsförsök måste man ta på allvar oavsett vad, trots att avsikten väldigt sällan är sådan. Strävan efter uppmärksamheten och få stå i centrum och vara intressant och få andra människors engagemang är oftast den egentliga. Min känsla var genast den vid första mötet med L att detta är skevt, situationen är mer än märklig och relationen kan inte förstås som annat än destruktiv och gränslös. Vad gör denna människa här när min bror helt uppenbart inte mår bra? Det var och är fortfarande tydligt för mig att hon var där för att profitera på min bror.
Det har ju också spekulerats i min brors ekonomi och låt oss säga att den var god.
Det här med jakt har också omnämnts i denna tråd och nån bild på ett skjutet djur har varit föremål för diskussion. Ja, han hade jägarexamen och ja, han hade ett vapen. Har han någonsin skjutit med det vapnet? Nej, faktiskt inte. Har han skjutit något djur? Det skulle förvåna mig då han var väldigt blödig.
Också omnämnts i tråden är en dålig kvinnosyn. Jag kanske inte är rätt man att uttala mig om detta, men jag tycker inte att så var fallet. Här kanske man inte ska bedömas utifrån hur man gjort eller agerat under tonåren eller på grund av att man inte betett sig helt ok när man varit berusad. Men så tycker jag. Det är min åsikt. Jag har betett mig på sätt mot det motsatta könet i tonåren som jag absolut inte skulle göra som vuxen. Det är väl lite så att man tränar sig där.
Har jag betett mig illa mot en kvinna när jag varit onykter, absolut. Är vi uppfostrade i ett hem med goda värderingar? Utan tvekan.
Jag har sett filmen där min brors sista
fyra minuter i livet finns att se.
Konversationen kan man ju läsa i fup, men känslor och upplevelser är ju alltid ens egna. Det filmen sade mig var betydligt mer än vad som står att läsa konversationen. Jag blev trygg i att veta att min bror inte kan lastas för någonting av vad som sker där. Samma känsla som vid mitt första möte med L infinner sig direkt när jag ser henne ståendes där talandes på ett domderande, befallande och grandiost vis. För mig blir det tydligt att hon vill att han skall var den sämre utav dem båda. Till en början säger min bror till L att gå och lägg dig eller åk härifrån, detta utan någon form av aggression utan endast med uppgivenhet. Det är alltså inte ens så att hon blir utkastad av min bror. Han är trött och vill få ett slut, iaf på den kvällen. Hon kan i sin tur inte låta honom få bestämma och själv förlora kontrollen på vare sig honom eller situationen som helhet. När man ser videon blir det så tydligt hon handlat medvetet och med detta är hon för mig är en genomond människa oavsett vad andra säger. Diskussionen är inte på något sätt hetsig och hon kan välja att göra på flera olika sätt. Det finns gott om tid att resonera med sig själv och detta var det hon kom fram till, dvs att avsluta min brors liv. Under deras samtal, där min bror mestadels är tyst, gör hon flertalet anspråk på att lyfta geväret. Jag räknade till tre ggr där hon är på väg att lyfta upp och skjuta.
När det blir klart för henne att E menar allvar med att hon ska gå och att det därmed underförstått kanske är slut, lyfter hon upp geväret och siktar en bra stund innan hon trycker av. L är vid tillfället endast iklädd trosor vet inte om det gör varken till eller ifrån att berätta, mer än att det hela blir än mer osmakligt än va det redan är. Avsikten min bror hade med inspelningen är vad jag tror att i efterhand
kunna visa L hur hon betett sig dagen efter. Hur hon sprungit runt naken med ett hagelgevär och hotat att skada honom och se till att han hamnade på sjukhus. Ett beteende hon förmodligen aldrig skulle kännas vid om det inte kunnat påvisas.
Läser återigen att man tolkar de lilla som står i fup som sanning i det L påstår. Dessa påståenden sker ju lite väl sent i FUP och till en början var dem enligt henne själv lyckliga och kära. Det är vad som till en början framgår i hennes berättelser. Som sagt, att L skulle leva under en press eller att hon skulle vara utsatt för något, blir tydligt för tittaren i filmen att så inte är fallet. Frustrationen hos L är uppkommen av att E just inte lyder hennes befallningar vilket sedan leder till att L tar beslutet att skjuta honom, helt oprovocerat och kallblodigt. Hon är ingen utsatt kvinna det är min sanna övertygelse. Återigen förstår jag inte vitsen med detta spekulerande riktigt överhuvudtaget, men om det ska skrivas så tänker jag att det är klent att ta bilden av det som L påstår som sanning och använda som en beskrivning av min bror, då den helt enkelt inte stämmer med verkligheten. Dem kvinnor som jag känner och som levt med honom skulle säkert ha en del att säga men avfärdar denna bild som skitsnack. Med dem här raderna har jag fått skriva av mig och med detta försöker jag förhålla mig till den ilska jag känner inför människors dumhet och illvilja. Att orsaka mer smärta än den som redan är, kan inte beskrivas som annat än brutal. Framförallt för hans barn så är detta så fruktansvärt osmakligt och vidrigt.
Min bror och jag förlorade själva vår pappa när vi var barn, så jag vet till viss del sätta mig in i och förstå vilka känslor, frågetecken och sorg samt ilska hans barn kommer växa upp med och bli präglade av. När jag växte upp var jag dock förskonad från ruttna människors idioti på Flashback vilket jag idag känner en enorm tacksamhet över. Jag lider med mina brorsbarn och jag beklagar så att det troligtvis blir svårt för dem att värja sig mot osanna påståenden och osmakliga spekulationer om deras pappa, de så otroligt orättvist blivit fråntagna pga en otroligt självisk kvinnas egoistiska och fullkomligt genomtänkta beslut.
Fint o bra skrivet, denna version väljer jag att tro på!
Beklagar sorgen ❤️
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera