Vad hände med 'håll" (löpning)

När jag var liten tjock unge och det var löpning i skolan så var det mer regel än undantag att jag fick håll.

Vad jag kommer ihåg kändes det som någon slags kramp i magen som gjorde att man inte kunde andas ordentligt, alt ta upp syret på något sätt.

Det var ett vanligt fenomen som vissa klagade på typ: "det gick bra fram till sista kilometern, då fick jag håll"

Har även för mig att idrottsmajjen hade tips om hur man skulle motverka det, sträcka armarna bakom huvudet eller nåt.

Detta försvann med tiden och ersattes med "andra andningen" alltså att man efter ett tag känner att man har mer kraft och kan trycka på mer än man trodde.

Som vuxen har jag pysslat en hel del med löpning, halvmaror, etc och aldrig upplevt håll igen.

Finns det någon som kan bekräfta "håll" och om det är något som isf är kopplat främst till barn?

Jag fick också håll som yngre. Som du säger, ofta på högstadiegympan när man skulle springa den vanliga rundan.

Det är vanligare hos yngre. Orsaken är inte klarlagd och det finns många teorier. Den teori som låter mest sannolik enligt mig (och Wikipedia) påverkan av bukhinnan. Kanske irritation orsakat av friktion. Men man vet inte egentligen. https://en.m.wikipedia.org/wiki/Side_stitch

Tänkte nyligen på att det var länge sedan som jag fick håll men så var vi ute och åt några styckna för ett par veckor sedan och skulle springa ut från restaurangen (springnota) och då jävlar fick jag håll.

Ok nä, inte springnota, vi behövde hinna med bussen.

Är väl främst om man blir fysiskt aktiv direkt efter att man ätit som man får håll? Och så höll man väl på oftare när man var yngre och iq-befriad?

Jo, man åt väl säkert mer i förhållande till sin vikt som barn med och nyttigt som det var i plugget. Ingen brydde ju sig om att hålla inne med tanke på löpningen på gympan sen.

Efter att ha läst wikiartikeln länkad ovan kommer jag ihåg det mer och mer, man ville liksom trycka in fingrarna under bröstkorgen för att få loss krampen, men det gick aldrig. Sen undrar jag om inte det där med syreupptagningen var överdrivet, tror det mesta handlade om den obehagliga krampen som man inte stod ut med.

Hette fenomenet 'håll" i hela Sverige? Tänker att det måste finnas dialektala skillnader.

Nu när du säger det så minns jag faktiskt inte sist jag fick det, å andra sidan minns jag inte heller sist jag sprang.

Vill säga att det beror på att man ätit nära inpå träning men om det bara var något som mamma sa eller fakta lämnar jag osagt, gick även att motverka genom att knyta näven runt en sten eller liknande.

Är väl lite inne på samma spår som nyckelbarnen att man fick det främst som ung på grund av att man då var mer aktiv och kanske inte tänkte lika mycket på att äta i vettig tid innan fysiska aktiviteter.

Tror inte att det hade med hur mycket man åt att göra, utan snarare med att man generellt var mer aktiv och sprang runt och inte satt stilla/tog det lugnt en stund för att låta maten smälta innan man började kuta omkring.

I Stockholm så sa man håll iaf. En del säger väl mjälthugg.

"Ofta är det hur många timmar innan träningen du äter som brukar vara det som beskrivs som anledningen till att man får håll. Och visst ligger det något i det. Det rekommenderas ofta att hellre äta en större måltid efter träningen än precis före. Annars kan magens ligament belastas vilket leder till håll. Ett mindre mellanmål 1-2 timmar innan träning ska dock inte vara något problem det kan för många vara en fördel för att inte träna helt på tom mage. Detsamma gäller med vätska, att ha rikliga mängder vätska i magen precis innan träning kan ofta ge håll.

Om du startar passet i ett högt tempo riskerar du att få håll. Ett bra knep för att undvika håll är därför så enkelt som att värma upp innan du tränar. Om du värmer upp i ett lugnt tempo i 10-15 minuter minskar risken för håll. Håll kan bero på att musklerna i mellangärdet som hjälper till med andningen inte hunnit bli varma och anledningen till att värma upp känns väldigt självklar. "

https://www.intersport.se/guider/tra...t-undvika-hall

Jag fick ofta håll som liten, speciellt vid löpning på längre sträckor. Brukade alltid ha en liten sten i handen och då släppte det.

Var samma för mig, krama en sten. Fick köra motsatta handen för de skulle funka

Fick lära mig att det var något med att käka, och sen springa som fan någon timme efter det. Nu i vuxen ålder har jag inte haft det och jag jobbar fysiskt och springer typ mer nu än när jag var liten.

Man botade symtomen genom att stå still, och sträcka på armarna någon minut.

Ha tänkte på detta när jag var ute och sprang , jag har inte haft håll sen jag var 20 nått

Jag fick också tips om att springa med en sten eller kotte. Och gör det än idag.

Man vill inte ha håll, men kanske risken försvann för 25 år sen för mig

Bra man lär sig nåt på Flashback ska sluta vara rädd för håll nu