Citat:
Ursprungligen postat av
TheLucky
Datan kan förklaras. Väljarna röstar i första hand med plånboken och att man har en stark tro på att ens partier ska reda ut problemen. De blåröda sossarna gick till M när Alliansen drev igenom arbetslinjen. När man inte kunde ge mer pengar gick de blåröda till SD eftersom nu betyder invandringen mer. När det gäller speciellt kvinnor så arbetar många inom vård och omsorg. Det bär emot att rösta på M eller SD eftersom tron på att välfärden ska bli sämre med M eller SD är stor samt en stark tilltro på systemen. Men efter 45 och 50 röstar kvinnor mer på SD och M eftersom då inser fler kvinnor själva av egen erfarenhet, utan att de sitter fastspänd framför en skärm och med en pistol mot tinningen och tvingas titta på data, sambanden med stor invandring sämre välfärd. Även om de allra flesta i stora drag tycker som SD i invandringen så är det alltså andra saker i livet som först måste påverkas innan man tar steget över.
Du är något på spåren, men jag tror inte kvinnors oro i första hand kretsar omkring administrering/finansiering av välfärden.
För det första: kvinnor är avsevärt mkt mer intresserade av socialt samspel än män. I jämförelse med män, är kvinnors relationer mycket mer laddade och tillmäts större betydelse: vänskaperna är mer intima, konflikterna mer intriganta. Intresset för socialt samspel trumfar intresset för många andra mer abstrakta, om än mycket betydelsefulla, samhälleliga frågor.
För det andra: kvinnor som jobbar i välfärden har många utländska kolleger.
Kvinnor inom välfärden sitter således och delar kaffepauserna med Jamila med hijab, eller med Farnoosh som studerar på Södertörn och stöttar BLM. De svenska kvinnorna önskar så klart att undgå konflikter och undviker kritik av islam inför Jamila, de är för ointresserade i politik för att bemöta Farnoosh.
Denna tillmötesgående inställning, tror Barry, tar de även med sig in i valbåset.
Det handlar alltså om en sammanblandning av politiken och individerna: att vara skeptisk till invandring är enligt detta infantila synsätt detsamma som att vara skeptisk till de hyggliga kollegerna, som man samarbetar med i vård och omsorg. Därför, tror Barry, visar OU efter OU att kvinnor röstar för mer migration.
Naturligtvis kan även män låta sig påverkas politiskt av sina känslor inför kolleger, men sannolikt påverkas kvinnor i högre grad vid daglig exposition av invandrarkolleger.