Citat:
Ja bellyfloppen blir viktig även vid Mars-färderna. Först en raketboost för att gå ur omloppsbanan, sedan fritt fall ned till lagom höjd för första belly-floppen. Sedan åter vertikalt läge och bromsraketer, sedan den sista belly-floppen i "tätare" atmosfär och slutligen bromsraket och sidokorrigering för landning.Mja, du verkar inte inse vad det är bra för. Ser man dock på NASA så ser dom potentialen i en raket som kan tanka i omloppsbana och därmed kunna få högre flykthastighet eller en större lastförmåga. Det vill säga NASA kan välja mellan en månlandare som tar 2 personer, saknar luftsluss och är minst sagt klaustrofobiskt byggd om man ser till Blue origins förslag. Eller någonting som tar 100 ton last, tusen kubikmeter trycksatt utrymme, dubbla luftslussar, kort sagt en raket som är menad för framtiden.
Vitsen med bellyfloppen, eller egentligen steget före raketen vänder sig, det är att ha en så stor yta som möjligt mot färdriktningen. Oavsett hur tunn eller tjock atmosfären är så hjälper det till att minska hastigheten på raketen vilket gör att mindre bränsle behöver användas vid landning. Desto mindre bränsle du använder desto mer nyttolast kan du ta med dig.
Så när du hävdar att bellyflop inte fungerar på Mars så går du emot årtionden av etablerad visdom, bland annat från JPL som framgångsrikt landat flera farkoster på Mars genom att blöda av hastigheten i atmosfären, det även tunn som den må vara på Mars. Ett exempel här är när deras robot Perseverance nådde Mars med en hastighet av lite över 5000 meter per sekund men tack vare atmosfären så kunde dom ta ner det till 420 meter per sekund och därefter nyttja en fallskärm.
Vitsen med bellyfloppen, eller egentligen steget före raketen vänder sig, det är att ha en så stor yta som möjligt mot färdriktningen. Oavsett hur tunn eller tjock atmosfären är så hjälper det till att minska hastigheten på raketen vilket gör att mindre bränsle behöver användas vid landning. Desto mindre bränsle du använder desto mer nyttolast kan du ta med dig.
Så när du hävdar att bellyflop inte fungerar på Mars så går du emot årtionden av etablerad visdom, bland annat från JPL som framgångsrikt landat flera farkoster på Mars genom att blöda av hastigheten i atmosfären, det även tunn som den må vara på Mars. Ett exempel här är när deras robot Perseverance nådde Mars med en hastighet av lite över 5000 meter per sekund men tack vare atmosfären så kunde dom ta ner det till 420 meter per sekund och därefter nyttja en fallskärm.
Men detta är som jag spekulerar. Marssonderna har ju en stor värmesköld och det blir inte exakt den bromsytan på Starship i förhållande till skeppets storlek. Så därför tror jag på en kombination. Time is tight.