Det konservativa blockets politik

Skåda det liberaltotalitära kreaturet. Som ÄLSKAR identitetspolitik och apartheid mellan kategorier av människor, kollektiv skuld och terror.

Du har tjatat i månader om postmodernism på forumet och använt det som ett nedsättande epitet för att misskreditera vissa partier, främst C.

Du har då använt retorik och begrepp du inte behärskar. När du får kritik från flera väldigt olika håll letar du reda på fakta och referenser vartefter som ska stödja din påstådda tes, buntar ihop dina kritiker och klistrar en och samma jävla etikett på alla typ ”postmodern nyliberal brunhöger” kanske?

Ville du verkligen seriöst diskutera och referera till Popper (eller Rawls) eller vad det nu än var så kunde du gjort det från början istället för att snacka massa skit och gagga om klossar i block. Men du använder tydligen bara referenserna för att desperat försöka legitimera ditt tidigare dravel (om postmoderna klossar i rödgröna block) i efterhand.

Att du inte visste vad kritisk rationalism är utan trodde att jag syftade på Descartes när jag talade om Popper kan jag inte göra något åt. Förhoppningsvis har du i alla fall lärt dig en del genom att läsa mina inlägg.


Komiskt att du anklagar mig för relativism samtidigt som du själv påstår dig ha en "postmodern uppfattning". Min kritik av postmodernismen handlar ju just om dess relativism, som många före mig har kritiserat. Men det kanske du inte heller kände till?

Annars kan jag förstå att du gillar postmodernismen. Etnonationalismen som du hyllar är ju inget annat än identitetspolitik.


Att historien aldrig upprepar sig (exakt) betyder inte att folk inte begår samma tragiska misstag gång på gång.


Jag har alltid varit skrupulöst noga med att fördöma all slags hat, även mot etniska svenskar, trots att du ständigt påstår motsatsen. Dina halmgubbar om olika "måttstockar" börjar bli tröttsamma.


Nej, Anna Lindh var inte antisemit. Antisemit blir du inte därför att någon kallar dig för det (inte ens när det är befogat som i ditt eget fall) utan genom antisemitiska ord och handlingar.

Kritisk rationalism handlar för övrigt inte om ord utan om den objektiva verkligheten och vad vi kan lära oss om den.

Menar man kritisk rationalism säger man det från början. Inget av det du sa då antydde att det var det du avsåg.

Du beskrev inte kritisk rationalism när diskussionen startade utan något eget och jävligt hembränt.

Kan någon påminna mig vad tråden handlar om?

Det är bara för den hugade att gå tillbaka och se att du inte förstod min invändning utan ville göra gällande att rationalism var synonymt med pragmatism, ungefär. Du talade om "sakpolitik".

Rationalism betyder vad det betyder och det är inte Popper som definierar det med en deriverad variant/inversion. Du ville skapa en konstlad motsatskategori till "postmodernismen", vilket ju inte funkar vare sig principiellt eller i praktiken med L som exempel på någon sorts stringent "vetenskaplig" politisk kraft. Det står var och en fritt att konsultera nätet för att se om det är Descartes eller Popper som är portalfiguren för rationalism och om det förknippas med "sakpolitik" som du vill göra gällande eller introspektiv deduktion som jag hävdar.

Det du försökte uttrycka var en skillnad mellan något bra och något dåligt, men det fungerade inte så bra. Bättre hade som sagt varit att försöka tala om universella värden mot partikulära eller objektivitet mot subjektivitet eller pragmatism mot dogmatism.

Inte för att det har med din variant av liberalism att göra, lika lite som Popper. Du har ju varit övertydlig med att du inte tror på universella värden eller vetenskaplig metod och är fortfarande svaret skyldig i tråden om "islamofobi" som du menar är en vetenskaplig term.

Du använder ord som postmodernism/rationalism/antisemitism/islamofobi/brunhöger som polemiska stereotyper, inget annat. Du klarar inte av att hålla dig inom dina premisser och ingen ska ta dig på allvar.

Jag har hela tiden syftat på den moderna rationalism som utvecklades av Popper, och som är grunden för den vetenskapliga metoden, i vart fall inom naturvetenskap och teknik. Inte någon 1600-talsfilosofi. Det är ju dagens politik och dess filosofi som vi diskuterat, inte 1600-talets. Men så fort jag fick frågor om detta förklarade jag vad jag menade, med tydliga exempel.

Att jag kallar Popper för rationalist är därför att han själv såg sig som en sådan, men en ny sorts kritisk rationalist. Ibland har han ju kallats för positivist, en etikett som han själv ogillade. Poppers kritiska rationalism var en kritik av just positivismen.

Vad jag ville belysa är att vissa filosofiska skillnader som finns mellan naturvetenskap och humaniora också återspeglas i dagens politik.

Oftast är det ju så inom filosofin att man inte kan säga vad saker definitivt är, eftersom det alltid råder utstuderade dispyter om nästan allt. Däremot är det lätt att säga vad som definitivt inte är en allmänt vedertagen sanning. "Höhö, ALLA vet att rationalism numera betyder vad Popper kallar kritisk rationalism, ju!" är en uppenbar dumhet och luktar efterhandskonstruktion.

Det nya blågula blockets politik. Jag hävdar att den präglas mer av en kritiskt rationalistisk syn på tillvaron än av postmodernism, som man i varierande grad finner inom det rödgröna blocket.

Därmed inte sagt att det är någon dikotomi. Den filosofiska grundsynen är en glidande skala, precis som höger-vänsterskalan. Dagens politik är tvådimensionell.

Javisst. Någon som ifrågasätter frånsett Bill och Bull?

Konservativt är det ju att tänka politik inkrementellt, pragmatiskt och med försiktighetsprincip. Något som inget borgerligt parti längre har i sitt DNA. Att konservatism traditionellt förknippas med nationalism beror på att nationer handlar om kontinuitet och organisk funktion. En nation existerar för att den fungerar och bokstavligt regenererar sig.

Vi talar alltså om nedifrån folket upp till styrande som ideal, om att verka för att efter verkliga förutsättningar agera rationellt, inte uppifrån-ned implementera någon ny ideologi/värdegrund eller överidentitet man tänkt ut som abstraktion i huvudet.

Inte ens SD uppfyller till fullo dessa klassiska kriterier med sin syn på "öppen svenskhet" som något politiker tydligen ska diktera. På samma sätt som Kemal Atatürks "öppenturkiskhet" inte var konservatism utan radikal aktivism med tveksamt resultat.

Ett förslag på inkrementell, pragmatisk konservatism är att inte försöka rita om landskapet efter en mental karta över hur det BORDE eller måste vara, utan hur det erfarenhetsmässigt är. Det homogena Sverige fungerade i världsklass, medan en rasande demografisk revolution saknar positiva historiska förlagor. Försiktighetsprincipen handlar om att med alla medel stabilisera Sveriges demografi och metoden är att skapa ett återvandringsindustriellt komplex med t ex biståndsbudgeten. Detta utifrån premissen att det finns kostnadsfördelar att integrera utanförskap på andra platser på planeten.

Allt annat är bara variationer på samma tema som tidigare, om att önskedrömma att det ena eller det andra uppifrånprojektet äntligen ska skapa något som aldrig skapats förut.

Med vettvillingar som Regulus i ekvationen, blir det knappast möjligt.

Polariseringskulisser - marionetter - teater

Förr kedjade man sina slavar - idag sätter man dem istället i skuld samtidigt som man framgångsrikt säljer in ompaketerade budskap att folket nu inte bara är fria och har fria val utan till och med har den stora nådiga rätten att få välja feodalherre och slavägare i fyra år till.

Att bakomliggande verkliga maktstrukturerna i stort sett är dem samma oförändrade sedan Bo Jonsson Grips dagar renderar på sin höjd en notis i marginalen, här finns ingenting att se, cirkulera.