Det konservativa blockets politik

En anmärkning. Moderaterna har väl varit de som ivrigast varit för sänkta skatter.

Idag är den frågan ointressant.

SD är är inget parti som ska lösa allt. SD är istället en riktning, måhända oprövad i mycket. Men bättre det än att i tourretes peka med handen med simmig blick som Lööf.

För oss som inte är bombliberaler är det förstås de borgerliga partiernas försvarspolitik som framstår som icke-verklighetsanpassad. USA är idag en supermakt på dekis som får allt svårare driva igenom sina diktat. Detta har tagit sig uttryck i en ökad aggression där USA ständigt startar nya krig, framför allt i de muslimska länderna. USA:s krig är ett hot mot Sverige och Europa både därför att de provocerar fram islamistisk extremism och därför att de leder till ständigt nya flyktingkatastrofer.

Att i det läget liera sig med USA och ställa upp med lydtrupper till dess krig vore både omoraliskt och oansvarigt. Den som värnar om Sveriges oberoende och suveränitet bör i stället verka för att bygga upp det försvar som alliansen skrotade och vidmakthålla den svenska alliansfriheten.

Lyckligtvis anser en majoritet av det svenska folket att det är rätt väg att gå, och det finns även ett solitt stöd för en fortsatt alliansfrihet i riksdagen. Om SD skulle sälja ut Sveriges suveränitet för en silverpenning skulle de snabbt finna sig i samma situation som pojken som sålde smöret och tappade pengarna (i SD:s fall väljarna). Så korkade tror jag inte att de är.



Jag har inte påstått att de rödgröna inte skulle få använda den svenska flaggan. Det är bara bra om de gör det. Jag minns en tid för inte så länge sedan när blågult var fult, de enda som tågade under svenska flaggor var högerextremister och folk inte vågade flagga på sommarstugan för att inte missförstås. Våra nationella symboler bör återerövras och användas av alla svenskar, både nya och gamla.

Däremot har inte den svenska staten ensamrätt på dessa färger, och det vore fånigt att förbjuda politiska partier eller block att använda dem när så är naturligt. Att kalla ett block som ständigt illustreras med blått och gult för blågult är inte konstigare än att kalla koalitionen av röda och gröna partier för det rödgröna blocket.



Din kompis oyto har lika fel som du på den punkten. Skillnaderna mellan rationalism och postmodernism har inget med vare sig rationellt agerande eller hermeneutik att göra, utan definieras främst genom hur respektive filosofi ser på de epistemologiska och ontologiska frågorna. Som jag skrev i den andra tråden:



Postmodernismens enda koppling till hermeneutik är dess rötter i litteraturvetenskapen. En bra introduktion till postmodernismen finns på Stanfords Platoprojekt:

https://plato.stanford.edu/entries/postmodernism

Lustigt att du talar om falska dikotomier som själv ser hela världen i svartvitt.

De blågula och rödgröna blocken i svensk politik är de realiteter vi har att förhålla oss till idag. Det innebär inte att de är monolitiska block eller att andra konstellationer inte är teoretiskt möjliga. Jag har själv påpekat att en SM-regering hade varit det mest logiska de senaste sju åren, men på grund av personliga och ideologiska blockeringar var det inte möjligt.

Jag är övertygad om att det blir lättare att driva en liberal politik med en borgerlig regering som tolereras av SD än med ett fortsatt S/Mp-styre. Därför anser jag att L är inne på rätt väg nu.

SD kom innan Ny Demokrati. Faktiskt blev SD mer radikala p.g.a. av ND då de tyckte att ND stal SDs röster. När ND var ute ur bilden så kunde SD bli mer moderata som de var från början. Det är lite som AfS idag och lika fruktlöst.

Ny Demokrati var det invandringskritiska parti som först tog sig in i riksdagen. De etablerade partierna ändrade faktiskt till en del sin politik (eller i vart fall retorik) på grund av det, men när NyD sedan åkte ut ur riksdagen trodde de att "faran var över" och återgick till sin tidigare politik.

Jag har inte påstått det du påstår att jag påstått. Jag skämtade om ditt konstiga sätt att använda begreppet postmodernism och sa att du vid ett tillfälle hamnade i en definition som lät ungefär som ”hermeneutik”. Men dina egna definitioner av postmodernism och andra begrepp som kommit upp kan ju varken sägas vara konstant eller motsvara något som är allmänt vedertaget.

Din kompis oyto har lika fel som du på den punkten. Skillnaderna mellan rationalism och postmodernism har inget med vare sig rationellt agerande eller hermeneutik att göra, utan definieras främst genom hur respektive filosofi ser på de epistemologiska och ontologiska frågorna. Som jag skrev i den andra tråden:

Postmodernismens enda koppling till hermeneutik är dess rötter i litteraturvetenskapen. En bra introduktion till postmodernismen finns på Stanfords Platoprojekt:

https://plato.stanford.edu/entries/postmodernism

Det framgick inte vad du svarar på, men om det var det här stycket så har jag ju redan rett ut begreppen. Läs på lite så kommer du nog att förstå.



Oyto, som du åberopar som någon slags auktoritet, tillhör brunhögern (den riktiga). Sök på "oyto" och "judar" så kanske du förstår även detta. Det finns förvisso beröringspunkter mellan postmodernism och etnonationalism (identitetspolitiken), men det är inget som jag tog upp i mina inlägg.

Jag har inte åberopat oyto politiskt och är fullt medveten om dennes politiska position som jag inte delar, vilket borde vara uppenbart för alla. Jag biföll att det stämde att ifrågasätta ditt likhetstecken mellan ”rationellt agerande” och ”rationalism” samt din definition av postmodernism.

Dessa begrepp tillför inget till det politiska vi diskuterar här och ditt jävla pladder blir helt jävla löjligt. Särskilt eftersom du inte behärskar begreppen och vill definiera om dem för att kunna smutskasta främst Centerpartiet och Annie Lööf samt jobba på att kleta ihop M, L, KD och SD till ett block trots att de egentligen står långt ifrån varandra och sannolikt kan få svårt att samarbeta.

Frågor som uppkommit kring det sistnämnda undviker du. Försök besvara dem istället för att smutskasta folk och tjafsa så jävla mycket.

Nu är det ju lögn att jag satt likhetstecken mellan rationellt agerande och rationalism. Det är något som du och oyto hittat på. Om du inte vill förknippas med brunhögern bör du sluta stödja dig på dem i debatten.



Du är själv dåligt påläst i de här frågorna - precis som inom utrikes- och säkerhetspolitiken - och har en massa förutfattade meningar, vilket gör det svårt att resonera med dig.

Vad gäller C och Annie Lööf, så har jag alltid försvarat dem när de haft rätt, som i integritetsfrågorna. Att de valt att liera sig med det rödgröna blocket är deras val, och något jag beklagar. Det du kallar smutskastning är saklig kritik av deras politik på de punkter där de har fel.

Vad gäller de blågula partiernas svårigheter att samarbeta, så tror jag att det delvis handlar om önsketänkande från din sida. Det migrationspolitiska utpelet som jag kommenterade ovan visar snarare på motsatsen.



Tvärtom är det ju du som undviker en saklig debatt och i stället ägnar dig åt smutskastning. Jag svarade på ditt tidigare inlägg i tråden med två långa inlägg efter varandra där jag replikerade i tio olika punkter på det du skrev:

(FB) Det konservativa blockets politik

(FB) Det konservativa blockets politik

Ditt enda svar på detta blev det korta inlägget ovan där du upprepar pladdret om hermeneutik som jag redan bemött. Lämnar du walk over på de övriga punkterna?

Relativism som att göra distinktioner mellan olika sorters hat, kanske? Är det din "kritiska rationalism" och dess krav på falsifierbarhet och kritik mot historicism som gör att du hävdar att "islamofobi" är en "vetenskaplig" term och att historien kan upprepa sig med ett nytt Srebrenica?

Det är detta som är det eviga problemet med er "liberaler". Det finns ingen princip förutom avsaknaden av principer.

Jag kommer ihåg att jag skrev en liknande kommentar till en Cwejman-hyllning av Poppers kritik mot historicism. Det är ju alltid selektivt och relativistiskt vilka värden som är absoluta, för vem. Eller tror liberalen att marxismen faktiskt kan fungera, nästa gång den prövas?

I alla händelser betyder "rationalism" alltså snarare deduktivt, introvert tänkande än "sakpolitik" som du väl började med att tala om i förra tråden. Då är det nog bättre att tala om "pragmatism", vilket ju inte heller har något med liberaler att göra.

Jag har hela tiden gjort klart att jag talar om Poppers kritiska rationalism och inte Descartes eller de logiska positivisterna.

Att Popper kallade sig för rationalist beror på att han - korrekt - menar att all vetenskap innehåller ett deduktivt steg där man resonerar om vad som är möjligt eller troligt utifrån vad vi redan vet eller tror oss veta. Men sedan kommer alltså falsifieringens empiriska skärseld som skiljer agnarna från vetet.

Detta är idag den filosofi som dominerar inom naturvetenskaplig forskning. Att man sällan talar om den kritiska rationalismen beror på att många tar den för given. När naturvetare talar om den vetenskapliga metoden är det ofta Poppers kritiska rationalism som de syftar på.

Humanister och samhällsvetare är i stället ofta postmodernister, vilket till en del förklarar att de har svårt att kommunicera med naturvetare. Man talar så att säga inte samma språk. Ett problem som nu blivit allt större även inom politiken.

Vad gäller postmodernismens relativism, så är ett problem just att den leder till avsaknad av principer. Om den upplevda verkligheten är olika för alla och ingen vet hur den objektiva verkligheten ser ut är din sanning lika god som min sanning.

Detta har dock inget med liberalism att göra. Det postmodernistiska synsättet hittar du idag i varierande grad över hela det politiska spektrumet.

Jag har hela tiden gjort klart att jag talar om Poppers kritiska rationalism och inte Descartes eller de logiska positivisterna.

Att Popper kallade sig för rationalist beror på att han - korrekt - menar att all vetenskap innehåller ett deduktivt steg där man resonerar om vad som är möjligt eller troligt utifrån vad vi redan vet eller tror oss veta. Men sedan kommer alltså falsifieringens empiriska skärseld som skiljer agnarna från vetet.

Detta är idag den filosofi som dominerar inom naturvetenskaplig forskning. Att man sällan talar om den kritiska rationalismen beror på att många tar den för given. När naturvetare talar om den vetenskapliga metoden är det ofta Poppers kritiska rationalism som de syftar på.

Humanister och samhällsvetare är i stället ofta postmodernister, vilket till en del förklarar att de har svårt att kommunicera med naturvetare. Man talar så att säga inte samma språk. Ett problem som nu blivit allt större även inom politiken.

Vad gäller postmodernismens relativism, så är ett problem just att den leder till avsaknad av principer. Om den upplevda verkligheten är olika för alla och ingen vet hur den objektiva verkligheten ser ut är din sanning lika god som min sanning.

Detta har dock inget med liberalism att göra. Det postmodernistiska synsättet hittar du idag i varierande grad över hela det politiska spektrumet.

Fan vad du fular dig och kletar ihop saker.

Jag har inte åberopat oyto politiskt och är fullt medveten om dennes politiska position som jag inte delar, vilket borde vara uppenbart för alla. Jag biföll att det stämde att ifrågasätta ditt likhetstecken mellan ”rationellt agerande” och ”rationalism” samt din definition av postmodernism.

Dessa begrepp tillför inget till det politiska vi diskuterar här och ditt jävla pladder blir helt jävla löjligt. Särskilt eftersom du inte behärskar begreppen och vill definiera om dem för att kunna smutskasta främst Centerpartiet och Annie Lööf samt jobba på att kleta ihop M, L, KD och SD till ett block trots att de egentligen står långt ifrån varandra och sannolikt kan få svårt att samarbeta.

Frågor som uppkommit kring det sistnämnda undviker du. Försök besvara dem istället för att smutskasta folk och tjafsa så jävla mycket.