Obevisade grundantaganden inom moralfilosofin

Varför skulle makt vara det enda objektivt goda och hur kan det ens finnas något objektivt gott?

Vill du berätta mer om hur det jag spånar på är samma sak som religionen? För mig verkar det vara en helt annorlunda utgångspunkt. Religionen är religion och bygger på association och fantasier och kan därför i stort sett ha en oändlig variation av moralsystem. Moral utifrån religion är helt godtyckligt. Att istället basera ett moralsystem utifrån observationer och analys av sociala djur och naturligt förekommande moral hos dem/oss, verkar åtminstone för mig som något helt annat. Som sagt, vi är inte tomma kärl.

Okej, så jag har väl något av ett hobbyintresse för filosofi ibland. Jag har aldrig studerat filosofi på högskolenivå utan har bara lyssnat på en del föreläsningsserier av TTC, Michael Sandels Harward-föreläsningar etc. Och läst någon enstaka bok ibland.

För ärlighetens skull bör jag säga att jag har en viss bias gentemot filosofin som disciplin pga dess starka influenser av religionen. Men jag står för en öppen intellektuell hållning och är alltid beredd att ompröva mina perspektiv och sanningar.

Har just börjat lyssna lite på ljudbokversionen av Ethics: A History of Moral Thought av Peter Kreeft. Jag vet inte hur ansedd författaren är inom filosofin och hur representativ hans beskrivning är för perspektiven inom moralfilosofin. Men jag tänkte se vad andra har att säga om detta.

Redan i inledningen säger Peter Kreeft att det enligt etiken finns åtminstone tre distinkta skillnader mellan djur och människor.

1. Människor har, till skillnad från andra djur, förmågan till fria val och kapacitet att göra moraliska omdömen.
2. Människor har, till skillnad från andra djur, religion. Förmåga att tro på och dyrka någon högre makt, för sitt eget snarare än ett praktiskt syfte.
3. Människor har, till skillnad från andra djur, det estetiska sinnet. Kärleken till skönhet för sin egen skull.

Det går inte att bevisa att något av dessa tre punkter är sanna. Tvärtom verkar sentida etologi etc peka mot att inget av dessa påståenden är sanna. Men i inledningen accepteras detta som sanningar så självklara att de inte ens är meningsfulla att ifrågasätta.

För en disciplin som i grund och botten handlar om att tillämpa kritiskt tänkande, är det förvånande att se vad som faktiskt är grundlösa och obevisade påståenden flyga helt under radarn på det viset. Den enda förklaringen jag kan se är att det är religionens, och dess antropocentristiska världsbild, som har gjort detta avtryck på den intellektuella, akademiska världen.

Så jag undrar vad andra kanske lite mer insatta i filosofi än mig tänker om det här. Finns det fler exempel på grundantaganden inom filosofin som är av diskutabel art? Är Kreefts beskrivning representativ för ett generellt perspektiv, eller är han mer en representant för en viss gren? Är moralfilosofin en intellektuellt dunkel avkrok inom disciplinen?

Jag hänger inte med vad du menar med akademien norr om Grekland.

200 år före Kristus visste faktiskt just greken Pytagoras om att jorden var rund och antagligen roterade runt solen.

Gallilei och Copernicus kom fram till samma sak långt senare men du vet nog hur lätt de hade.....

Instutitioner och lärosäten som även i andra delar av världen (inte bara västvärlden) har naturligtvis kvar kristendomen som rättesnöre.
Moralen har man trott måste dikteras från högre instans av högre stående enligt sig själva (inte helt olikt hur det ser ut i dag)

Moral utifrån religion är helt godtyckligt.

De tre punkterna är ett försök att sammanfatta en enda sak. Nämligen människans unika förmåga att skapa gemensamma myter som möjliggör storskaligt och flexibelt samarbete.
Det är den enda viktiga skillnaden.

Min logikradar rörde sig mot rött där. Vad baserar du det påståendet på?
Evolutionen visar ingen hänsyn till den som avviker från den rättfärdiga vägen.
Som Moses själv hade uttryckt det: – Det var visserligen jag som skrev på stentavlorna, men det var inte jag som hittade på budorden!



Bra idé!

Synd bara att du är flera tusen år sen på bollen, det kallas religion.

Om du belägger att naturlig moral är något annat än makt eller bristen därav, så är jag idel öra.
Hittills har du bara gjort samma obevisade grundlösa antagande som övriga religioner.

Humes lag står ännu obesegrad. Naturlagar är svåra att krossa.

Det här verkar lite bakvänt. Borde du inte istället förklara vad du menar med att makt är det enda objektivt goda, istället för att kasta över den negativa bevisbördan på mig?

Givetvis måste du ha några argument utöver de gammelreligiösa om du vill bli tagen på allvar.

Naturrätten är belagd med den moderna teorin grundlagd av al-Jāḥiẓ och verkställd av Darwin.
Om du är intresserad av naturlig moral bör du studera evolutionsbiologi.
Evidensen för min position är överväldigande och förklaras med rigorösa teorier.

Vilka belägg har du som är starkare än selektion och det naturliga urvalet?

Dina fantasier om skillnad mellan gott och ont?

Okej, så jag har väl något av ett hobbyintresse för filosofi ibland. Jag har aldrig studerat filosofi på högskolenivå utan har bara lyssnat på en del föreläsningsserier av TTC, Michael Sandels Harward-föreläsningar etc. Och läst någon enstaka bok ibland.

För ärlighetens skull bör jag säga att jag har en viss bias gentemot filosofin som disciplin pga dess starka influenser av religionen. Men jag står för en öppen intellektuell hållning och är alltid beredd att ompröva mina perspektiv och sanningar.

Har just börjat lyssna lite på ljudbokversionen av Ethics: A History of Moral Thought av Peter Kreeft. Jag vet inte hur ansedd författaren är inom filosofin och hur representativ hans beskrivning är för perspektiven inom moralfilosofin. Men jag tänkte se vad andra har att säga om detta.

Redan i inledningen säger Peter Kreeft att det enligt etiken finns åtminstone tre distinkta skillnader mellan djur och människor.

1. Människor har, till skillnad från andra djur, förmågan till fria val och kapacitet att göra moraliska omdömen.
2. Människor har, till skillnad från andra djur, religion. Förmåga att tro på och dyrka någon högre makt, för sitt eget snarare än ett praktiskt syfte.
3. Människor har, till skillnad från andra djur, det estetiska sinnet. Kärleken till skönhet för sin egen skull.

Det går inte att bevisa att något av dessa tre punkter är sanna. Tvärtom verkar sentida etologi etc peka mot att inget av dessa påståenden är sanna. Men i inledningen accepteras detta som sanningar så självklara att de inte ens är meningsfulla att ifrågasätta.

För en disciplin som i grund och botten handlar om att tillämpa kritiskt tänkande, är det förvånande att se vad som faktiskt är grundlösa och obevisade påståenden flyga helt under radarn på det viset. Den enda förklaringen jag kan se är att det är religionens, och dess antropocentristiska världsbild, som har gjort detta avtryck på den intellektuella, akademiska världen.

Så jag undrar vad andra kanske lite mer insatta i filosofi än mig tänker om det här. Finns det fler exempel på grundantaganden inom filosofin som är av diskutabel art? Är Kreefts beskrivning representativ för ett generellt perspektiv, eller är han mer en representant för en viss gren? Är moralfilosofin en intellektuellt dunkel avkrok inom disciplinen?