Varför hatar du klassisk musik?

Åtminstone upp till 25 års ålder, brukar klassisk musik anses vara mossig. Det är i den åldern man raggar som bäst, och man vistas ofta på dansgolvet i rytmiska sammanhang. Men för oss med melodiskt sinnelag, så är det ju melodierna och inte trumdunket som vinner i längden.

Därför är ju Nyårskonserten från Wien bra där de mixar in bilder från olika slott som Belvedere och Schönbrunn i sandningen. Där kvinnliga och manliga dansare från Wienoperans balett dansar till musiken i ståtliga salar och trapphallar.

Allt hör samman, i Wien spelar man som sagt på nyårsdagen klassisk musik i den vackra byggnaden Wiener Musikverein (vilket tack och lov sänds av SVT) där ståtlig och festlig 1800-tals arkitektur och musik samspelar. I Stockholm har man konserter i den betydligt tråkigare modernistiska lådan Berwaldhallen. Det inspirerar inte på samma sätt.

Vad gäller opera så är problemet att man inte alltid i SVT får se de främsta operasångarna eliten utan gärdsgårdsserien. Men då de tre tenorerna sjöng vid VM 1990, 1994 och 1998 som sändes i SVT var ju väldigt lyckat.

Jag kan förstå att man vill sända föreställningar från Stockholms Operan men ibland kanske SVT skulle köpa rättigheterna att sända från Metropolitan (Met) i New York där ofta eliten av operasångare huserar.

Sedan finns det stora historiska operasångare som borde lyftas fram mer. Finns ju många inspelningar av Jussi Björling, Corelli, John McCormack, Caruso, Wunderlich, Renata Tebaldi etc etc.

Men visst har många operor bristfällig handling och transportsträckor vad gäller musiken allt är inte bra precis som i alla genrer.

Sedan finns det många som säger sig inte gilla klassisk musik men ändå uppskattar mycket filmmusik som i princip är i den klassiska genren.


Förresten Hovslättsmannen vad tycker du om följande inslag med Jussi Björling Ingemisco från Verdis Requiem?

Jag tror inte så många hatar musiken bara för att man inte har den som preferens. Men historiskt så har det ansetts vara för den högre klassen så arbetarklassen har uteslutist. På samma sätt som det är en typisk värld skapad av det vita patriarkatet. Det är egentligen först i andra halvan av 1900-talet som kvinnor accepteras i någon större utsträckning som utövare.

Det var väl Händels syster som många nu anser var bättre än den kända (manlige) Händel. Men hon trycktes ned av patriarkarla strukturer. Mycket sån skit har väl förstört det för klassisk musik kan jag tro.

Hur man presenterar den klassiska musiken är viktigt. Då klassisk musik samspelar med bilder till en film så tycker många ovana lyssnare att det är vackert.


Här Gabriels Oboe av Ennio Morricone som ju var en klassiskt skolad kompositör som i huvudsak skrev för filmen. I detta fall The Mission.

Här scen från själva filmen.

Jag lyssnar på klassiskt litet då och då men med undantag för någon enstaka komposition har den aldrig riktigt berört mig på samma sätt som andra typer av musik.

Det största problemet för mig är att nivån är så pass hög att det egentligen bara är skolade musiker som förstår allt. Jag vill gärna känna att jag har koll på sånt som jag engagerar mig i. Som exempel kan jag nämna en klassisk konsert jag gick på för en massa år sen. Jag gillade en av kompositionerna. Vilket var den främsta orsaken till att jag var på plats. Både jag och de andra i mitt sällskap tyckte att det var helt ok. Dagen efter läste jag dock en recension av konserten där skribenten totalsågade solisten och tyckte att han uppträtt ytligt och nonchalant. Jag kände mig totaldum eftersom jag inte märkt något av detta. Någon som känner igen sig i detta?

Det behövs en viss mognad att uppskatta klassisk musik. Själv njuter jag av bra klassisk musik och operor.

Uppfostran är viktig introduceras man tidigt så ökar chansen att man skall gilla det.

Tack allihop för många värdefulla bidrag. Detta har blivit ytterst intressant. Vi rullar upp hela samhällsstrukturen.


Om du kollar trådarna här i forumet ser du att inte en enda handlar om klassisk musik. Förutom en om Jussi Björling. Om du läser min tråd här ser du det också bekräftat. Det bara är så. "Hat" är kanske inte det mest träffande ordet, men jag vet inget bättre.


Den demokratiskt-kommunistiska samhällsatmosfären fördriver denna musik för att den anses för "fin", överklassens kultur som förtrycker arbetarna och vanligt folk? Det är marxism som ligger bakom, klasskamp mot klassfienden? Fast Shostakovitsj var kommunist och en hjälte i Sovjetunionen; ingen lyssnar på honom heller. Kulturmarxism och postmodernism i väster? Populärkultur, proletkult, likhetsdyrkan, "alla ska med"? Man får inte ha någon kultur som inte alla förstår och uppskattar?



Just det Folk flest lever i en annan värld.



Ja, nutidsmusiken är inte bara populär, den är också dekadent. Är det kanske så att folk flest, särskilt ungdom, inte känner någon annan musik och får ta vad de får av Hollywood och de stora skivbolagen? Spotify?



Detta vittnar åter om att det är en klassfråga. Borgerliga familjer med akademisk utbildning har ett förhållande till denna musiken, arbetarklass ej.



Har du några tankar om orsaken?



Jag vet mycket väl att det finns erotik i Operan. Men man måste sitta snällt och lugnt på sin plats i salen och hålla tyst i timmar innan något händer. Man kan inte hoppa och dansa och sjunga med. Så är det allt för många gamla människor både på scen och bland publiken. För flickor handlar musik om sex. De går på rockkonsert för att se en manlig vokalist och sexidol i aktion på scenen, skrika hysteriskt, ta av sig trosorna och slänga dem mot scenen. De går helt enkelt dit för att nå extas och orgasm. Har jag inte rätt?

Men varför intresserar killar sig för rockmusik? Det finns ju inte en enda kvinnlig vokalist, utan alla rockband är rent manliga. Vill de lära manlighet? Är artisterna förebilder som de härmar i hopp om att få ligga?

Nja, på 1800-talet var det en borgerlig grej. Alla borgerliga familjer hade piano i hemmet och barnen fick lära sig spela. Många huskonserter med gratis inträde. I kyrkan var det också gratis, man fick höra fantastisk musik med stor kör och allt helt gratis. I julen sjöngs det på torg och gator. Nej, man behövde inte missa allt detta bara för att man var fattig.

I övrigt var alla stora tonsättare "vanligt folk" och ofta fattiga. Mozarts änka hade inte råd med en grav så han slängdes i en massgrav. Schubert hade inte råd med eget piano ens. Wagner var i ständig knipa och hade aldrig klarat sig utan sin mecenat, kung Ludwig II av Bayern. Osv.


Exakt. Klassisk musik förknippas med skola, kunskap, arbete. Den kräver mycket och får väl många att känna sig misslyckade och mindervärdiga. Alltså elitism. Ja, visuellt är symfoniorkestern helt ointressant. Men man vill inte dra uppmärksamheten bort från musiken. Annars kunde man använda den som filmmusik. Det är ungefär det man gör i Operan, bara med gammal teknik. Gesamtkunstwerk. Man kan tycka att finkläderna som klassiska utövare använder är förlegade, något som har överlevt från 1800-talet, men vad ska de ha på sig? Jeans? Man vill inte gärna att konserten ska präglas av grå vardag. Något glittrande flashy går heller inte. Tycker du musiken är snobbig och feminin? Dandyism? Jag håller med om att många går på symfonikonsert och klär upp sig bara för att låtsas vara kulturmänniskor, fast de inte alls uppskattar musiken. Det är ett socialt evenemang där man träffar folk man önskar att socialisera med. Musiken är ju för det mesta gammal, men död? Det säger mer om dig än musiken. När ett verk bringar mig i extas tycker jag inte det. Men vi har ett problem i att vi inte skapar ny stor musik i dag. Sångarna i Operan är övade konstnärer; de behärskar sina röster som avancerade instrument. Det folk inte gillar är väl att de inte kan sjunga med och känna sig likvärdiga.



Man måste lära, öva sig, koncentrera sig för att uppskatta denna musiken. Det är kanske det många inte gillar. Det är arbete, liksom. När man kommer trött hem från jobbet vill man sjunka ner i soffan och bara njuta. Man vill ha sinnlig musik som inte kräver något.


Skriksång, haha. Menar du det dramatiska elementet? Som i en aria av Puccini? Hur kan du jämföra detta med rytande rockartister? När du upplever det som en uppvisning av klanger röjer du att du intet förstått, att den inte rör din själ. Hur du kan se rytmen som monoton är mig ett mysterium; det är just det som präglar rock/pop och något av det som skiljer den från klassiskt. Jazz är totalt olik klassisk. Mozart fiolgnissel, hehe. Men du har rätt i att syftet inte är att låta vackert. Det andliga i musiken har du helt missat.


Du vet att den andre inte känner klassisk musik när han kallar alla stycken "låtar" Visst har Hollywood utnyttjat denna musiken. I stumfilmernas tid var musiken det enda ljudet. En ackompanjatör spelade piano i biograferna. Utan musiken hade filmerna ofta slutat med fiasko. Tänk på Charlie Chaplins "Moderna Tider" t.ex. Musiken bär hela filmen. Tänk på hur viktig musiken är i Fellinis filmer.


Rogivande? Jag måste rationera den för att jag annars får nervöst sammanbrott. Kan inte gå omkring i konstant extas.



Så är det väl. Aldrig lärt er det. Men den kräver inte många musiker. En räcker, en man och hans flöjt, en kvinna och hennes röst. Förakt? Du menar väl hat? Men i dag får man inte hata, det anses fult. Det är just styckena som alla älskar som klassikälskare inte bryr sig om: Vivaldis årstider, Albinonis Adagio, Ravels Bolero osv.

Här på forumet dyrkas ju till 98% den hårdrock som efterträdde den brittiska popmusiken 1967.
Finns det några trådar om svensk musik annat än de som handlar om barnslig KFML-musik typ Trädgräsockstenar, Sammlamammasmanna m.fl.

Listtråden 50-tal ja då blir det den evige Buddy Holly trots att det finns så oerhört mycket rocknroll och rockabilly från de åren både från USA och Britannien

För mig slutade rockmusik kring 1961. De engelska hårdrockbanden är något annat.
Suzy Quattro hade en del framgång.
Spelades in en del rocknroll på 60- och 70-talen också men nådde aldrig de unga. Skivbolagen och trendmakare bestämde.

Skulle gärna se trådar med både klassisk musik och svensk folkmusik på forumet men det går nog inte att sälja in.

En del av hatet som du nämner går tillbaka till 1956 då Sveriges monopolradio helt förbjöd spelning av dragspelsmusik och drog ned på folkmuik. Jazz och klassiskt skulle spelas i stället.
Den genialiske svenskfinnen Jack Kotschack spräckte då 1961 det förnäma finfolkets censur och spelade det folk ville höra från båten Bonjour. Förbjöds 1962.
Tvinga på folk klassisk musik var lika omöjligt då som när dagens censurförespråkare försöker tvinga på folk utlänningsdyrkan.

I Ryssland tycker även enkla arbetare att klassisk musik och balett är fint och operasångare där är kändisar. Konstigt nog är ändå ryssarna världsmästare på elektronisk dansmusik, EDM och liknande så motsatser går tydligen att kombinera där.

Utan Mozart hade vi inte haft 6ix9ine

Seriöst svar, då. Jag tror att den klassiska musiken upplevs som mer svårtillgänglig. Vilket den också ofta är. En schlager fastnar man ofta för vid första genomlyssningen, och sedan går man och trallar på den ett tag. Sedan tröttnar man och vill inte höra den mer. Klassiska musikstycken måste man ibland lyssna på flera gånger, innan de "satt" sig. Men sedan har man dem i stället för evigt. De blir aldrig omoderna, föråldrade.

Sedan tycker jag även, att SVT har valt att presentera t.ex. operor som onödigt tunga och svåra. De få gånger de visat opera, så har de alltid inlett med någon musikvetare, som fått hålla ett tio minuter långt anförande om vad operan "betyder", hur man ska "tolka budskapet". Som kan vara något helt annat, enligt musikvetaren, än vad kompositören själv tänkt sig!

De flesta verken ÄR ju inte särskilt djupa, utan det handlar om samma saker som filmer och tecknade serier handlar om: hjältar, sköna kvinnor, maktkamp, krig, seger, stor kärlek, svartsjuka, svek... och det är mycket nog. De flesta människor kan ju känna igen i alla fall något av det. Verken skrevs ju inte för akademiker som skulle sitta och tolka dem, utan för den vanliga teaterpubliken på den tiden. När människor i allmänhet hade mycket mindre vana att tolka saker än idag. Man gick dit för att ha roligt, för att lyssna på vackra röster, för att leva sig in i huvudpersonen av samma kön som man själv, för att få dela sina egna känslor av kärlek eller olycklig kärlek med den vackra kvinnan eller snygge mannen nere på scenen, eller svärma för huvudpersonen av motsatt kön.

Jag skulle råda alla som vill komma in i operans värld, att börja på Youtube. De mest populära sångerna finns i många olika versioner där. Och om man lyssnar runt lite så hittar man snart sin favvistenor, sin favvissopran, sin favvisbas o.s.v. - och kan följa med honom/henne till andra stycken, andra kompositörer och dirigenter... tills man en dag kanske till och med uppskattar de verkligt "djupa".