"Jag gillar all sorts musik, utom klassisk, opera och sånn skit."
Känner du igen dig? Bara namnet "klassisk musik" - ingen som gillar denna musiken kallar den så. Man klassificerar musiken i olika epoker och talar om barock, romantik osv. Man kan även tala om europeisk konstmusik, men det låter fånigt och har jag aldrig sagt.
Så varför hatar alla människor i vår tid Europas stora musik från förflutna århundraden? Även det tjugonde! Som barn, ung, i högskolan och på uni, var jag alldeles ensam om att älska denna musiken. Eller nästan. Det finns ju dem som pluggar musik och spelar instrument, sjunger o.d., men hur många är det i vår tid?
Vad är skillnaden på dem som älskar och hatar denna musiken? Det går inte att säga att detta är gammal musik och därför obsolet, ty den musiken ni dyrkar är ju inte en högre utvecklad musik utan tvärtom, något regressivt. Är folk i vår tid sinnessvaga jämfört med europeer förr i tiden? Är massorna för dumma för att uppskatta stor musik?
Den gamla musiken dog med första världskriget. De som var unga efter andra världskriget känner den inte alls. Det finns dem som läser klassiska romaner, som Leo Tolstojs Anna Karenina eller Victor Hugos Les Miserables, och ingen hatar denna litteraturen, men de lyssnar inte på Wagner, Bruckner eller Brahms. Unga människor som besöker London eller Paris går alltid och tittar på tavlorna i National Gallery och Louvre, men det finns inga museer över klassisk musik, och om det fanns skulle väl ingen gå dit och lyssna?
Jag hör någon säga att den klassiska musiken är tråkig. Hur så? Jag tycker nästan all pop/rock -musik är oerhört tråkig. Det är mycket sällan jag hittar något jag gillar. De har fan inte talang. De flesta av artisterna är skräpmänniskor. Jag läste en uppsats en gång om A Rock Culture for the Proletariat. Är det proletarkultur för massorna av industriarbetare? Fast då borde ju Sovjetunionen ha varit främst i pop/rock, något de inte alls var. Där fanns den väl knappt.
Är klassisk osexig? Ungdomarna vill ha musik som hetsar upp dem sexuellt? Med lyrik om kärlek och sex och rytmer som av samlag? Som man kan dansa till och hångla under när man är berusad? Men det stämmer ju i så fall bara på fest, inte när man sitter ensam hemma och är nykter. Ungdomarna lyssnar dock på den samma musiken då också.
Jag minns från ungdomstiden att det inte alls var accepterat bland ungdom att gilla och lyssna på klassisk. Var det för att man skulle göra uppror mot föräldrarna och det bestående samhället? För att allt skulle vara nytt, producerat i år? För att man skulle ha illusionen om framsteg? Men det stämmer heller inte riktigt. Ingen hatade dig för att du gillade 50-tals rock'n roll på 70-talet. Kanske skrattade man åt dig men hatade dig inte. Om man däremot sade att man gillar Schuberts stråkkvartetter fick man stryk!
Känner du igen dig? Bara namnet "klassisk musik" - ingen som gillar denna musiken kallar den så. Man klassificerar musiken i olika epoker och talar om barock, romantik osv. Man kan även tala om europeisk konstmusik, men det låter fånigt och har jag aldrig sagt.
Så varför hatar alla människor i vår tid Europas stora musik från förflutna århundraden? Även det tjugonde! Som barn, ung, i högskolan och på uni, var jag alldeles ensam om att älska denna musiken. Eller nästan. Det finns ju dem som pluggar musik och spelar instrument, sjunger o.d., men hur många är det i vår tid?
Vad är skillnaden på dem som älskar och hatar denna musiken? Det går inte att säga att detta är gammal musik och därför obsolet, ty den musiken ni dyrkar är ju inte en högre utvecklad musik utan tvärtom, något regressivt. Är folk i vår tid sinnessvaga jämfört med europeer förr i tiden? Är massorna för dumma för att uppskatta stor musik?
Den gamla musiken dog med första världskriget. De som var unga efter andra världskriget känner den inte alls. Det finns dem som läser klassiska romaner, som Leo Tolstojs Anna Karenina eller Victor Hugos Les Miserables, och ingen hatar denna litteraturen, men de lyssnar inte på Wagner, Bruckner eller Brahms. Unga människor som besöker London eller Paris går alltid och tittar på tavlorna i National Gallery och Louvre, men det finns inga museer över klassisk musik, och om det fanns skulle väl ingen gå dit och lyssna?
Jag hör någon säga att den klassiska musiken är tråkig. Hur så? Jag tycker nästan all pop/rock -musik är oerhört tråkig. Det är mycket sällan jag hittar något jag gillar. De har fan inte talang. De flesta av artisterna är skräpmänniskor. Jag läste en uppsats en gång om A Rock Culture for the Proletariat. Är det proletarkultur för massorna av industriarbetare? Fast då borde ju Sovjetunionen ha varit främst i pop/rock, något de inte alls var. Där fanns den väl knappt.
Är klassisk osexig? Ungdomarna vill ha musik som hetsar upp dem sexuellt? Med lyrik om kärlek och sex och rytmer som av samlag? Som man kan dansa till och hångla under när man är berusad? Men det stämmer ju i så fall bara på fest, inte när man sitter ensam hemma och är nykter. Ungdomarna lyssnar dock på den samma musiken då också.
Jag minns från ungdomstiden att det inte alls var accepterat bland ungdom att gilla och lyssna på klassisk. Var det för att man skulle göra uppror mot föräldrarna och det bestående samhället? För att allt skulle vara nytt, producerat i år? För att man skulle ha illusionen om framsteg? Men det stämmer heller inte riktigt. Ingen hatade dig för att du gillade 50-tals rock'n roll på 70-talet. Kanske skrattade man åt dig men hatade dig inte. Om man däremot sade att man gillar Schuberts stråkkvartetter fick man stryk!
