Varför hatar du klassisk musik?

"Jag gillar all sorts musik, utom klassisk, opera och sånn skit."

Känner du igen dig? Bara namnet "klassisk musik" - ingen som gillar denna musiken kallar den så. Man klassificerar musiken i olika epoker och talar om barock, romantik osv. Man kan även tala om europeisk konstmusik, men det låter fånigt och har jag aldrig sagt.

Så varför hatar alla människor i vår tid Europas stora musik från förflutna århundraden? Även det tjugonde! Som barn, ung, i högskolan och på uni, var jag alldeles ensam om att älska denna musiken. Eller nästan. Det finns ju dem som pluggar musik och spelar instrument, sjunger o.d., men hur många är det i vår tid?

Vad är skillnaden på dem som älskar och hatar denna musiken? Det går inte att säga att detta är gammal musik och därför obsolet, ty den musiken ni dyrkar är ju inte en högre utvecklad musik utan tvärtom, något regressivt. Är folk i vår tid sinnessvaga jämfört med europeer förr i tiden? Är massorna för dumma för att uppskatta stor musik?

Den gamla musiken dog med första världskriget. De som var unga efter andra världskriget känner den inte alls. Det finns dem som läser klassiska romaner, som Leo Tolstojs Anna Karenina eller Victor Hugos Les Miserables, och ingen hatar denna litteraturen, men de lyssnar inte på Wagner, Bruckner eller Brahms. Unga människor som besöker London eller Paris går alltid och tittar på tavlorna i National Gallery och Louvre, men det finns inga museer över klassisk musik, och om det fanns skulle väl ingen gå dit och lyssna?

Jag hör någon säga att den klassiska musiken är tråkig. Hur så? Jag tycker nästan all pop/rock -musik är oerhört tråkig. Det är mycket sällan jag hittar något jag gillar. De har fan inte talang. De flesta av artisterna är skräpmänniskor. Jag läste en uppsats en gång om A Rock Culture for the Proletariat. Är det proletarkultur för massorna av industriarbetare? Fast då borde ju Sovjetunionen ha varit främst i pop/rock, något de inte alls var. Där fanns den väl knappt.

Är klassisk osexig? Ungdomarna vill ha musik som hetsar upp dem sexuellt? Med lyrik om kärlek och sex och rytmer som av samlag? Som man kan dansa till och hångla under när man är berusad? Men det stämmer ju i så fall bara på fest, inte när man sitter ensam hemma och är nykter. Ungdomarna lyssnar dock på den samma musiken då också.

Jag minns från ungdomstiden att det inte alls var accepterat bland ungdom att gilla och lyssna på klassisk. Var det för att man skulle göra uppror mot föräldrarna och det bestående samhället? För att allt skulle vara nytt, producerat i år? För att man skulle ha illusionen om framsteg? Men det stämmer heller inte riktigt. Ingen hatade dig för att du gillade 50-tals rock'n roll på 70-talet. Kanske skrattade man åt dig men hatade dig inte. Om man däremot sade att man gillar Schuberts stråkkvartetter fick man stryk!

Detta häpnadsväckande påstående behöver nog en källhänvisning, eller en förklaring till hur du själv kommit fram till uppfattningen att det är så.

Det var väl en lite intressant analys kanske, vad är det som ska diskuteras dock?

Det stämmer att den "fina" musiken och konsten i hög grad kvävdes efter andra världskriget då postmodernismen tog över. Anses fin konst, arkitektur och musik vara lite smygnazistisk kanske? Vettefan.

Jag lyssnar på "klassisk" musik och håller med om att jag aldrig själv kallar det för "klassisk" musik.

Jag tror att det finns ett mått av klass i det hela. Arbetarklassen har aldrig lyssnat på Wagner i hög utsträckning, som exempel. De tycker nog att sånt är tråkigt, fisförnämt och nördigt. Själv är jag akademiker och från en "bildad" familj.

Jag retar sådana personer genom att spela Diamanda Galás eller Frank Zappa.
Plötsligt vill de ha tyst.

Minns när en kollega frågade mig var jag lyssnade på i skyddslurarna med blåtand på ett bygge, jag informerade att jag lyssnade igenom hela Carmen, bara 2h 49min lång!
Den blicken var fylld med tusen frågetecken...

Hur kan man ogilla klassiskt musik? Typ den bästa musiken som finns .

Vare sig man gillar eller ogillar klassisk musik, så kan man inte förneka att det är den raka motsatsen till den dekadenta musiken som är populär idag. Allt från gangster-raplåtar till lättklädda slampor med slampiga texter.

Jag känner igen mig i det du skriver.

Jag kommer också från en akademisk familj, uppväxt i Göteborg. Men det var nog inte förrän jag flyttade till Stockholmsområdet och började umgås med mina vänner där som jag helt insåg värdet av klassisk musik, opera och teater. Det var tex då jag insåg Jussi Björlings storhet.

Jag ska börja med sannerligen tillkänna att jsg ej läste hela ts, men tillräckligt för att få en uppfattning och mer än 2/3.

Du beskriver högskolan och universitet, så jag förutsätter din ålder som av äldre generation.
Jag är 90-talist och kämpar i vad du beskriver.
Folk uppskattar verkligen inte musiken. Idag är ett artisteri vad som står i centrum. Färre väljer att inte börja eller testa instrument. Musik som i akademisk form är katastrofal, "såhär fungerar en 4 takt."

Jsg tror även på musiken som ett utvecklande organ i människans kognitiva delar. Jag hörde till och med någon påstå att vi uppnått gränsen för vad musik kan bli. Jag slog ner han.

Jag kan förvandla så mycket genom att lyssna på dessa, vad som idag kallas, progressiva melodier och stycken.

...och det skulle inte finnas något upphetsande i operans värld, menar du..?

https://www.youtube.com/watch?v=v31N8zxGhQY

Hata är starkt mer den musiken ger mig ingen kick. Därför lyssnar jag inte på tex klassiskt eller opera.

Folk "förr i tiden" (vad du nu exakt menar med det) lyssnade definitivt inte på det vi idag kallar klassisk musik. Det var i stort sett bara den allra översta överklassen som gjorde det. Hur många tror du hade råd att gå på opera och konserter? 99% av befolkningen hade nog aldrig någonsin hört sådan musik innan grammofonen uppfanns. Idag är det betydligt större andel som lyssnar på sådan musik.

Vanligt folk hade enkel musiksmak då som idag. Det var käcka folkvisor och glada traditionella sånger som gällde.

Jag kan ju berätta varför jag brukade hata klassisk musik.

1. När jag växte upp kom man bara i kontakt med klassisk musik i samband med att man skulle lära sig något. Det var alltid någon sorts jävla lektion som hörde till, och därför fick man intrycket av att man bara kunde gilla klassiskt om man visade sig värdig och kunnig nog.

2. Det visuella. Det är inte kul att glo på symfoniorkestrar, men ändå visas det påfallande ofta hela konserter på TV. Därför associerar man inte klassisk musik med saker som händer i ens eget liv, eller med drömmar om framtiden. Man associerar dig med en skallig snubbe i frack som svettas över en kontrabas.

3. Elitismen. Du bildar inte ett band och spelar klassiskt. Det är SVÅR musik, och ska du börja spela klassiskt så finns det hela samhällsinstitutioner som reglerar och organiserar när, hur och var det ska ske. Sedan det där med att musiker som spelar klassiskt klär upp sig i frack och klänning. Det är bara naturligt för en viss samhällsklass.

4. Fåfängan. Lite besläktat med elitismen, men när man spelar Bach på ett vernisage så vet man att syftet är att visa att man är classy. Det känns feminiserat och lite creepy.

5. Det är död musik. Jag vet att människor tycker att Vivaldi är tidlöst, men för de allra flesta så tänker man bara på förr i tiden och fjollor i peruker.

EDIT:
Vad gäller opera så förstår jag mig fortfarande inte på det där konstiga sättet att sjunga på. Jag kan ju inte argumentera för att det ÄR ett särskilt konstiga sätt att sjunga på, men fråga mannen på gatan. 9 av 10 säger garanterat att de ogillar opera pga just sången.