Citat:
Ursprungligen postat av
viktigtinlagg
Det tycks som att många menar att karma inte finns. Vad beror detta på? Är det så att dom hört historier om goda människor som det gått dåligt för? Jag vet inte.
Det första i att underordna sig karma är att inse att det inte existerar något liv utan lidande. Sen är det upp till dig hur mycket lidande du vågar förneka som naturligt.
Generellt så är karma önskningar om att det ska gå dåligt eller bra för en annan entitet. Det är alltså intentionen som är karmisk.
När man drabbas an negativitet och beskyller någon annan för det så är det en karmisk handling som lagras i ens själ.
Ett annat sätt att uttrycka karma på är att säga att "what goes up must come down". Sen tillhör det ju mänskligt liv att våga stiga upp. Men man ska vara beredd på fallet också.
Det är så enkelt egentligen. Varför har folk så svårt att acceptera detta? Eller är det bara eliten som aldrig kan ta ansvar?
Du har, precis som de flesta västerlänningar som slänger sig med begreppet, missförstått vad karma är.
• Det är inte något som du bär med dig till ditt nästa liv.
• Det är, ytterst ytligt förklarat, tanken om att allt har en verkan. Du gör något, du känner något, solen går ned. Allt påverkar karma.
• Karma handlar inte om någon sorts belöning eller bestraffning. Det är inte så att Adolf Hitler, Ed Gein och Hagamannen får ”igen” eller får sona något medan Moder Theresa får njuta av något bättre.