Malcom Kyeyunes syrra, Valerie Kyeyune Backström, ligger bakom ytterligare en recension av böckerna Vit skörhet och Hur du blir en antirasist. Om jag inte minns fel har två andra recensioner postats i tråden, och här kommer så den tredje.
VKB anknyter inte till svenska förhållanden på samma sätt som någon av de tidigare recensenterna, men hon känner sig äcklad av den titel som en icke-svart skrivit, Vit skörhet.
Den andra boken är som av en händelse skriven av en svart man och är föga förvånande bättre, eftersom den i högre grad bygger på antikapitalistisk maktanalys. Vit skörhet är hemsk läsning, och
Är det inte alltid lika kul när svarta aktivister ger sig på aktivister i annan kulör och anklagar dem för förmätenhet och självupptagenhet? Vi kan ju jämföra med exemplet "Karens" från USA, eller BLM-aktivister som hamnat i blåsväder för att de betackar sig för stöd från bl.a. judiska grupper.
Hur som helst — antikapitalism var det:
Jag vet att vi har trådskribenter som beskrivit rasism som just resursfördelning, dock från vita till icke-vita. Intressant med denna parallell, kan jag tycka.
Valerie Kyeyune Backström: Det här är antirasism för självgoda gnällspikar (Expressen)
VKB anknyter inte till svenska förhållanden på samma sätt som någon av de tidigare recensenterna, men hon känner sig äcklad av den titel som en icke-svart skrivit, Vit skörhet.
Den andra boken är som av en händelse skriven av en svart man och är föga förvånande bättre, eftersom den i högre grad bygger på antikapitalistisk maktanalys. Vit skörhet är hemsk läsning, och
(k)anske hittas ledtråden i hennes exempel: i DiAngelo’s värld verkar det viktigaste för vita personer vara att tänka över sina skämt, att göra något märkligt skulderkännande och framför allt att fatta noll. ”Vit skörhet” är en bok skriven för självgoda gnällspikar som vill bli ännu mer investerade i sin självgoda gnällighet, som vill bikta sig för varandra i helvita rum och rätta sina vita vänners ordval, som vill ägna sig åt nån form av mental späkelse som i slutändan blir mer onani än aktivism.VKB skriver att bokens titel lika gärna kunde vara "kvinnan som kunde tala med svarta".
Är det inte alltid lika kul när svarta aktivister ger sig på aktivister i annan kulör och anklagar dem för förmätenhet och självupptagenhet? Vi kan ju jämföra med exemplet "Karens" från USA, eller BLM-aktivister som hamnat i blåsväder för att de betackar sig för stöd från bl.a. judiska grupper.
Hur som helst — antikapitalism var det:
I hennes värld verkar rasism, trots försök att blanda in ett mer strukturellt grepp, i slutändan mest handla om fördomar som kan utbildas bort, varför inte genom en av hennes dyra kurser? Eller försvinna på mellanmänsklig nivå genom att man kontaktar sina vita vänner för att bearbeta rasismanklagelser.Rasism har ett syfte — det kan man ju hålla med om. Det är inte okunskap eller fördomar. Och här kommer det marxistiska perspektivet in, liksom så ofta hos Malcom K.
Kendi däremot, tar bladet från munnen och säger som det är, rasism är inte fråga om okunskap, utan ett sätt att fördela makt. Rasismen finns för att få onaturlig resursfördelning att framstå naturlig. Rasism är inte en fråga om fördomar som kan utbildas bort. Rasism har ett syfte. Kendi håller en i varsamt i handen, men i slutändan är det den rasistiska politiken han är intresserad av, inte fördomsfulla skämt. Utan en antikapitalistisk analys av systemet kommer man ingen vart.
Jag vet att vi har trådskribenter som beskrivit rasism som just resursfördelning, dock från vita till icke-vita. Intressant med denna parallell, kan jag tycka.
Valerie Kyeyune Backström: Det här är antirasism för självgoda gnällspikar (Expressen)
__________________
Senast redigerad av Blot-Sven 2021-02-06 kl. 12:59.
Senast redigerad av Blot-Sven 2021-02-06 kl. 12:59.
