Citat:
Det som diskuterats under 4.5 år är ett handelsavtal för varor. EU gav Storbritannien detta gratis och vi blev blåsta. Några öppna gränser för företag eller människor har knappast berörts i diskussionerna.Oavsett vad du tror är det uppenbart att avtalet för med sig betydande stadiga kostnader och förpliktelser för UK gentemot EU - och det är inte fisket vi talar om. London blev tvunget att gå med på att respektera regler som etablerar ett "level playing field" för att slippa stående tullavgifter och en del annat krångel, detta hade Brexithögern hela tiden varit emot eftersom de drömde om att kunna agera som "handelspirater" och utmanövrera EU på samma sätt som Ryanair på sin tid utmanövrerade de stora och dyra flygbolagen. Likaså kommer brittiska företagare och bolag som handlar med EU att tvingas till mycket mer pappersarbete och säkrande av visa och tillstånd än de behövde tidigare när gränserna var öppna.
Tjänstesektorn, som är en av de tyngsta delarna av britternas handel och utbyte med EU, har man inget avtal för ännu, där fortsätter förhandlingarna och det kan ta ett bra tag innan man kommer till ett färdigt avtal. Här ingår också den livsviktiga bank- och finanssektorn. Det är inte troligt att britterna kommer att kunna få ett lika bra avtal för finans- och tjänsteföretag som för varuhandeln, och därmed kommer London att förlora en del av sin position som finansiellt centrum och europeisk bankmetropol. Kostnaderna för detta kommer *alla* britter att känna av på sikt, från studenter till pensionärer. I Paris, Bryssel, Zürich och Frankfurt gnuggar man händerna: det är dit banker och finansaktörer kommer att flytta.
Du resonerar ofta som om de enda kostnader som räknas är årliga inbetalningar från brittiska staten till EU, men det finns naturligtvis en mängd andra kostnader i ekonomin över en gräns, som inte nödvändigtvis går via statskassan. Mera pappersarbete och förseningar, t ex, eller brittiska företag som efter hand väljs bort av sina handelspartners och kunder på kontinenten därför att de tvingas till ett högre prisläge eller andra hinder.
Tjänstesektorn, som är en av de tyngsta delarna av britternas handel och utbyte med EU, har man inget avtal för ännu, där fortsätter förhandlingarna och det kan ta ett bra tag innan man kommer till ett färdigt avtal. Här ingår också den livsviktiga bank- och finanssektorn. Det är inte troligt att britterna kommer att kunna få ett lika bra avtal för finans- och tjänsteföretag som för varuhandeln, och därmed kommer London att förlora en del av sin position som finansiellt centrum och europeisk bankmetropol. Kostnaderna för detta kommer *alla* britter att känna av på sikt, från studenter till pensionärer. I Paris, Bryssel, Zürich och Frankfurt gnuggar man händerna: det är dit banker och finansaktörer kommer att flytta.
Du resonerar ofta som om de enda kostnader som räknas är årliga inbetalningar från brittiska staten till EU, men det finns naturligtvis en mängd andra kostnader i ekonomin över en gräns, som inte nödvändigtvis går via statskassan. Mera pappersarbete och förseningar, t ex, eller brittiska företag som efter hand väljs bort av sina handelspartners och kunder på kontinenten därför att de tvingas till ett högre prisläge eller andra hinder.
Det väsentliga är naturligtvis att de inte betalar stora summor som slösas över Europa. Hur Storbritannien kommer att utvecklas eller gränsformaliteter påverkar relationerna är detaljer och spekulationer.
Vi blev blåsta och Löfven duckar.
Jag hänvisar för övrigt till inlägget du citerar.
Fast du citerar inte hela inlägget. Här är länken.
(FB) Brexit ett faktum, vilka är konsekvenserna?
__________________
Senast redigerad av wwr 2020-12-31 kl. 12:55.
Senast redigerad av wwr 2020-12-31 kl. 12:55.