Augustprisvinnare årets skönlitterära bok 2020 - Samlade verk av Lydia Sandgren

Någon som har läst den? Är den något att ha?

Tar 1-200 sidor att komma in i berättelsen, men därefter blir det en väldigt bra bok - för läsare som kan leva utan psykopatiska mördare med långsökta motiv

DN:s litteraturkritiker Åsa Beckman har ingen förståelse för att boken överhuvudtaget fått publicerats, och har ingen förståelse för att kritiker skrivit uppmuntrande om den



https://www.dn.se/kultur-noje/asa-beckman-samlade-verk-har-fatt-kritikerna-att-tappa-huvudet/

Den första delen av ditt påstående om Åsa Beckman`s syn på Samlade Verk är felaktig.

Författaren är ju psykolog till yrket vilket man bör ha i minnet.
Men hon har ett fint skratt vilket jag uppskattar hos kvinnor.

En storartad roman och ett vältjänt pris. Rättvist att den slår Renegater i finalen.

Väntar med att läsa den tills den kommer på pocket, snåljävel som jag är. Men ser verkligen framemot att göra det. Den har fått bra omdömen från personer jag själv ser upp till och kritiserats av skribenter som är CP. Då måste den vara bra, helt enkelt

Den fick recensioner i de fyra Stockholmstidningarna som jag aldrig sett maken till. Köpte den osedd baserad på detta, och njöt av varenda sekunds läsning. Fick ibland ta paus och bara beundra formuleringarna, alternativt skratta högt.
Den eller Renegater, båda lika värda Augustpriset, men kul att det gick till en debutant, även om Klas också är väl värd det. Trodde faktiskt han fått det tidigare, men nej.
Den jämförs med Gentlemen, men då ska man komma ihåg att det var Klas’ fjärde bok, medan detta är en debut.

Vilket bokår med dessa två, och innan dess en ny William Gibson. Blir inte mycket bättre än så.

Hon kan verkligen skriva prosa! Sedan hade kanske intrigen lite övrigt att önska. Den var lite svajig. Men språket och berättarrytmen är hon SÅ bra på!

Av allt att döma så verkar den ju vara väldigt bra. Kan inte minnas när jag senast läste om en så hyllad bok. När man inte ens hittar en kritisk röst om den på flashback så blir man ju nästan orolig!

Jag upplevde boken som långdragen.
Omöjlig att hoppa över i.
Då berättar personen var olika.
Samt att tiden hoppade fram och tillbaka.

Men när jag väl var över hälften kom min
läsnerv åter

Tack för att du länkade Åsa Beckmans text. Hon uttrycker ganska exakt mina känslor kring boken. Jag har nu läst ca 1/3 av den och har svårt att tänka mig att den kommer arta sig. Dess problem är graverande. För mig är boken ytlig och klichésprängd dynga av en lillgammal wannabe-författare som idealiserar konstnärslivet. Den där vördnaden för bildning med stort B stör mig enormt och gör att jag inte kan ta boken på allvar. Dialogen är så jäkla tillrättalagd och högtravande och hon lyckas bocka av precis alla konstnärsklichéer. Det extremt inställsamma förhållandet till författare och musiker som namedroppas sida efter sida är genant. Hon nämner stort sett bara namn ur finkulturens kanon. Och möten och intrig i boken är banala, ren Netflix-nivå. Jag får samma känsla av sekundärskam som när jag läser alltför ängsliga och tidsbundna Nöjesguiden-texter.

De unisona hyllningarna kring boken har gjort mig desillusionerad. Tack Åsa!