Citat:
Ursprungligen postat av
Alkazam
Sanning och sannolikhet ser jag som besläktade begrepp. Sanning är helt enkelt hundraprocentig sannolikhet.
Det håller jag med om. Sant / falskt kan ses som sannolikheterna 1 / 0.
Citat:
Ursprungligen postat av
Alkazam
De är språkliga uttryck med vilka vi anger den grad av säkerhet med vilken vi tror på något.
Jag håller inte med om att sant / falskt bör användas för grader av säkerhet. Rent krasst sett så går det inte.
Länk för den som vill läsa mer:
Using the log odds exposes the fact that reaching infinite certainty (100%) requires infinitely strong evidence, just as infinite absurdity (0%) requires infinitely strong counterevidence.
Citat:
Ursprungligen postat av
Alkazam
”Upplevelsen av verkligheten” är inte verkligheten. Redan när du benämner den som ”upplevelse” har du gjort en tolkning och uppdelning av verkligheten eftersom en upplevelse förutsätter någon som upplever och något som upplevs.
Nejdå, jag menar likhet i bemärkelsen ingen skillnad. Två ord för samma sak.
Från mitt perspektiv är både "någon som upplever" och "något som upplevs"
en delmängd av upplevelsen. Håller du inte med om att allt vi pratar om, vare sig det är medvetna varelser eller stenar, inklusive det folk vanligtvis kallar verkligheten, är
sånt som upplevs?
Citat:
Ursprungligen postat av
Alkazam
Det jag menar med att man ”närmar sig verkligheten” är egentligen alltså att våra tolkningar och tolkningar av tolkningar osv. sammantaget ger en allt mer nyanserad, robust och rik upplevelse av verkligheten. Samtidigt som verkligheten hela tiden finns där som källa att ösa ur.
Jag håller med om första meningen, men jag ser det som att du pratar om en delmängd av verkligheten där. Det du pratar om i sista meningen är vad jag kallar verkligheten.
Citat:
Ursprungligen postat av
Alkazam
En intressant fråga som jag inte på allvar funderat på tidigare. Jag har nog utgått från att idealtillståndet inte går att beskriva eftersom verkligheten tycks möjlig att tolka på oändligt många sätt. Och om man utgår från att det finns en verklighet oberoende av vårt medvetande så kan man aldrig vara säker på att ha uttömt alla tolkningsmöjligheter.
Du använder däremot termen att "närma sig verkligheten" så du bör väl veta vad det går mot om du kan hävda det med någon säkerhet? Jag förstår att det är informellt, men jag tycker det är intressant att försöka specificera
så långt det går, speciellt i en sån här miljö.
Personligen gör jag inte antagandet du beskriver i sista meningen.
Citat:
Ursprungligen postat av
Alkazam
Men skulle jag spekulera kan jag tänka mig att idealet, dvs. ett fullständigt grepp om verkligheten, dvs. att vara i besittning av alla relevanta tolkningar och att ha integrerat alla tolkningar med varandra, nog skulle likna det som i österländsk filosofi kallas upplysning.
Aha, det fetade är i motsatt riktning enligt mig. That which cannot be simpler har någon kallat det. Till skillnad från verkligheten som folk vanligtvis pratar om (som alltså skiljer sig från mitt användande av termen här), that which cannot be more complex enligt mig.
Citat:
Ursprungligen postat av
Alkazam
Man kan också se idealet som en optimalt fungerande process. När alla dina befintliga och tillkortakommande tolkningar är helt integrerade med varandra. När dina befintliga perspektiv och olika mentala delprocesser ”hänger ihop” och du har förmågan att integrera varje nytt perspektiv.
Den beskrivningen gillar jag. Jag har tänkt på det lite annorlunda, med lite annat fokus kanske, typ vad man kan uppnå med modeller relativt verkligheten i bästa fall och sånt, men det är en lite tråkigare analys.
Det du pratar om här tror jag är en lite annan process, som man kan försöka eftersträva när som helst, oavsett hur bra modell man har av verkligheten. Jag vet inte om det är en rimlig separation jag gör då. Men jag tänker att vara sammanhängande / ej motsägelsefull bör vara något man kan uppnå oberoende av hur bra modell man har av verkligheten, samtidigt som det borde stämma att modellen blir bättre ju färre motsägelser den baseras på. Inställningen mot ny information bör också vara något som vem som helst kan "optimera." Men det kan vara så att vår modell av världen är större än vad jag tänker mig, så att såna saker bör inkluderas i den också. Men det är intressant som sagt, ska fundera mer på det.
I vilket fall, att ta bort sina övertygelser från de ställen de inte hör hemma tror jag är ett steg mot färre motsägelser och mer öppenhet. Övertygelse är en slags omotiverad stängdhet. Som Mooji säger, "once you think you know something, it dies in you."