Galna utilitarister - Effective Alturism och 80 000 hours

Jag har börjat läsa på om organisationen "Effective Altruism" och deras närliggande jobbcoachrörelse "80000 hours". Bägge två finns i Sverige och omnämndes i DN för ett tag sedan. Den gamle utilitaristen Peter Singer är givetvis involverad. Den som har läst "Det liv du kan rädda" kan räkna ut grunddragen i läran.

Å ena sidan är tanken god. Man ska göra maximal nytta åt största möjliga antal. Man försöker undanröja existentiella hot mot mänskligheten. Man räknar även framtida liv som värdefulla. Å andra sidan fylls jag med någon slags spontan vämjelse när jag läser om dem: Elitismen, det kalla beräknandet.

Det är någonting med utilitarismen som skaver hos mig. Deras argument är svåra att sticka hål på, men kontentan gör att jag instinktivt ryggar tillbaka. Vad tycker ni på Flashbacks filosofiforum? Är de här rörelserna vettiga? Är jag ensam om min kluvenhet till utilitarismen?

Läs mer här:
https://www.effectivealtruism.org/
https://80000hours.org/

Ett visst mått av utilitarism är nog ofrånkomligt när man ska fatta beslut på samhällsnivå. Men den behöver kombineras med andra synsätt.

Renodlad utilitarism reducerar människor till celler i samhällskroppen. Med en rent utilitaristisk kalkyl kan du komma fram till att det är rätt att döda en person om hans/hennes organ kan rädda livet på två andra.

En förklaring till att det gnager hos dig kan ha att göra med att du inte håller med om påståendet:

”Målet helgar medlen”

Nej, det håller jag inte med om. Dock: Här försöker jag leda bort diskussionen från utilitarismen i allmänhet och till "effective altruism" i synnerhet. De gör ju uppenbart goda saker.

Dom är ju oerhört självgoda. För dem blir ett sånt jobb som finns på 80000hours som något med ännu mer status än att jobba på typ Facebook eller Goldman Sachs. När man liksom är above pengar, som en miljardärsarvinge som ser ner på alla som liksom bryr sig om något så värdelöst som pengar.

Självklart håller dom bara på med såna jobb i max 2 år innan de byter till något som betalar bättre.

Jag gissar att det så länge det funnits olika välgörande ändamål att ge pengar till så har någon viss andel av de som vill ge pengar funderat i liknande kvantitativa termer om vad som är bäst att ge till. Att dessa människor nu har en "organisation" är väll bra för dem.