Är gruppbehandling för ADHD värt det?

Har relativt nyligen fått ADD-diagnos och undrar om det är värt att gå gruppbehandling helt enkelt, eller om det finns någon som har erfarenhet av det. Jag står i kö, men undrar om det är värt tiden och pengarna. Om det mest ges tips som "ta pauser, använd klocka, berätta för andra om dina problem" osv, så känns det inte så spännande. Kanske sättet de säger på kanske kan göra det värt att gå? Alla erfarenheter av detta eller liknande skulle jag gärna höra!

Adhd är väl populärt sedan dom uppfann Adhd?
Nu har ju alla till höger och vänster det. Förr var man ett missanpassat dampbarn. Som till följd fick stå i skamvrån eller gå i obs klass. Så länge det inte hämnar dig kraftigt i vardagen
Vem bryr sig?

Alla dessa diagnoser finns av en anledning. Alla kan utveckla det ena med det fjärde. Diagnoser syftar i grunden till att överleva. Det är därför dom finns.

Du kan gå på kurs, terapi och allt möjligt om du vill men du kan inte ändra något som är tänkt att vara som det är. Survival of the fittest, or fit enough.

Risk kontra belöning. Om du inte förstår det konceptet så jag göra lite för dig

Förstår inte hur du menar. Menar du att det ger förståelse för risker? Man kan väl typ säga att jag frågar om gruppbehandlingens fördelar väger upp för eventuella nackdelar.

Ok, ungefär så misstänker jag också att det kan bli. Att de säger att man ska göra diverse uppenbara saker - inte värt att lägga massa tid på.

Nej, det är absolut inte värt det. Läs istället den här bästsäljande boken (skriven av Dr. Richard Saul): https://www.bokus.com/bok/9780062266...oes-not-exist/

Här är annars en artikel om boken: https://nypost.com/2014/01/04/adhd-does-not-exist/

Nej precis. Du kan ju tänka själv och ingen känner dig bättre än du själv så vad ska då dom säga.

Terapi och sånt handlar inte om att du ska må bra utan endast att du ska fungera i samhället. Dom tar aldrig dit parti. Endast om din avsikt är densamma som deras så funkar det. Inte ens då.

Gruppbehandling kan vara kul om man vill träffa människor, men finns det verkligen behov för det?



Är du helt hjärnskadad? Seriöst vilken sjuk människa du är.
Defekt belöningssystem är en stor belastning som innebär lidande.

Är Richard Saul din pojkvän?

Det doktorn menar är att det defekta belöningssystemet har andra orsaker än ADHD, t.ex bipolär sjukdom och depression, och att ADHD mer fungerar som en uppsamlingsdiagnos för en rad olika åkommor med överlappande symptombild.

Från bokens baksida:

In this groundbreaking and controversial book, behavioral neurologist Dr. Richard Saul draws on five decades of experience treating thousands of patients labeled with Attention Deficit and Hyperactivity Disorder-one of the fastest growing and widely diagnosed conditions today-to argue that ADHD is actually a cluster of symptoms stemming from over 20 other conditions and disorders. According to recent data from the Centers for Disease Control and Prevention, an estimated 6.4 million children between the ages of four and seventeen have been diagnosed with attention deficit hyperactivity disorder. While many skeptics believe that ADHD is a fabrication of drug companies and the medical establishment, the symptoms of attention-deficit and hyperactivity are all too real for millions of individuals who often cannot function without treatment. If ADHD does not exist, then what is causing these debilitating symptoms? Over the course of half a century, physician Richard Saul has worked with thousands of patients demonstrating symptoms of ADHD. Based on his experience, he offers a shocking conclusion: ADHD is not a condition on its own, but rather a symptom complex caused by over twenty separate conditions-from poor eyesight and giftedness to bipolar disorder and depression-each requiring its own specific treatment. Drawing on in-depth scientific research and real-life stories from his numerous patients, ADHD Does not Exist synthesizes Dr. Saul's findings, and offers and clear advice for everyone seeking answers.

Ungefär som att säga att bipolär sjukdom har andra orsaker som t.ex ADHD.

ADHD is real, det är nåt man föds med. (Det kan finnas undantag) Extrem rastlöshet, lägre hjärnaktivitet som gör att hjärnan måste hitta stimulans (intressanta saker för att hålla sig vaken.) Tankspriddhet 24/7 för att det inte finns någon spärr. Normala människor kan hålla i två trådar samtidigt. Har du nån jävla aning om hur det känns? Kan du uppleva vad andra upplever?

Däremot får många människor felaktiga resultat som grundar på helt andra saker! Man vill hellre sätta diagnoser på barn än att fråga dem hur de behandlas av sina föräldrar.

Det är nånting som triggar igång Bipolaritet. T. ex. stressig och kaotisk uppväxt, vilket i sig leder till depression.


Existerar inte asperger? Schizofreni?
Är ADHD påhittat för att en person säger det?
🤥

Ingen aning, aldrig provat nåt sånt.

Det jag däremot har erfarenhet av är
a) att läsa och skriva i diverse forum i olika skeden av diagnos/läkemedelsbehandling - utbyte av erfarenheter och tankar är väldigt berikande.
b) träffa en samling högst aparta individer (ålder, kön, erfarenheter, begränsningar, diagnoser) i samband med ngn arbetsmarknads-rehabiliterings-utvärderings kurs. Det var förbluffande hur givande det var. Möjligen råkade jag ha tur med just den här gruppen människor, och också med firman som ordnade det hela (just rätt balans mellan att uppmuntra till växelverkan och tillåta folk att hålla så mycket distans de ville).

När jag var ny med stimulantmedicinering så skulle jag väldigt gärna ha träffat dels en grupp människor i litet samma situation, dels en ergoterapeut eller liknande för att kunna ventilera "inskolning" i hur jag kan använda medicinen, och de nya förmågor som jag genom den fick tillgång till. (Inget av detta erbjöds dock, så istället skrev jag "medicindagbok" på blogg och diskuterade valda delar med psykiater sådär varannan månad.)

Jag skulle högst antagligt inte vara villig att själv betala, ännu mindre binda mig vid att betala, någon större summa för en stödgrupp. Några tior - kanske en hundring per gång, absolut inte mer.

En annan aspekt jag skulle tänka på är hur detta skulle passa in i min vardag.
Av erfarenhet vet jag att också mindre lyckade aktiveringsprogram kan vara totalt sett bra, iaf under en kort tid, helt enkelt för att det får en att röra sig på nya ställen, träffa nya människor ens ytligt, tänka nya tankar.

Men något som tar för mycket tid (tänk totaltid inklusive resor), eller som kolliderar med något som är ens en smula viktigt för mig? Njae, möjligen kunde jag testa en gång, men sedan skall det nog vara fan så bra för att jag skall vilja fortsätta.