Citat:
Ursprungligen postat av
Nospheratu
Exakt vilka formuleringar folk använder sig av för att avsluta efter tre dejter ska du helt släppa. Man säger bara något, vad som helst, som inte ska låta för taskigt. "Det är inte du, det är jag" och liknande klyschor. Givetvis hade det inget att göra med att ni inte hade något gemensamt. Det var bara något hon drog till med av artighetsskäl för att inte behöva skriva två A4-sidor om vad du nu egentligen var som spökade.
Att eventuellt försöka visa eller övertyga henne att ni visst hade saker gemensamt är alltså meningslöst. Nu skrev du förvisso inte att det var din plan, men bara släpp hennes formulering där. Det hade inte med saken att göra.
För det andra bröt hon förmodligen inte för något specifikt som du sa eller gjorde. Med det sagt kan man ju inte fråga sina dejter om de är introverta. Nu är det i sig inget negativt att vara introvert. Men naturligtvis uppfattas frågan som "Du verkar tystlåten, blyg och lite socialt bortkommen. Är det något fel på dig eller?".
Om du uppfattar en dejt som introvert så är det gott så. På samma sätt som om du uppfattar din dejt som skojfrisk och skämtsam. Då är det väl så. Åtminstone som du uppfattar det. Och det räcker. Man måste inte fråga "Ursäkta, men är du möjligen lite humoristisk av dig? Jag tycker jag har märkt det". Vad ska hon säga om det, liksom.
Förvisso är det nog alltid okej att fråga eller kommentera om personlighetsdrag som uppfattas som smickrande. T ex påpeka att hon verkar glad, rolig, smart eller bildad. Det är inget vidare att fråga om hon är introvert, blyg, sorgsen, deprimerad eller glömsk. Inte ens om du kontrar med att du också är det. Ingen vill uppfattas som t ex deprimerad eller blyg. De känner sig påkomna och antagligen lite misslyckade.
Jag håller med till punkt och pricka. Det är direkt skrämmande när man inser hur många personer som tycks vara så pass socialt inkompetenta att de förmår sig fråga saker i stil med: "Är du alltid såhär blyg?" och "Varför pratar du knappt?".
Jag förstår visserligen att tanken bakom dessa frågor oftast inte är att förminska personen eller få den att känna sig misslyckad men det är precis vad personen kommer tänka om sig själv. Personen kommer bara bli ännu mer obekväm och det gäller speciellt i större sällskap, där en sådan typ av känslig fråga har en tendens att fånga folks uppmärksamhet. Därmed kommer allas blickar rikta sig mot personen som blir "utsatt" för frågan, vilket naturligtvis förvärrar situationen än mer.
Det gäller som sagt att ha social fingertoppskänsla. Ha förmågan att känna av stämningen och säga rätt saker vid rätt tillfälle, vilket kan vara enklare sagt än gjort. Men jag tror att mycket är vunnet om man fokuserar på att hålla konversationerna lättsamma och positiva till en början. Jag hade inte börjat gräva på djupet ifall jag nyligen träffat en person som jag kände mig intresserad av. Tyngre ämnen kan med fördel sparas tills man lärt känna personen bättre.