Vad bör jag göra med tiden?

Vad bör jag göra med tiden?
En fråga som ofta besvaras med;
Det är bara du som kan avgöra det eller dylikt
Problemet med tid är att det är en individuell fråga, vi människor skapar våra egna förutsättningar utifrån det klimat vi växer upp i... Vi skapar våran etik, moral och allmänna värderingar.
Jag är en person varken är religiös eller hedonistisk av mig, jag ser meningslösheten i vitt ögat samtidigt som jag tror på idén att livet blir förkastligt om vi bara har kul och inte tar ansvar.
Skönaste hade vart att sluta tänka, sluta tänka på framtiden och det som hänt, Buddhismen kanske är något för mig? Fast vad är egentligen förutsättningarna för det i ett globalistiskt samhälle där pengar och makt styr allt.

Du skriver att detta är en individuell fråga.
Då är väl det meningslöst att fråga andra individer med "egna förutsättningar utifrån det klimat vi växer upp i"?
Då blir ju svaret
"Det är bara du som kan avgöra det eller dylikt"

Du har ju redan tagit för givet att meningslöseheten är något fundamentalt.
Fortsätter du så där blir allt annat bara klisterlappar ovanpå det.

Problemet inom många filosofiska diskussioner är att folk har en tendens att åberopa den fundamentala meningslösheten som en orsak för de själva att dels avgöra vad rätt och fel är själv (vilket är precis så dumt som det låter), och dels att kunna skylla ifrån sig ansvar när det gått fel till.

Och så vill du väl ändå inte vara?

Läs böcker, spendera tid med vänner och familj.
Drick öl. Gå ut i den gröna naturen. Eller inte, gör va fan du vill.

MVH
Sodz

Allt är som du säger meningslöst, så använd tiden till det du känner för. Det finns egentligen inget att ta ansvar för annat än att inte gå emot sin egen eventuella moral. Det finns bara lidande i olika grader, så gör det som åsamkar dig och andra minst lidande bara.

Jag försöker att inte skada folk om de inte först har djävlats med mig, men det stämmer att det egentligen inte finns något ansvar, eftersom allt är determinerat.

Och precis det är ditt problem.
Du finner inget värde i det du har bestämt dig för är värdelöst, och det är dumheter.

Det är precis som den här killen som frågade häromdagen hur han skulle gömma sitt knarkande för familjen som inte gillade att han knarkade, och det han behövde höra var att han inte både kan äta kakan och ha den kvar.

Du är i en liknande situation:
Du kan inte med berått mod ta dig friheter med värderingarna, och komma fram till att du var inkapabel att själv skapa något helt fristående på det området, och sedan ändå vilja fortsätta på samma spår som bevisligen inte fungerar.

Det finns värdefulla ting i livet som är värda att anstränga sig för, och i bästa fall blir man också lycklig av att sträva efter dessa.

Ta och leta åt vad det är så att du förstår sanningen om det, istället för att bestämma dig för att det inte finns, eller bara är påhittat.

Har försökt hitta något, men allting som man gör är förkastligt. Har prövat otroligt mycket, men aldrig fastnat för någon.

Determinismen omöjliggör det. Min hjärna lyder samma naturlagar som all annan materia.

Du är inne på nåt med Buddhism, men jag tror inte det hade passat. Buddhism för massorna baseras på att man ska vara på ett visst sätt, det är alltså ett uttryck för kontrollbegär och knappast något som passar den som vill slippa saker. Jag antar att det är det du säger, du vill slippa tänka.

Det som Buddhism började i var inte Buddhism däremot, det var vad vi brukar kalla andlighet. Det är nog det som skulle passa dig. I moderna termer kan vi kalla det nåt annat, som undersökning av jaget eller essensen av vad jag är. En del tänker att det handlar om viljan att expandera, men det är det sökande perspektivet, samma process kan lika gärna drivas av det flyende perspektivet som vill slippa saker. Genuin andlighet börjar där, med att göra sig av med alla teorier och all tro, om sig själv och om världen.

Om du använder youtube så är Rupert Spira en av dom som pratar om andlighet och tramsar minst samt har ganska vetenskaplig syn på det hela. Vill du söka egna källor så är mitt enda förslag att följa din slippande instinkt; leta inte efter det som försöker bygga upp någon tro eller kunskap eller dylikt. Länk till exempel på Rupert Spiras klipp. Notera att han pratar om konceptuellt självmord, inte fysiskt. Tanken om att släppa de koncept man fäst sig vid. Kort sagt så handlar det om att bli ateist på riktigt. Vare sig man tror på gud eller inte är en suck i rymden jämfört med allt annat en människa tror på, ofta omedvetet.

Allting som går att göra är inte förkastligt, men det handlar til lstor grad om att vilja lägga värdering i att göra det som är sunt för att det ska bli verkligt värdefullt.

Att man tror att det är bra är det som gör det bra, men det måste sedan också göras.
Tanken räknas, men gärningen är bekräftelsen.
Så må det vara, det är väldigt svårt (om inte omöjligt) för människan att själv styra sina steg.

Men det vi gör sker i förhållande till vilka målsättningar vi har, och vilka principer vi bedömer som korrekta och rätta att följa.

Och i och med att vi åtminstone kan ha upplevelsen av att välja den ena eller andra principen att följa så är det en relativ frihet som vi kan ta tillvara på, och som ger känslan av att de val man gör är värdefulla.

Mitt tips är att du ska läsa Camus och Sartre. Tänk dig Sisyphus lycklig.