https://www.aftonbladet.se/kultur/a/...radda-planeten
Utdrag
Greta Thunberg må vara mån om att minimera sitt klimatavtryck, men hennes popkulturella avtryck är desto större. Hennes rasande ”How dare you”-tal har samplats och remixats som death metal och dansmusik, och hon har till*ägnats enorma väggmålningar i Bryssel, Bristol och San Francisco. Både Thunbergs beundrare och hennes belackare skapar ständigt nya internetmemes, gärna utifrån fotografiet där hon ger Donald Trump en dräpande blick (och med hans främsta slagord utbytt till ”Make America Greta again”).
I december förra året skrev filmregissören Darren Aronofsky (”Black swan”, ”The wrestler”) en debattartikel i New York Times om hur starkt berörd han hade blivit av Greta Thunbergs budskap. Aronofsky menade att framtida generationer kommer att se bilden av flickan i den gula regnjackan på samma sätt som vi i dag betraktar fotot från 1972 av den napalmskadade vietnamesiska flickan Phan Thi Kim Phúc – som en symbol för ett kulturskifte.
Frida Buhre forskar om den unga klimatrörelsens politiska estetik, och hon tror att just bilden av Greta Thunberg är ett viktigt skäl till att hon har lyckats väcka ett brett engagemang.
– Hon är både oerhört stark och oerhört sårbar i sitt visuella uttryck, där hon sitter med sina flätor, gula regnjacka och egengjorda skylt framför riksdagen. Som en blandning av ”Flickan med svavelstickorna” och Pippi Långstrump – både ett sviket barn och en rebellisk sanningssägare som inte viker sig för makten.
Greta Thunbergs eget engagemang väcktes av bilder på svältande isbjörnar som driver runt på isflak. I dag sprids bilder av kängurur som flyr undan skogsbränder för att visa på de akuta problemen i klimatkrisens spår, genom att vädja till betraktarens känslor.
– Just isbjörnsbilderna har fått mycket kritik för att det inte är det viktigaste problemet som vi står inför. Oftast är det någon liten tråkig, ful insekt eller mikroorganism som är helt central för ekosystemen. Men de här bilderna, och de berättelser som de innefattar, spelar på väldigt mycket mer hos oss – på våra känslor för vissa djur och på vår känsla för vad som är rätt och fel.
Greta Thunberg har lyckats skapa en tydligare dramaturgi, i sin skoningslösa kritik av föräldragenerationen.