https://www.svd.se/en-pusselbit-sakn...en-om-thunberg
Utdrag
Greta
En pusselbit saknas i filmen om Thunberg
En ny dokumentär har följt Greta Thunbergs skolstrejk sedan dag ett. Regissören Nathan Grossman antar ett fluga på väggen-perspektiv snarare än att försöka förklara den ofrivilliga klimatstjärnan.
Betyg: 4 av 6
I augusti 2018 satte sig en allvarlig 15-åring med flätor utanför Riksdagshuset. Nathan Grossman höll då på med ett tv-projekt om unga aktivister, och fick tips om att just den här skulle ”skolstrejka för klimatet”. ”Men du måste ju skaffa dig en utbildning så att du kan påverka i framtiden”, hör vi en skånsk dam säga uppfordrande till den då ännu okända flickan på marken.
Grossman och hans kamera blir snart naturliga följeslagare, även till pappa Svante som ständigt väntar strax bredvid; tolkar tecken på att dottern behöver pausa och ladda om; ser till att hon äter. Vi får följa med hem till tv-soffan under valvakan i september, där väljarnas bristande intresse för miljöfrågor noteras. Greta twittrar ”hasta la vista” till sitt nya fan Arnold Schwarzenegger för att muntra upp sig – nyheten om skolstrejken har redan gått ett varv runt jorden. Snart står hon, som hatar småprat, och småpratar med António Guterres under FN:s klimatkonferens i Katowice.
Parallellt framträder bilden av ett par föräldrar som kämpat länge med dotterns psykiska ohälsa. Inte genom regelrätta intervjuer utan i replikskiften som Grossman till synes fångar lite i förbifarten: Svante Thunberg talar med andra vuxna om perioder av ätstörningar, skolfrånvaro och ”selektiv mutism” (ångestproblematik som gör att man är tyst i vissa miljöer). Mamma Malena (som aldrig presenteras närmare) gråter glädjetårar över att det har ”gått så bra till slut”.
Ett av de starkaste ögonblicken är när hon, sittande i den segelbåt som tar henne över Atlanten, använder mobiltelefonens inspelningsfunktion som dagbok och, medan vinden och vågorna piskar upp ett dån, skärrat noterar att hon längtar hem, att hon inte orkar, att det här är för mycket. Lika starka är de mer lågmälda ögonblicken, när hon lägger armarna om en häst i stallet eller borstar sina älskade hundar. Det är väldigt rörande att se hur flickan som berättat att hon tidigare aldrig blev bjuden på kalas nu uppvaktas av hänförda, jämnåriga klimataktivister i andra länder. Hon är förtjust, men det sociala samspelet går fortfarande knaggligt.
En pusselbit som ändå saknas är att Greta Thunberg faktiskt inte var vilken tonåring som helst när hon satte sig utanför riksdagen. Klivet upp i världssamfundets talarstolar hade varit brantare för någon som inte är dotter till en världsberömd operasångerska och barnbarn till en folkkär svensk skådespelare. Svante Thunberg kan, verkar det som, ta obegränsat ledigt för att coacha. Inget av detta redovisas, problematiseras eller förklaras. Detsamma gäller detaljen att Nathan Grossman filmar från dag ett.
Jag gissar att det handlar om att inte vilja förminska Greta. Men inte minst för att huvudpersonen triggar konspirationsteorier hade det varit välkommet med lite mer transparens. Tillvägagångssättet väcker onödiga frågor.