Citat:
Ursprungligen postat av
inspiratoeren
En sak vet jag, ska man stoppa ett missbruk, måste den som missbrukar verkligen vilja ha en förändring, och verkligen vilja kämpa för förändringen. Motivationen avgör och är A och O!
Greta kanske tycker det låter hårt, men en ätstörning är faktiskt även en form av missbruk (inte minst av sin kropp).
Måste man ge sondmatning med tvång, ser jag det som etiskt självklart, att vårdpersonal hela tiden är med, och att man ger en större dos lugnande medicin INNAN sondmatningen!
Vissa tjejer med ätstörningar räddas av, att de väldigt gärna vill få ett barn. Greta tycker mycket om småbarn, och vill gärna få ett barn i framtiden. I bästa fall kommer hennes längtan efter barn till slut att växa sig så stark, att den besegrar hennes ätstörningar. Vi får se.
Har du ens föreställt dig vad sondmatning och påföljande känsla av maktlöshet och utsatthet kan göra med ett högintelliegnt psyke? ...vilka trauman den kan ge? Lugnande medicin? Återigen, tänkt dig konsekvenserna! Utgå inte ifrån dig själv eller någon med låg uppfattningsförmåga. Tänk Greta: högintelligent med hög uppfattningsförmåga. Jag har sett folk som drabbats av PTSD pga den hantering som du yrar om, som - tyvärr - förekommer alltför ofta i Sverige. I stället för att försöka skapa dialog och förståelse: i med ett antal kemikalier, ovanpå det en mängd andra kemikalier (eller mat) och då är saken biff på en halvtimme. Ungefär som gäss som man tvångsmatade för gåsleverns skull.
Greta är dock inte en gås. Greta bör hanteras med värdighet. Sondmatning mot hennes vilja är inte värdigt. Du skrev att Greta säger att du inte är hennes pappa. Ifall du inte vet det, så har hon rätt. Acceptera det. Använd den kanal du har kvar: gå genom hennes pappa, hon påstår sig ha en. Det kommer att fungera bättre än om en "gubbe" försöker tränga sig på en tonåring.
P.S. Trevligt att du slutat använda utropstecken i mer än varannan mening. Det gör dina texter trevligare att läsa. Välkommen tillbaka förresten! D.S.