Var går gränsen mellan vanligt sex och BDSM, fetischism och kinky?

Jag vill göra sexuella rollspel, och jag har övertalat min kille, jag skall bara göra kläder till honom! Jag vill inte bara "ha sex i annorlunda kläder" utan jag vill skådespela lite. Jag kommer att vara en alv och min kille en barbarkrigare. Sedan kan han rädda mig från monster och annat roligt.

Du kanske vill skriva i min tråd om det ämnet, om dina erfarenheter?

Att SJÄLV bestämma vad man tycker, tänker och tycker om är oftast mycket bättre än att låta andra göra det åt en, absolut!




Du har verkligen ett passande nick, det måste jag säga.

Att gränserna flyttas fram hela tiden är nog porren och internets "fel". Att barn och ungdomar tidigare och tidigare får tillgång till porr online tror jag utgör en stor "risk" att många får en lite mer "avancerad" smak senare i livet.
Jag skriver med citationstecken för jag tycker inte att det alltid innebär något negativt att man får en sexuell preferens som ligger utanför missionären med lampan tänd samtidigt som man frågar varandra om det är skönt.
Däremot är det ju alltid negativt om man tvingar sin sexualitet på någon som egentligen inte vill eller om ens preferenser innebär risk för ofrivilliga skador på någon annan och DEN risken är nog högre hos unga, framför allt killar, som inte riktigt mognat i huvudet än.

Det här innebär ju inte att romantik och kärlek försvinner.
Jag kan vara superromantisk mot min kvinna, komma med överraskningar, laga mat, bjuda ut, komma med presenter och blommor, uppmörksamma saker som är viktiga för henne osv osv samt känna en stark, stark kärlek till henne men samtidigt när dörren stängs till sängkammaren, ge henne både smisk och hård fysisk behandling om det är något vi båda tänder på.
I min värld är romantik och kärlek väldigt skilda saker från sex medan jag börjar misstänka att du väldigt intimt kopplar samman det med någon form av väldigt mjukt och rosenskimrande sex av lite mer "vaniljkaraktär"

Inget fel i sig, alla måste definiera sina egna preferenser och det är klart du kan hitta killar som gillar samma saker som du. Däremot undrar jag om du tänker på att "Att få göra sin speciella sex verkar också väldigt viktigt för många" som du säger gäller exakt lika mycket för dig?

Rymdkram

Jag har gjort en tråd om det, och det verkar som väldigt många sätter sina sexuella preferenser före kärlek och romantik. Om din kvinna inte skulle vilja göra det ni gör i "sängkammaren" (Sovrummet?) skulle din kärlek göra att du stannade med henne ändå eller skulle du lämna henne? Villkorad kärlek tycker inte jag är riktig kärlek.

Angående din sista mening så tycker jag det är en skillnad på att inte ställa upp på något som gör ont eller som man finner förnedrande än att kräva det samma. Jag tycker också det är en skillnad på om mannen som är den fysiskt starkare kräver saker för "frivilligheten" kan alltid ifrågasättas. Om jag skulle kräva "väldigt mjukt och rosenskimrande sex av lite mer "vaniljkaraktär"" så kanske det är tråkigt för min partner men knappast skrämmande, äcklande, förnedrande eller smärtsamt.

Man kan tvinga elever i skolan att spela basket fast de tycker det är tråkigt och ointressant, men man kan inte tvinga eleverna att boxas. Man kan inte likställa all sport liksom man inte kan likställa all sex.

Jag håller på och grubblar över dessa frågor och har inte bestämt mig vad jag tycker ännu. Men jag hade önskat att kärlek var överordnad sex och sexuella preferenser. Men det verkar inte vara så, kärleken är död. Eller så levde den aldrig, den var kanske bara en myt, en finare omskrivning för sexuell njutning.

Jag tror jag förstår hur du menar och där tror jag att alla är olika. Personligen är jag gift med en kvinna som inte gillar dominans och dylikt men jag älskar henne ändå och vi har ett härligt sexliv, barn och ett helt liv ihop ändå.
Däremot om jag hade varit i 25-årsåldern, när jag utforskade min sexualitet som mest. så hade jag nog inte blivit tillsammans med henne eftersom jag prioriterade annorlunda då.
Man måste ha lite tur i det. Att man möts vid en tidpunkt i livet då man är kompatibla med varandra.

Däremot är det helt klart så att en del personer prioriterar "sitt eget sex" väldigt högt livet igenom och dessa kommer ju såklart inte vilja stanna med en partner som inte delar deras intresse. Vad det beror på vet jag inte. Kanske är det ett led i att samhället blir mer och mer sexualiserat.

Om man avvisar viss typ av sex så spelar det nog mindre roll för den som blir avvisad om det är pga ointresse/uttråkning eller för att den som nekar blir äcklad av tanken på den typen av utövande, man blir ju likaväl nekad vilket KAN leda till att man väljer att inte vara i en relation med den som nekar en.
Tycker också att det är lite långsökt att börja blanda in fysisk styrka i det hela, som om kvinnor är hjälplösa offer. Om man ställer upp frivilligt så gör man. Har det inte förekommit hot eller tvång så ÄR det frivilligt även fast PK-maffian i Sverige försöker banka in ett annat narrativ i svensken sedan många år tillbaka att kvinnor inte har eget ansvar för sin egen fysiska säkerhet och välbefinnande.

Att i en i övrigt sund och jämställd relation använda argumentet "jag ställde upp och lät honom binda mig för jag var rädd att han med sin fysiska styrka skulle tvingat mig annars" tycker jag är totalt felaktigt.
En man som tvingar någon till sex dom inte vill ha är i alla lägen ett stort svin och borde ha ett nackskott, basta!

Så ditt exempel med citat: "Jag kan vara superromantisk mot min kvinna, komma med överraskningar, laga mat, bjuda ut, komma med presenter och blommor, uppmörksamma saker som är viktiga för henne osv osv samt känna en stark, stark kärlek till henne men samtidigt när dörren stängs till sängkammaren, ge henne både smisk och hård fysisk behandling om det är något vi båda tänder på." Var bara hypotetiskt?

Jag gav olika invändningar och just den kanske inte är så vanlig men kvinnor stannar ju med män som misshandlar dem så att de skulle acceptera våldsam sex mot sin vilja är inte långsökt. Spelad våldtäkt är ju också en kink?

Men hur är din kärlek villkorslös om du inte kan tänka dig att acceptera en man som tänder på förnedrande och våldsamt sex? Han kanske är helt underbar på andra sätt?

Nej det var inte hypotetiskt, det har förekommit i tidigare relationer och även i den nuvarande minus att vi inte utövar dominanssex. Förstår verkligen inte varför det skulle tolkas som hypotetiskt.

Domestic abuse (finns det något lika bra svenskt uttryck så upplys mig gärna) är absolut ett stort problem och alltid helt förkastligt men då tycker jag att vi rört oss LÅNGT från den ursprungliga diskussionen.
Har man en relation där det förekommer fysisk eller psykisk misshandle eller hot om dylikt så har man redan där en dysfunktionell relation som man borde lämna oavsett om man gillar samma typ av sex eller inte.
Den genomsnittlige svensken har däremot INTE en sådan relation och i en SÅN tycker jag det är ett felaktigt argument att hävda att en kvinna skulle kunna känna sig tvingad att ställa upp på "ovanligt sex" på grund av att mannen är fysiskt starkare. I en sund relation tvingar man inte varandra.

Det kanske jag accepterar, precis som jag kanske accepterar att en man slår mig för att jag älskar honom.

Ser du ingen skillnad på vad man accepterar? Om man accepterar trots att man bara tycker det är tråkigt eller för att man accepterar något man tycker är smärtsamt och/eller förnedrande?

Men denna diskussion hör mer hemma i min tråd om detta än i denna tråd om gränsdragningar.

Skillnad är det väl kanske men villkorslöst är väl villkorslöst så vad spelar då skillnaden för roll?

Jag tror inte på villkorslösa förhållanden. Kärleken i sig kan vara villkorslös, man kan älska en person utan att ställa upp villkor för den kärleken, men parrelationen kan inte vara villkorslös, den kräver att man hittar ett sätt att bygga relationen som bägge personerna kan må bra av långsiktigt. En relation som får minst en av de inblandade att fara illa, vilket man göra både av att utsättas för saker man inte mår bra av och av att inte få behov man har uppfyllda, är helt enkelt en parrelation som inte funkar och som bör avslutas. Även om det finns kärlek. Kärlek övervinner INTE allt och den som spred ut det var en ondsint jävel.

Jag tycker skillnaden spelar roll. Varför skulle inte lika gärna mannen kunna ge upp sin "kink" för kärleken som att kvinnan skall acceptera den för kärleken.

Jag ville ju att kärleken skulle övervinna allt men tyvärr verkar det inte vara så då många män, och en hel del kvinnor, inte tycker den är viktigast. Jag skall nog försvinna i en romantisk fantasivärld istället för att vistas i den fula verkligheten.

Men jag föredrar att vi fortsätter den diskussionen i min tidigare tråd.

Tycker mer det låter som att du vill att andra ska offra sitt välmående villkorslöst för dig, och att man kan fråga sig om det är kärlek.