Citat:
Ursprungligen postat av
Findusofelix
Jag personligen vill inte se på film eller göra såna saker, det gör jag med mina vänner, och sex har jag med en kk. Självklart får en man sova över om han bor en bit ifrån, men jag skulle inte vilja ha det så mera än någon enstaka gång. Men för vissa funkar det att göra så, men det funkar nog inte för alla att ha den typen av upplägg.
För mig känns det självklart att en kk inte träffar mina vänner eller familj, men det är min personliga åsikt bara.
Det låter som en bra lösning för dig men, eh, lite tråkigt i mina öron faktiskt. Jag skulle gissa att männen du träffar är loosers i någon mening. Som nöjer sig med detta. Eller vet du om även de har andra?
Citat:
Ursprungligen postat av
cucciola
Jo, men tror du att det är så många som pratar igenom vad de vill ha ut av ett KK-förhållande då...?
Jag vet inte, jag tycker att det verkar svårt i alla fall.
Ett av mina syskon tog med sig en KK till en av våra familjesammankomster och jag minns att jag tyckte att det var jättekonstigt gjort av mitt syskon. Det var inte mitt problem och jag hade absolut inga moraliska betänkligheter, mer att jag tänkte att det skulle vara svårt att ha ett rent sexuellt förhållande om man blandade in utomstående - och i detta fallet närstående utomstående.
Jag minns också en pojkvän jag hade som berättade att han hade haft en KK tidigare och att hon hade blivit ledsen på honom för att hon trodde att de var ihop men han såg det inte så. Han sa att de bara hade haft sex och kollat på film - och jag tyckte att det var ungefär vad vi gjorde också...så vad var skillnaden? Enligt honom var det självklart att han och jag var ett par men att hans KK bara hade varit en KK. Mystiskt.
Det fetade var inte riktat till mig men jag svarar likväl, att jag själv inte tror det. Då måste man ju från början vara inriktad på en KK-relation. Kanske som #Findusofelix's nätnapp, typ.
När jag var barn tog ett av mina storasyskon nästan alltid hem sina KK:s på söndagsmiddag. Det var liksom inget konstigt med det. Förutom att dessa, för det mesta, nog egentligen trodde att de var något mer än KK:s, kanske särskilt just därför. Mitt syskon krossade många hjärtan, kan jag säga. På så sätt ingen bra förebild.
Angående pojkvännen du minns, så är det kanske så, att både begreppet "KK" och "pojkvän"/"flickvän" finns i betraktarens hjärna s.a.s. I ditt nämnda fall råkade det vara ömsesidigt just då. Men i hans tidigare relation var det inte det - för honom.
Bäddat för trubbel med andra ord, det här med KK.