Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Viktigare är kanske att Bard säger:

"Låt mig få jobba med honom då och se vad jag kan göra med honom för han betraktar mig ändå som...[ohörbart]"

Alla libertarianer och alla konservativa som nationella älskar att samarbeta med. Någonsin. "Låt mig få jobba med honom och se vad jag kan göra". Aldrig: "Låt mig få jobba med mig själv och se var jag har fel". Den eventuella tanken finns aldrig ens lagrad för nödfall i baktanken hos de här människorna. De är bestämda folkförrädare när de går in, och de är det till slutet. Konservativa och libertarianer arbetar alltid för att få nationella att släppa den pro-vita agendan och att istället arbeta för den judiska agendan. Du kan ALDRIG vara konservativ eller libertarian och icke-folkförrädare. Att Kasselstrand tillåter sig själv att debattera med Bard är väldigt talande för hur naiv och otillräcklig han är. Tyvärr.

Intressant också med Flams "Big Difference!". Men det förstod nog alla i tråden redan.

De här människorna ska bara bort. Punkt slut.

Glöm inte kristusfantasterna. De ska alltid försöka göra nationalismen kristendomsfokuserad, istället för att göra kristendomen eller sin kyrka nationalistisk.

Det är nationalliberalism som är fällan här: tron att man kan vinna med en allians med homon, judar och libertarianer, utifrån en nationalism som struntar i alla andra faktorer än nationen. Problemet är en nationalism som enbart är nationalism, utan någon konservativ (dvs, sinnlig, irrationell och hierarkisk) kärna.

Man fastnar då i en nationalism som nöjer sig med att se svenskar och invandrare som ytliga skal, utan att det ligger något mer i begreppen. Om man är nationalist utan att samtidigt vara konservativ blir det logiskt att alliera sig med alla som vågar kritisera invandringspolitiken. Man ser nationen och att invandring är dåligt för den, men saknar verktyg för att se vad som kan ge nationen vitalitet och vad som är fällor.

Varje gång man kallar liberalism för konservatism har man accepterat neokonservativa lögner. Språket är det som sätter ramarna för vårt tänkande, och det är omöjligt att vinna om man inte lyckas ta sig bort från ett riggat amerikanskt språk. Varje gång en amerikansk podcast kallar liberalism för konservatism ger den både legitimitet till neokonservativa och försämrar den politiska förståelsen hos de svenskar som råkar lyssna.

Håller med om att de ska bort, men det räcker inte där. Det är ännu viktigare att få bort det som gör det möjligt att tro att de är våra vänner, och det är en nationalism som är otillräcklig, ytlig och USA-inspirerad.

Du är en av de där obrytbara kämparna som slåss in i det sista för det omöjliga. "Konservatismen skall räddas!" Du gör det bra, och jag tror inte den konservativa rörelsen någonsin kan hitta en bättre företrädare än dig (Det här inlägget var otroligt snyggt: (FB) Början på ett mediakrig om mångkulturen?). Men tyvärr: "Riktig konservatism har aldrig testats" låter ungefär lika läckert som kommunisternas eller libertarianernas varianter på samma tema. Dvs: Inte speciellt läckert alls.

Konservatismen var inte ens potent när den bildades, du lever i en imaginär värld. Först var det liberalerna, sedan kommunisterna, och sedan liberalerna igen, som utmanövrerade konservatismen. Den var inte lika mycket ett skämt på 1800-talet som idag, men den var lika otillräcklig då. Lägg ner den tanken. De enda rörelserna som har utmanat ZOG de senaste 2000 åren har varit radikala rörelser. Radikal är motsatsen till konservativ.

Radikal är inte motsatsen till konservativ. Den idén kommer just från att man kallar liberalism för konservatism - bara en liberalism som går lite långsammare fram.

Jag har själv ett något ambivalent förhållande till konservatismen, eftersom det på ett plan bara är ett historiskt ord, med begränsad användbarhet idag. Men jag är kompromisslöst emot neokonservatism, och då får man storma fram med konservatismen iallafall. Mest intresserad är jag av att få in folk på ett allmänt vettigt sätt att se på politik. Det kräver att man kan se på politisk historia utan att bli konfunderad, så oavsett ordets användbarhet idag bör man reda ut begreppen.

Och just för att konservatism har gjorts till lite av ett modeord är det klantigt att sumpa chansen att lära podcastlyssnare eller Håkan Boström-läsare om riktig konservatism. "Konservatism" var egentligen bara vad den radikala högern kallade sig under en period när franska revolutionen var den självklara politiska referenspunkten. Sedan har det används både bakåt och framåt i tiden, och går därför att använda om en mer tidlös politisk tendens, som framförallt dömer ut blodlösa abstraktioner. Där kan många av de rörelser du själv gillar förstås som tidsspecifika uttryck, samtidigt som det också går att hitta problem i dem.

(NS-Tyskland gjorde till exempel ett liberalt misstag när man hade en alltför vetenskaplig definition av ras. Vetenskap bygger på tilltron till abstraktioner, men vem som egentligen tillhör vilken grupp vet vi ju utifrån vilka de är släkt med och hur de ser ut och agerar. NS-Tysklands rasdefinition var importerad från Storbritannien och USA och skulle i längden ha gått samma väg som den har gjort där; eftersom den är så abstrakt går den att förvrida och underminera.)

Juden i ett nötskal. SvT visade häromkvällen en filmatisering om Rosa Luxemburgs liv i Tyskland.
Som rysk-polsk revolutionär blev kokkitteln Tyskland i kaoset efter Första världskrigets nederlag och kejsardömets fall hennes ideala plats att skriva världshistoria i.

I Wiki står det om Luxemburg att hon var "en briljant politisk analytiker, ekonomisk teoretiker, författare, inspirerande lärare, kraftfull talare och revolutionär ledare med både mod och insikt".
Det kan nog stämma delvis.

Men det som väcker förundran är denna lilla judinnas bibliska kraft att mot bakgrund som flykting och utan historisk förankring i det stora Tyskland tveklöst inta den ledande ställningen i Projekt judisk bolsjevism att vända upp och ned på Tyskland - hon gick i ledningen under begreppet spartakist i försöket att förslava det gamla Tyskland som aldrig varit i närheten av idéer som Marx, Lenin, Trotskij (f. Bronstein) och Luxemburg torgförde i teorier och med våld.

Det är arbetskapaciteten hos judarna som särställer dem jämte målmedvetenhet i genomförandet av en (sin) idé som är ofelbar, eftersom juden anser så. ( I Sverige var vi i modern tid inte långt borta från en light version av Luxemburgs tyska projekt genom Meidners löntagarfonder)

Som tur var lyckades inte Rosa Luxemburg (eller Rudolf Meidner) i sitt främmande land Tyskland som Lenin gjorde med sitt Sovjet.
Det gick inte så bra med Sovjet medan Tyskland återtog sin ekonomiskt ledande ställning i Europa inte så lång tid efter världskrigen trots att de förlorade båda.

Du är ju idéhistorikern i tråden men för att expandera detta. Begreppet konservatism är som du skriver är rätt problematiskt. Begreppet konservatism myntas 1818 av François-René de Chateaubriand under Bourbonska restaurationen (1814-1830). "Konservativa" kallades de rojalister som ville rulla tillbaka den franska revolutionen. Dessa rojalister tänkte inte upprätta den aristokratiska ordningen. De tänkte sig att Frankrike skulle bli en konstitutionell monarki där makten låg i parlamentets händer. Begreppet konservatism i England har samma betydelse.

Tories grundades 1678 i England under den Engelska restaurationen (1660-1714). Samma år grundades Whigs. Tories gav sitt stöd gav sitt stöd till en konstitutionell monarki men makten skulle ligga i parlamentet. Det som skilde Tories åt från Whigs låg i detaljerna. Generellt kan man säga att stödet för Tories var större hos den landägande aristokratiska klassen medan Whigs hade sitt stöd hos den industriella och handelsorienterade klassen. Den industriella och handelsorienterade klassen i det här sammanhanget innefattade både de betitlade som gått från att äga jord till industrier men också obetitlade som gjort samma resa.

I slutet av 1700-talet hade de flesta lägre adelsmännen förlorat sin jord och sin ekonomiska ställning på grund av internationell handel och industrialiseringen. De hade en titel men lite pengar. Dessa kom tillsammans med tillbakablickande småborgare samt andra med en viss förtjusning över symbolik rösta på Tories. Adelsmän och icke-betitlade verksamma i handel, kommers och industri röstade på Whigs.

År 1834 upplöstes Tories och återuppstod samma år under namnet; "Konservativa". Det är det som vi känner partiet idag. Partiet ledes av industrimannen Robert Peel. Han lämnade partiet 1846 för att bilda ett eget parti som sedan kort senare gick upp i Liberal Party. Huvudmotståndaren Whigs Party upplöstes 1854 och kom att kalla sig Liberala Partiet (idag; Libdems)

Så vad var då skillnaden mellan Konservativa partiet och Liberala partiet? Tidvis var de på samma sida angående handelspolitik och krig och ibland på olika sidor. De samarbetade ibland och ibland inte. Ur dessa partier växte sedan andra partier där bland Labour - en socialistisk tredje position. Översatt till svenska förhållanden är England och Sverige relativt lika. Moderaterna (konservativa), Liberalerna (liberaler) och Socialdemokraterna (socialister). Alla dessa upprätthåller det ekonomiska och sociala system som har sin absolut begynnelse i feodalismen upplösning på medeltiden.

Den tyska Nationalsocialismen eller för den delen Mussolinis fascism (som närmast kan beskrivas som en form av vänsternationalism) växer på samma träd progressiva träd som liberalism, socialism eller andra ideologier och tankesätt som uppstod efter feodalismens fall. Detta inte sagt att feodalismen var ett bra system. Systemet kunde inte överleva sin tid och därför föll det.

Vi har vad jag kan se inget system som effektivt skulle ersätta det vi har idag. I alla fall inget system som har ett tillräckligt folkligt stöd. Jag är som sagt av den uppfattningen att västvärlden inte har framtiden för sig. Vi bygger exploaterande och hyperindividualistiska samhällen. Vi tillåter korruption, inkompetens, febriga ideologier och missbedömningar hos eliter. Vanligt folk är inte att lita på - tvärtom. Själv tror jag att afrikanerna, asiaterna eller indianerna kommer skriva krönikor om 2000 år om ett gäng galna människor från Europa med förmågan att skicka människor till månen men sakna förmågan konservera vad som kan kan och bör konserveras.

Lite spaningar som jag vill dela med mig av...

1. Ulf Lundells sommarprat var väl inget jag tänker rekommendera vidare, men reagerade på att han säger sig ha blivit mer konservativ med åren (inget unikt iofs) och han anser att den "nyliberala skiten" kom till Sverige med Jan Stenbeck för 35 år sedan. Kul att han tycker att nyliberalism = skit. Han ser sig som gammal gråsosse. Bättre det än nyliberal tycker jag.

2. Fick den här korta artikeln från VK skickad till mig från en likasinnad i rödnästet Umeå. Ett rakt igenom sakligt porträtt av SD:aren Jonas Andersson.
http://www.bilddump.se/bilder/202006....129.87.93.jpg


Sen går artikelförfattaren igenom hans förslag för asylsökande hittills 2020 i Coronatider. Inga hugg i ryggen eller andra fultolkningar. I rödaste VK från Umeå. Intressant. Håller SD på att bli rumsrena? Håller det på att växa fram en 8-klöver?

Ja lyssnar man på alla kritiker som Flam, Teodorescu, Sanandaji eller svensk folklivskännare som Dan Korn med flera, så återkommer de till att svenskar måste lära sig leva det nya och att vi ska acceptera förändringarna. De förespråkar inte massinvandring, men ändå en riktning som vi inte själva kan råda över. Det är som om man tar del av de som läst allt om hur barn, men inte har några själv, men vet ändå bäst och ska ge råd. Det finns subtila saker som måste tas på ett viss sätt och inte något man kan läsa sig till. De bästa psykiatrikerna eller psykologerna har själva en diagnos. Ser vill handikapprörelserna är det de själva som tar sin egen kamp. Inte välmenande socionomer. Flera av våra statliga och kommunala system och infrastrukturer har vuxit fram sedan vikingatiden. Mycket av det vi gör reflexmässigt beror på 100-tals år av prövad erfarenhet.

Vi har haft en 8-klöver alltsedan Sverigedemokraterna kom in i Riksdagen. Sd är kanske lite mindre pissliberalt på ytan än de andra 7 partierna. I gengäld så kompenserar de detta lilla skönhetsfel genom att ha anammat globalismen* med båda händerna. Jag brukar uppmana alla som undrar vilket parti de ska rösta på att välja Socialdemokraterna om de vill ha en hundring mer i A-kassa eller Moderaterna om de vill ha en hundring mindre i skatt. Sverigedemokraterna är bara en slaskhink och säkerhetsventil för olydiga väljare för att hålla dem lugna mellan valen där de kan gå och hoppas på 22 %.

* När jag skriver "globalism" eller "globalist" får jag texten rödmarkerad av rättstavningen i min browser. Det enda förslaget i rättstavningen är "globalisering". Så var det inte förut. Då kunde jag skriva både globalism och globalist utan pekpinnar. Fråga mig inte vilken version av rättstavning jag har, ty sådant begriper jag mig inte på, men jag använder Kråm från globailstgiganten Google, så det är möjligt att de håller på att smyga ut "antisemitiska" och obehagliga ord ur ordlistan med automatiska uppdateringar.

Stackars gamle Uffe håller på att bli antisemit på gamla dar. Han måste passa sig.

Kom ihåg att vissa folk följer matriarkal linje och sen kollar ni vad Stenbecks fru hette som ogift. Han kometkarriär och nära samarbete med Aschberg, Rosengren m. fl kommer i ett nytt ljus.

Så har det inte låtit i MSM det senaste decenniet. Jag tyckte det var spännande att en sån nästan tråkig och 100% korrekt redogörelse publicerades i en tidning som VK.


Dumstruten på mig. Han sa inte skit, vette fasen hur jag kunde höra så fel. En vän påpekade att det är fel. Så jag gick tillbaka. Kan ha varit ordet "kalas" jag hörde fel på. Hursomhelst. Rätt ska vara rätt. Ber om ursäkt.