Citat:
Ursprungligen postat av
GreffueAnthonius
Det är inte nödvändigt att uppleva fiendskap och genomleva våldsamma konflikter för att känna ingruppsidentifikation. Tänk på Erlander som konstaterade att Sverige slapp USA:s dåvarande problem. Men sen tog andra mänskliga fenotyper över agendan i Sverige, så nu blir det väl fiendskap och våld som får skapa ingruppsidentifikation den hårda vägen då. Om nu det fientliga gräset ens hinner växa upp innan svenskidentiteten dött helt och hållet.
Det svenska folkhemmet var ytterst medvetet om sin kollektiva utsatthet i dåtidens internationella sammanhang och genom historien upp till den punkten. Om man tänker bort yttre enande hot, om man tänker sig en
planet Sverige, så hade motsättningarna mellan stockholmare och skåningar blivit existentiella.
Det som hände under efterkrigstiden var en gradvis subversion av svensk nationalkänsla, som riktigt tog över efter murens fall och historiens "slut".
I detta nu sitter det svenskar och irländare och holländare och ser på virala videor om våld mot vita i USA. Och den enda skiljelinjen mellan dessa och de progressiva, färgblinda vita är att de senare hycklar. När det börjar brinna och rutorna krossas, vet du vilka du blir rädd att se i grupp och vilka du känner dig trygg med.
Jag såg en video med en svart kvinna som varnade för att "wetbacks", alltså mexikaner systematiskt gav sig på svarta i något område. Fiender har fiender och minoritetsstatus är ingen mållinje utan startlinjen.