Man skjuten i Helsingborg, (Avliden) (2020-05-20)

Jag är uppväxt i ett utsatt område, så jag vet hur jobbigt det är att vara ung med invandrarbakgrund och drömma om ett framgångsrikt liv. Jag vet hur rädd du är att begå misstag för att inte förbli en blatte. Jag vet hur det är att växa upp med föräldrar som inte kan svenska men ändå göra allt i sin makt för att bli bra på det.

Den 20 maj firade jag tillsammans med mina vänner att jag lämnat in min kandidatuppsats i statsvetenskap. Jag lämnade mina vänner i en timme, och det är något jag alltid kommer ångra eftersom det var under denna tid jag förlorade min vän Younes. Han var inte mer kriminell än vem som helst. Han var dessutom mer än vad många trodde om honom. Aldrig har jag träffat en så godhjärtad människa som samtidigt missuppfattades av så många människor. Det gör så ont, jag vill skrika och att ni ska höra min smärta. Mitt hjärta har rivits i bitar. Samtidigt vet jag att tårar inte kommer att ge honom livet tillbaka.

I stället är det vi som måste förändra vårt samhälle.

Slutet av maj sköts en av hans barndomsvänner ihjäl, en 22-åring som då var den tredje brodern i samma familj att bli skjuten i Helsingborg.

– När de är barn säger vi att det är synd om dem, när de blivit vuxna är det ”rätt åt dem”. Jag tror vi underskattar hur många som är i den här situationen, säger han.

– En sak vet jag: Att sätta de här ungdomarna i offerposition hjälper inte. De har fått höra hela livet att de inte kan hjälpa hur de har det. Nu tror de inte att de kan bättre än så här, och så går de och trycker ner yngre för att lyfta sig själva.