Citat:
God kväll,
Problemet tog vid redan under 60-talet och har sedan dess multiplicerats, likt en cancer som sakta tar över kroppen, så har feminismen tagit över samhället, med resultat av att dagens generation inte längre är förmögna att skapa relationer och skaffa familj. Jag är idag själv 27 år, men redan under unga år insåg jag hur samhällets normer gjort det omöjligt för män att kunna lita på kvinnor. De allra bästa av män är idag singlar, och föredrar att ha det så. Män är idag inte intresserade av långvariga relationer, då riskerna med att skaffa en fru vida överstiger fördelarna.
Det första problemet vi ser idag är hur kvinnorna uppmuntras --av sina föräldrar, i skolan, och ute i samhället-- till att göra karriär. De skall studera, bli tävlingsinriktade, och sedan konkurrera med männen på arbetsmarknaden. En man kan givetvis inte älska en kvinna som han måste tävla med, och behöver ständigt hålla ena ögat öppet. Vaksam och orolig över vad kvinnan kan tänkas komma upp med för hyss. Istället för att förenas och gå samman, är de ute och tävlar med varandra på jobbet. Eftersom män är bättre på detta, tvingas de in i ett spel där kvinnorna ständigt fuskar. Orättvist spel skapar givetvis aversion gentemot kvinnorna. En arbetande kvinna är en lös kvinna, mannen kan omöjligt veta vilka relationer kvinnan har med andra män och till chefen på jobbet.
Kvinnan måste ständigt förtrycka sin kvinnliga natur om hon skall ut på arbetsmarknaden. Hon måste bli hård, tuff, aggressiv och manipulativ. Detta går helt emot hennes roll som moder och hemmafru. Konsekvensen av detta är att män tappar suget på att gå ut och jobba, eftersom alla platser ute i samhället är invaderade av kvinnor. Han tyr sig istället till porr, TV-spel och stannar i hemmet där han får vara ifred. Han håller kvinnor på avstånd, så att han skall slippa ha en motståndare i sitt eget hem, där han behöver få vila ut och återhämta sig.
En man kan inte känna kärlek för en kvinna som ständigt vill hävda sig och tävla mot honom. Kvinnornas intåg på arbetsmarknaden har gjort att kärlekslivet i västvärlden helt dött ut. Jag som kvinna har försökt att träffa män flertalet gånger, men finner ständigt att män är skadade av tidigare relationer, och inte längre kan lita på kvinnor. De är bittra och nedbrutna och frågar mig jämt om mitt arbete. Det finns överhuvud taget inte något annat som de vill diskutera med mig, annat än hur det går med min karriär. Tyvärr är många män idag lika vilseledda som kvinnor och förväntar sig att kvinnan skall vara tävlingsinriktad och satsa på sin självständighet.
Jag ser i dagsläget inte hur jag skall lyckas forma en meningsfull relation till en man som det ser ut idag. Istället ser jag massvis av vackra, kompetenta och duktiga män som är ensamstående, singlar eller separerade. Fantastiska män som mer än något annat förtjänar ett kärleksfullt hem och en familj, men som genom psykologisk krigföring och negativa erfarenheter väljer att avsäga sig detta.
Dessa hinder är stora och förödande, och jag funderar på vad vi kan göra för att skapa någon typ av förändring. Män tillåts inte längre vara män, och kvinnor har lurats till att agera som män sedan barnsben. Vilka åtgärder behöver tas för att vända denna subversiva utveckling, och hur har ni löst dessa så kallade "utmaningar" i era personliga liv? Vilka ytterligare hinder för familjebildande ser ni i er vardag?
Vänligen
Problemet tog vid redan under 60-talet och har sedan dess multiplicerats, likt en cancer som sakta tar över kroppen, så har feminismen tagit över samhället, med resultat av att dagens generation inte längre är förmögna att skapa relationer och skaffa familj. Jag är idag själv 27 år, men redan under unga år insåg jag hur samhällets normer gjort det omöjligt för män att kunna lita på kvinnor. De allra bästa av män är idag singlar, och föredrar att ha det så. Män är idag inte intresserade av långvariga relationer, då riskerna med att skaffa en fru vida överstiger fördelarna.
Det första problemet vi ser idag är hur kvinnorna uppmuntras --av sina föräldrar, i skolan, och ute i samhället-- till att göra karriär. De skall studera, bli tävlingsinriktade, och sedan konkurrera med männen på arbetsmarknaden. En man kan givetvis inte älska en kvinna som han måste tävla med, och behöver ständigt hålla ena ögat öppet. Vaksam och orolig över vad kvinnan kan tänkas komma upp med för hyss. Istället för att förenas och gå samman, är de ute och tävlar med varandra på jobbet. Eftersom män är bättre på detta, tvingas de in i ett spel där kvinnorna ständigt fuskar. Orättvist spel skapar givetvis aversion gentemot kvinnorna. En arbetande kvinna är en lös kvinna, mannen kan omöjligt veta vilka relationer kvinnan har med andra män och till chefen på jobbet.
Kvinnan måste ständigt förtrycka sin kvinnliga natur om hon skall ut på arbetsmarknaden. Hon måste bli hård, tuff, aggressiv och manipulativ. Detta går helt emot hennes roll som moder och hemmafru. Konsekvensen av detta är att män tappar suget på att gå ut och jobba, eftersom alla platser ute i samhället är invaderade av kvinnor. Han tyr sig istället till porr, TV-spel och stannar i hemmet där han får vara ifred. Han håller kvinnor på avstånd, så att han skall slippa ha en motståndare i sitt eget hem, där han behöver få vila ut och återhämta sig.
En man kan inte känna kärlek för en kvinna som ständigt vill hävda sig och tävla mot honom. Kvinnornas intåg på arbetsmarknaden har gjort att kärlekslivet i västvärlden helt dött ut. Jag som kvinna har försökt att träffa män flertalet gånger, men finner ständigt att män är skadade av tidigare relationer, och inte längre kan lita på kvinnor. De är bittra och nedbrutna och frågar mig jämt om mitt arbete. Det finns överhuvud taget inte något annat som de vill diskutera med mig, annat än hur det går med min karriär. Tyvärr är många män idag lika vilseledda som kvinnor och förväntar sig att kvinnan skall vara tävlingsinriktad och satsa på sin självständighet.
Jag ser i dagsläget inte hur jag skall lyckas forma en meningsfull relation till en man som det ser ut idag. Istället ser jag massvis av vackra, kompetenta och duktiga män som är ensamstående, singlar eller separerade. Fantastiska män som mer än något annat förtjänar ett kärleksfullt hem och en familj, men som genom psykologisk krigföring och negativa erfarenheter väljer att avsäga sig detta.
Dessa hinder är stora och förödande, och jag funderar på vad vi kan göra för att skapa någon typ av förändring. Män tillåts inte längre vara män, och kvinnor har lurats till att agera som män sedan barnsben. Vilka åtgärder behöver tas för att vända denna subversiva utveckling, och hur har ni löst dessa så kallade "utmaningar" i era personliga liv? Vilka ytterligare hinder för familjebildande ser ni i er vardag?
Vänligen
Jag tycker du har rätt i vissa saker, mindre rätt i andra:
- Det är bra att kvinnor stärks att kunna försörja sig själva och inte vara beroende av män. Det skapar fördelar för människor totalt sett räknat, ingen människa mår bra av att vara i beroende av någon annan, och en man som behöver att en kvinna ska vara beroende av honom för att han ska må bra är ingen riktig man.
+ Kvinnor har nog blivit mer konkurrens-inriktade och det skapar en del problem att vara en mamma om man vill vara det och ta ett steg tillbaka. Alla kvinnor måste inte vara framgångsrika, men ibland tror jag att vissa tror just det. Det går att vara "vanlig mamma" och det räcker gott och väl, det är allas val vilka ambitioner de väljer att ha i livet.
