Extremt konstig, sur och jantemässig krönika där DN-journalisten Sara Martinsson försöker bevisa att Max Martin är slut som låtskrivare. "Beviset" är att det gick 3-4 år mellan hans båda senaste Billboard-ettor (han har haft flera låtar på Top 5 av samma lista under dessa år, som en kommentator påpekar). Krönikan är en ren uppvisning i tröttsam snäsighet av en journalistisk nolla mot en av världens mest kända låtskrivare och producenter, helt poänglöst. I kommentarfältet sågas den rättvist jäms med fotknölarna.
Citat:
Ursprungligen postat av Sara Martinsson
Ett nästan halvt decennium utan Max Martin på förstaplatsen på USA-listan är anmärkningsvärt. Han har inte varit borta från den viktigaste positionen i musikvärlden så länge sedan tidigt 00-tal, när backlashen mot boybands och Cheiron-pop slog stenhårt.
Avsaknaden av framgångar har inte berott på att han låtit bli att arbeta med de största artisterna. Under de fyra år som passerat sedan Justin Timberlakes jättehit ”Don’t stop the feeling” och i dag har Martin gjort musik tillsammans med bland andra Taylor Swift, Ariana Grande och Ed Sheeran. Men där de haft flera stora succéer, har de mest lyckade stunderna inte varit dem de delat med den svenske låtskrivaren.
Andra hitmakare har i stället snott åt sig utrymmet. I fjol var Billie Eilishs brorsa Finneas och Post Malone-partnern Louis Bell mest lyckosamma på Billboard. De båda toppade årslistorna för såväl producenter som låtskrivare när 2019 sammanfattades. Max Martin återfanns först på plats 22. Där han i snart tjugo års tid stått för ett ideal där melodin är i fokus, där populära låtar är byggda efter en hårt formaterad mall, med oväntade byten mellan dur och moll och återkommande referenser till åttiotalets rock- och synttradition för de nya modeproducenterna in experimentella ljud, rytmer och fokus på texter. Det blir helt enkelt svårt för mannen som skrev ”Hit me baby (one more time)” att hänga med.
I stället har han själv lanserat sin första musikal. Ett logiskt drag från den som redan fått Polarpriset och valts in i Swedish music hall of fame och således egentligen sedan länge rört sig bort från samtiden, in i historien. I en intervju med DN i samband med premiären av ”& Juliet” i London i höstas kommenterade Martin själv ett påstående han gjort redan 1999 om att man inom popmusiken har ”en viss brinntid” med att: ”Jag känner fortfarande så. Snart är det över”.
Givetvis är Sara en del av Nöjesguiden-maffian, den här texten är övervintrad NG rakt av. Och som flera säger i kommentarerna, hon hade givetvis aldrig uttryckt sig så här om någon annan än en vit man. Det är helt otänkbart att hon skulle skriva så här om t ex Lady Gaga, Rebecca & Fiona eller Missy Elliott (som också gjort långa uppehåll mellan albumsläpp, singelframgångar eller turnéer). Hen biter inte den DN-hand som föder en.
https://www.dn.se/kultur-noje/sara-m...tstid-ar-slut/