Citat:
Ursprungligen postat av
CharlieR
Problemet med strängre straff är huvudsakligen att de inte hjälper. Visst kan man tycka att den svenska modellen är mjäkig men i internationell jämförelse har vi låg risk för återfall i brott, vilket väl är det eftersträvansvärda.
Du, jag ser att jag skrivit fel förut, jag glömde läsa igenom texten innan jag postade och skrev helt tokigt. "Uppsåt inkluderar likgiltighetsuppsåt, vilket är när du förstår vad som riskerar att hända men gör det ändå. Vållande får inte inkludera något sådant uppsåt, så det som krävs är att du inte ville döda barnet samt att du inte förstod att barnet skulle dö av händelsen." - För vållandebrott krävs att man förstått att en risk varit aktuell. Det krävs alltså att man förstår att det finns en risk för att barnet skadas allvarligt eller dör för att man ska kunna dömas för vållande till annans död. När det gäller ett barn som har blivit misshandlat till döds över en lång tidsperiod och som dör en tid efter misshandeln, så är det inte mord (om inte syftet varit att döda barnet) eftersom inget uppsåt att döda funnits. Dödsfallet är en oönskad bieffekt, även om den som slog förstod att det riskerade att hända så var det inte det som var avsikten.
Jag förstår att det här kan verka rätt grötigt (särskilt eftersom jag postade tokigt förut), men försök se vållandebrottet för vad det är - ett sätt att försöka fånga upp handlingar som är straffbara men där man inte kan bevisa att det funnits uppsåt att döda.
Det första fetade: det må vara så att det inte hjälper den intagne, men det hjälper ju oss på rätt sida fängelsemuren.
Det andra fetade: var går gränsen för när man kan hävda uppsåt? När ett vapen/tillhygge använts?
Annars borde de flesta som tar död på någon dömas för vållande, såvida de inte själva säger att de planerat att mörda någon?
Att under veckor/månader plåga en annan människa tills den till slut dör, borde räknas som mord även om gärningsmannen säger "ooops, inte trodde jag att det skulle gå så illa"?
Dömdes 'hyresvärden från helvetet' och Bobbys föräldrar till vållande eller till mord? Om de sagt att de inte haft uppsåt att döda, och åklagaren inte funnit bevis för att de planerade att döda någon, så bör vållande vara rubriceringen?
Jag googlade på vållande till annans död, och hittade en artikel som var både intressant och skrämmande (enligt mig).
Visst anser jag att bevisningen måste vara bortom rimligt tvivel, att man inte ska dömas för brott man inte begått osv, men ibland undrar man hur folk resonerar.
Men det är väl tur att jag inte är varken domare eller nämndeman eftersom jag är mer känslostyrd än rationell.
https://www.aftonbladet.se/nyheter/a...ill-annans-dod
"Enligt åklagaren hade de tre männen tillsammans och i samförstånd dödat mannen genom strypning, för att sedan packa in kroppen i tyg och sätta eld på den i skogen. Åklagaren hade yrkat på att männen skulle dömas för mord till fängelse i 18 år.
(...)
Tingsrätten delar dock inte åklagarens uppfattning om att männen hade för uppsåt att mörda mannen, utan går i stället på åklagarens andrahandsyrkande och dömer dem till synnerligen grov misshandel och vållande till annans död, grovt brott."
Efter att ha googlat samt blivit mer införstådd i kriterierna så misstänker jag att det kanske inte blir mer än vållande i detta fall.
Sista frågan (förlåt att jag trakasserar dig) : kan anledningen till att brott mot griftefriden tagits bort (för tillfället iaf) vara att straffet för det är lägre än straffet för vållande?
Om man begått flera brott så funkar det väl så i Sverige att de brotten med lägre straffvärde "bakas in" i det grövsta brottet?
Om man exempelvis har begått ett mord, en våldtäkt och ett rån, så sätts straffet på mord, medan de andra försvinner (alltså ur straffet, men inte ur belastningsregistret).