Jag kan rekommendera denna 6 minuters radiointervju i ämnet:
https://audioboom.com/posts/6929258-...pat-defenseone
Jag vill tillägga att rymdkrigföring, som vi kan föreställa oss den, inte siktar mot jordytan. Fysisk orbital mekanik gör det praktiskt hopplöst att placera t.ex. kärnvapen i omloppsbana. Även för EMP-bruk som militär elektronik förhoppningsvis redan är skyddad mot, så måste de detoneras på rätt höjd i jonosfären för att skicka ned elektronerna som bränner elektroniken. De gör på låg höjd (som rymdstationen) ett helt varv runt Jorden på 90 minuter. Och de måste vara på en bana rätt så rakt över ett tilltänkt mål för att kunna slå ned där. Som en överraskande initial attack för att slå ut vedergällningsförmåga skulle det krävas att många av dem är på rätt plats samtidigt, och det hela måste planeras på minuter när och skickas upp år i förväg. Det skulle funka som terroristvapen mot en enskild stad, men terrorister (=arapor) är inte kända för att vara duktiga raketforskare.
Om man har dem i geostationär bana, som kommunikationssatelliterna som hela tiden befinner sig över samma plats på jordytan, så måste de vara 36 000 km från jordytan. Det är ungefär som Jordklotets hela omkrets. Och de kan inte utan att ha mycket stora bränsletankar komma ned därifrån särskilt snabbt. Så de skulle ge ännu längre förvarningstid än ICBMs (som kan nå vart som helst på jordytan inom en timme, snarare en halv timme) eller kärnvapen på flygplan eller ubåtar. Så det behöver vi åtminstone inte bekymra oss om.
Rymdvapen, som vi kan föreställa oss dem, kan bara verka mot andra satelliter i omloppsbana. De skulle därmed kunna slå ut kommunikation, navigation och observation. Men inte heller det i någon större skala på kortare tid än det tar för en raket att nå sitt mål från jordytan. Så det skulle bara ge längre förvarningstid för vedergällning. Men det skulle kunna ha stor betydelse för fortsättningen av ett mer utdraget krig än den traditionella MAD-idén. Dessutom bevakas alla satelliters rörelser av markbaserad radar och teleskop och kanske med andra medel. Så man skulle i god tid s.a.s. se "truppsammandragningarna" i omloppsbana innan de kan slå till verkningsfullt.
Manövrar som den i radiointervjun jag länkar till är, tror jag, bara propagandamanövrar. För alla vet att alla kan se det samtidigt som de görs.
Däremot kan energistrålar som laser eller mikrovågor och kanske annat, kunna överhetta en satellit från stort avstånd. De har känslig utrustning ombord som kan slås ut om de plötsligt finner sig i en miljö som de inte är designade för. Och det skulle vara oklart varför satelliten slutade fungera, för de är idag inte utrustade med någon form av "situational awareness". Orsaken skulle kunna vara en mjukvarubugg, ett slitet gyroskop som vänt radioantenn bort från Jorden, en slumpmässig kollision med ett gruskorn, kosmisk strålning som bränt ut en CPU eller what have you. James Webb Space Telescope som är ytterligt extremt avancerat men som kanske har hemliga militära motsvarigheter, har fler än 400 "potential single points of failue" avsiktligen by design för att det är enda sättet att få det gjort som den behöver göra. Och om man slår ut bara ett par tre observationssatelliter under de års tid som det tar att ersätta dem, så kan man kanske avgörande försämra fiendens förmåga att upptäcka en traditionell massattack med ICBM i tid.