Citat:
Som det har skrivits tidigare. Hade Trump försökt stoppa folk att vittna så hade Demokraterna kunnat skicka in en rättslig kallelse till de som skulle vittna. (subpoena) Men då måste det gå via en domstol för att den ska vara giltig. Av någon anledning så drog Demokraterna tillbaka kallelserna till varenda vittne som ville att det skulle gå via en domstol för att se om det var en laglig kallelse. Det gör man inte om man verkligen vill ha vittnena. Det är snarare en taktik för att få motståndarsidan att verka som att de döljer något.
Grejen är att de inte "kan bestämma detta själva" (eller kunde så för en månad sedan), eftersom alla vet att Trump och hans anhang skulle svara med att
1) förbjuda de personer det gäller att vittna (via hävdande av "executive privilege" eller påstådd "fara för rikets säkerhet"), och förbjuda utlämande av relevanta papper och dokument från olika departement
2) överklaga dessa frågor i instans efter instans hela vägen upp till HD
Denna monumentala långbänk skulle i praktiken betyda att man körde fast fram till efter valet, vilket förstås är precis vad Trump & co räknade med. Det *är* klassisk stonewalling, och ett uttryck för Trumps uppfattning att han som president står över lagen.
Vilket Adam Schiff har påpekat i senaten flera gånger, senast igår kväll. Trumps tjuriga, totala vägran att samarbeta med riksrättsprocessen och kongressens rätt att granska den exekutiva makten är inte ett dugg bättre än när en drogpåverkad rånare i luvjacka tiger sig igenom hela rättegången och säger "äh, jag minns ingenting av den dagen". Bara litet mer sofistikerad, eftersom Trump har långt mera makt i sina händer än förortsrånaren.
1) förbjuda de personer det gäller att vittna (via hävdande av "executive privilege" eller påstådd "fara för rikets säkerhet"), och förbjuda utlämande av relevanta papper och dokument från olika departement
2) överklaga dessa frågor i instans efter instans hela vägen upp till HD
Denna monumentala långbänk skulle i praktiken betyda att man körde fast fram till efter valet, vilket förstås är precis vad Trump & co räknade med. Det *är* klassisk stonewalling, och ett uttryck för Trumps uppfattning att han som president står över lagen.
Vilket Adam Schiff har påpekat i senaten flera gånger, senast igår kväll. Trumps tjuriga, totala vägran att samarbeta med riksrättsprocessen och kongressens rätt att granska den exekutiva makten är inte ett dugg bättre än när en drogpåverkad rånare i luvjacka tiger sig igenom hela rättegången och säger "äh, jag minns ingenting av den dagen". Bara litet mer sofistikerad, eftersom Trump har långt mera makt i sina händer än förortsrånaren.
Citat:
en subpoena kan bara överklagas till en viss gräns innan det räknas som domstolstrots. I en sån här process så är det troligt att det är väldigt höga instanser som skulle pröva det redan från början. En rättslig kallelse hade därmed varit klar mellan 3-6 månader som längst, kanske ännu tidigare än det. Men man ville inte ha det på papper, det är då roligare att låtsas vara ett offer. Istället så valde Demokraterna att gå vidare utan att ha någon fakta som kan leda till att Trump avsätts.
Trump har metodiskt hänvisat till Executive privilege för att blockera subpoena och andra försök att få fram information från hans regim. Han agerar helt enkelt som en VD som hävdar #"det här är interna affärshemligheter, eller banksekretess, för vårt bolag" - inte så konstigt etersom det är demn världen han kommer ifrån.
Sedan stämmer det inte att alla slags subpoenas från kongressen eller liknande är skyddade av någon regel att man inte får överklaga mer än ett litet antal steg - och hur som helst räcker det nog med tre steg (domstolsförhandlingar) eller så för varje enskilt subpoena för att i praktiken blockera hela tanken med att få fram vittnen och dokument.
Faktum är att det finns väldigt litet tydliga utslag från amerikanska domstolar på hög nivå om hur långt man kan ta executive privilege, och hur man ska hantera konflikter mellan EP och krav på utlämnande av dokument - något som blir tydligt i det här inlägget från Högsta Domstolens blogg (yes!).
Citat:
Ursprungligen postat av US Supreme Court Blog
Executive privilege, Congress’ subpoena power, and the courts: A brief overview of a complex topic
As much as it is discussed and debated, especially lately, there is remarkably little case law concerning “executive privilege”—the idea that there are at least some internal executive branch communications that are shielded against compelled disclosure. The Supreme Court has decided exactly one case involving the privilege, and even that decision—in the Watergate tapes case, United States v. Nixon—raised as many questions as it answered. One reason courts have historically had so little to say about the privilege is because, as the Congressional Research Service explained in 2014, “[t]he vast majority of these disputes are resolved through political negotiation and accommodation.” Most privilege claims arise in disputes between Congress and the executive branch, and most of the time, the involved parties are able to reach some kind of compromise—or the relevant administration and/or Congress ends—before the dispute is conclusively settled by the courts. That’s why the most voluminous discussions of executive privilege have come in memoranda by the Justice Department’s Office of Legal Counsel—rather than judicial decisions.
But “political negotiation and accommodation” have not exactly characterized the relationship between the Trump administration and the House of Representatives over the past nine months. As a growing list of witnesses have refused to appear before Congress or turn over requested documents, the House has issued a steadily increasing number of subpoenas, which has in turn provoked litigation over the scope of Congress’ subpoena power and, in some circumstances, whether and to what extent executive privilege provides a defense even against duly issued subpoenas. Last Friday, a divided panel of the U.S. Court of Appeals for the D.C. Circuit decided the first of these disputes, holding that President Donald Trump could not block one of his accounting firms from complying with a subpoena for financial records in the firm’s possession because the subpoena was within Congress’ authority to issue. And that ruling came on the heels of an eye-opening letter sent last Tuesday by White House Counsel Pat Cipollone to House Speaker Nancy Pelosi and three House committee chairs, suggesting that the White House will not comply with any information requests related to a potential impeachment inquiry.
For now, at least, these disputes are pitched at a categorical level. If and when courts reach specific claims of executive privilege, they’ll find some clarity, but also a series of open questions, in the relevant case law. The following post tries to clarify what’s been settled and what hasn’t.
As much as it is discussed and debated, especially lately, there is remarkably little case law concerning “executive privilege”—the idea that there are at least some internal executive branch communications that are shielded against compelled disclosure. The Supreme Court has decided exactly one case involving the privilege, and even that decision—in the Watergate tapes case, United States v. Nixon—raised as many questions as it answered. One reason courts have historically had so little to say about the privilege is because, as the Congressional Research Service explained in 2014, “[t]he vast majority of these disputes are resolved through political negotiation and accommodation.” Most privilege claims arise in disputes between Congress and the executive branch, and most of the time, the involved parties are able to reach some kind of compromise—or the relevant administration and/or Congress ends—before the dispute is conclusively settled by the courts. That’s why the most voluminous discussions of executive privilege have come in memoranda by the Justice Department’s Office of Legal Counsel—rather than judicial decisions.
But “political negotiation and accommodation” have not exactly characterized the relationship between the Trump administration and the House of Representatives over the past nine months. As a growing list of witnesses have refused to appear before Congress or turn over requested documents, the House has issued a steadily increasing number of subpoenas, which has in turn provoked litigation over the scope of Congress’ subpoena power and, in some circumstances, whether and to what extent executive privilege provides a defense even against duly issued subpoenas. Last Friday, a divided panel of the U.S. Court of Appeals for the D.C. Circuit decided the first of these disputes, holding that President Donald Trump could not block one of his accounting firms from complying with a subpoena for financial records in the firm’s possession because the subpoena was within Congress’ authority to issue. And that ruling came on the heels of an eye-opening letter sent last Tuesday by White House Counsel Pat Cipollone to House Speaker Nancy Pelosi and three House committee chairs, suggesting that the White House will not comply with any information requests related to a potential impeachment inquiry.
For now, at least, these disputes are pitched at a categorical level. If and when courts reach specific claims of executive privilege, they’ll find some clarity, but also a series of open questions, in the relevant case law. The following post tries to clarify what’s been settled and what hasn’t.
https://www.scotusblog.com/2019/10/executive-privilege-congress-subpoena-power-and-the-courts-a-brief-overview-of-a-complex-topic/
Ett enda HD-utslag som berör executive privilege på 230 år - det ger inte direkt solklar vägledning, och det är en av anledningarna till att det har fungerat för Trump att trotsa så ända in i kalklet. Den amerikanska författningen är inte gjord för ett läge där presidenten är så här konfrontativ och kör över kongressens kontrollerande/granskande roll, dessutom finns det (i motsats till exempelvis Sverige) inga förarbeten till grundlagen där frågan tas upp, inte förarbeten som räknas juridiskt i alla fall. Man hamnar alltså i en zon utan tydliga juridiska och konstitutionella riktlinjer från lagens sida.
Summan av detta blir att Trump har goda möjligheter att fortsätta trotsa, att stoppa subpoenas och requests tillräckligt länge för att de i praktiken ska bli verkningslösa fram till efter valet - och efter valet skulle man bli tvungna att börja om på nytt, med en ny kongress (helt nytt House, delvis nyvald senat).
Citat:
Grejen är att de inte "kan bestämma detta själva" (eller kunde så för en månad sedan), eftersom alla vet att Trump och hans anhang skulle svara med att
1) förbjuda de personer det gäller att vittna (via hävdande av "executive privilege" eller påstådd "fara för rikets säkerhet"), och förbjuda utlämande av relevanta papper och dokument från olika departement
2) överklaga dessa frågor i instans efter instans hela vägen upp till HD
Denna monumentala långbänk skulle i praktiken betyda att man körde fast fram till efter valet, vilket förstås är precis vad Trump & co räknade med. Det *är* klassisk stonewalling, och ett uttryck för Trumps uppfattning att han som president står över lagen.
Vilket Adam Schiff har påpekat i senaten flera gånger, senast igår kväll. Trumps tjuriga, totala vägran att samarbeta med riksrättsprocessen och kongressens rätt att granska den exekutiva makten är inte ett dugg bättre än när en drogpåverkad rånare i luvjacka tiger sig igenom hela rättegången och säger "äh, jag minns ingenting av den dagen". Bara litet mer sofistikerad, eftersom Trump har långt mera makt i sina händer än förortsrånaren.
1) förbjuda de personer det gäller att vittna (via hävdande av "executive privilege" eller påstådd "fara för rikets säkerhet"), och förbjuda utlämande av relevanta papper och dokument från olika departement
2) överklaga dessa frågor i instans efter instans hela vägen upp till HD
Denna monumentala långbänk skulle i praktiken betyda att man körde fast fram till efter valet, vilket förstås är precis vad Trump & co räknade med. Det *är* klassisk stonewalling, och ett uttryck för Trumps uppfattning att han som president står över lagen.
Vilket Adam Schiff har påpekat i senaten flera gånger, senast igår kväll. Trumps tjuriga, totala vägran att samarbeta med riksrättsprocessen och kongressens rätt att granska den exekutiva makten är inte ett dugg bättre än när en drogpåverkad rånare i luvjacka tiger sig igenom hela rättegången och säger "äh, jag minns ingenting av den dagen". Bara litet mer sofistikerad, eftersom Trump har långt mera makt i sina händer än förortsrånaren.
Jo men nu rusar du direkt in på skuldfrågan som Du anser är fastställd före rättegång, min fundering var snarare hur man tänkte taktiskt, man måste väl ändå haft som mål att vinna, eller?
Citat:
Ja det är politiker som leker ”rättegång” med politiskt färgade antaganden, verkar väldigt ”rättssäkert” det här har alla möjligheter att bli ett uppseendeväckande domslut
Citat:
Schiff sa i gårdagens framförande att Trump och hans team inte hade tagit upp executive privilege som en ursäkt till att inte låta vittnena komma till tals. Därmed så faller hela din argumentation i detta fall om man ska tro på Schiff. Nej det är ingen gräns hur högt man får överklaga en subpoena, men som jag sa så kommer en första överklagan inte starta i första instansen utan snarare så kommer den starta i näst högsta instansen så att det bara kan bli en överklagan innan det når högsta domstolen. Trump har metodiskt hänvisat till Executive privilege för att blockera subpoena och andra försök att få fram information från hans regim. Han agerar helt enkelt som en VD som hävdar #"det här är interna affärshemligheter, eller banksekretess, för vårt bolag" - inte så konstigt etersom det är demn världen han kommer ifrån.
Sedan stämmer det inte att alla slags subpoenas från kongressen eller liknande är skyddade av någon regel att man inte får överklaga mer än ett litet antal steg - och hur som helst räcker det nog med tre steg (domstolsförhandlingar) eller så för varje enskilt subpoena för att i praktiken blockera hela tanken med att få fram vittnen och dokument.
Faktum är att det finns väldigt litet tydliga utslag från amerikanska domstolar på hög nivå om hur långt man kan ta executive privilege, och hur man ska hantera konflikter mellan EP och krav på utlämnande av dokument - något som blir tydligt i det här inlägget från Högsta Domstolens blogg (yes!).
https://www.scotusblog.com/2019/10/executive-privilege-congress-subpoena-power-and-the-courts-a-brief-overview-of-a-complex-topic/
Ett enda HD-utslag som berör executive privilege på 230 år - det ger inte direkt solklar vägledning, och det är en av anledningarna till att det har fungerat för Trump att trotsa så ända in i kalklet. Den amerikanska författningen är inte gjord för ett läge där presidenten är så här konfrontativ och kör över kongressens kontrollerande/granskande roll, dessutom finns det (i motsats till exempelvis Sverige) inga förarbeten till grundlagen där frågan tas upp, inte förarbeten som räknas juridiskt i alla fall. Man hamnar alltså i en zon utan tydliga juridiska och konstitutionella riktlinjer från lagens sida.
Summan av detta blir att Trump har goda möjligheter att fortsätta trotsa, att stoppa subpoenas och requests tillräckligt länge för att de i praktiken ska bli verkningslösa fram till efter valet - och efter valet skulle man bli tvungna att börja om på nytt, med en ny kongress (helt nytt House, delvis nyvald senat).
Sedan stämmer det inte att alla slags subpoenas från kongressen eller liknande är skyddade av någon regel att man inte får överklaga mer än ett litet antal steg - och hur som helst räcker det nog med tre steg (domstolsförhandlingar) eller så för varje enskilt subpoena för att i praktiken blockera hela tanken med att få fram vittnen och dokument.
Faktum är att det finns väldigt litet tydliga utslag från amerikanska domstolar på hög nivå om hur långt man kan ta executive privilege, och hur man ska hantera konflikter mellan EP och krav på utlämnande av dokument - något som blir tydligt i det här inlägget från Högsta Domstolens blogg (yes!).
https://www.scotusblog.com/2019/10/executive-privilege-congress-subpoena-power-and-the-courts-a-brief-overview-of-a-complex-topic/
Ett enda HD-utslag som berör executive privilege på 230 år - det ger inte direkt solklar vägledning, och det är en av anledningarna till att det har fungerat för Trump att trotsa så ända in i kalklet. Den amerikanska författningen är inte gjord för ett läge där presidenten är så här konfrontativ och kör över kongressens kontrollerande/granskande roll, dessutom finns det (i motsats till exempelvis Sverige) inga förarbeten till grundlagen där frågan tas upp, inte förarbeten som räknas juridiskt i alla fall. Man hamnar alltså i en zon utan tydliga juridiska och konstitutionella riktlinjer från lagens sida.
Summan av detta blir att Trump har goda möjligheter att fortsätta trotsa, att stoppa subpoenas och requests tillräckligt länge för att de i praktiken ska bli verkningslösa fram till efter valet - och efter valet skulle man bli tvungna att börja om på nytt, med en ny kongress (helt nytt House, delvis nyvald senat).
Att man vill kalla vittnen men vägrar att gå via domstol eller DoJ visar att man inte är intresserade av att få fram fakta. Hade man varit intresserade av faktan så hade man inte skyndat sig igenom den första processen och man hade aktivt jobbat för varenda del som går att få tag i för att senare gå vidare med en impeachment. Istället så har det visat sig att det bara är ett politiskt stunt och bara en taktik inför valet.
En senator får inte lov att kampanja till president under tiden som det pågår en riksrätt. Det är därför som man har skyndat på hela processen så att det inte skulle ske under sluttampen av valet.
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera