Gammelmedias annalkande död

Ska man sammanfatta det så vill man ha mer "oberoende", men mer skattepengar. Man vill ha mer "mångfald", men är emot alternativ och vill själva ha mer skattepengar för att motverka det. Man vill rädda tidningar, men jublar när Metro läggs ner.

Axel Andén börjar på ett sätt som man tror är för bra för att vara sant, men avslutar så att man inser att man helt missuppfattade inledningen.

Den intellektuella genpoolen inom media är utarmad.

Jovars. Det är blandade signaler från dessa svar. Ingen svarade rakt ut "jobba hårdare så läsekretsen får relevanta nyheter".

Nu låter jag som en misslyckad entreprenör typ Johan Staël von Holstein men speciellt den digitala delen av nyhetsförmedlingen har fyllts med dålig robotjournalistik och lattetjejer som gör rewrites på Bianca Ingrossos inlägg för att några hipsters bland ägarna och redaktionsledningarna bestämt att bloggtjejer är en superstor målgrupp som måste tillmötesgås på alla andras bekostnad (läs: vi har fått för oss att det blir billig och bra utfyllnad"). Samtidigt skriver folk själva i Facebookgrupper om politiska nyheter om flyttar av statliga myndigheter som drar ner, vägar med stora hål i dem eller gäng som utan att oroa sig följer pensionärer runt i centrum för att kunna stjäla (och kanske få misshandla lite för att man är kränkt i ögat).

Det är det sistnämnda som gammelmedia medvetet ignorerat i tjugo år för att de är bekväma godhetsknarkare. Allt tjat om att nyheter av det slaget gynnar bruna krafter (oavsett om det gäller myndigheterna, brotten eller infrastrukturen) och därmed skadliga har gett gammelmedia en ursäkt att gå från relevanta lokala nyheter till regionalt blaj och utfyllnader av typ personporträtt varje dag.
De flesta läsare vill ha uppdateringar om lokala händelser och skiter i inköpsmaterialet. De som kommer erkänna och ändra sig kanske kommer att överleva. Ring runt, åk ut, granska... det är "hårt jobb".

Det där om att Wolodarski tar fighten kändes mest pinsamt. Men han kanske får en pappersmedalj av Södermalms Kamratposten för att han var med och tävlade så gott han kunde. Sedan har de fruktstund och sagoläsning.

Man skaffar ovänner när man försöker ta reda på sanningen eller olika synvinklar - nyhetsbranschen är ett mycket olämplig bransch för den som måste godhetsknarka och signalera sin värdegrund. Det behövs prestigelösa personer. De verkar vara en extrem bristvara men bristen har gammelmedia själva fixat.

Det som är märkligt är ju som sagt att man inte tittar på de som lyckas och vad de gör rätt. det går ju att tjäna pengar på journalistik. Det är ju till och med så att de ventilerar sitt hat mot dem som gör just det. Varför inte lära sig av dem istället för att trycka gasen i botten åt andra hållet? Om man inte har förmågan att skapa något nytt borde man iallafall kunna kopiera det man ser fungerar.

Insikten om att det lönar sig mer att skriva på uppdrag av läsarna än att skriva på uppdrag av propagandisterna på Bonniers verkar ha svårt att sjuka in.

På grund av det som jag lade till i mitt inlägg. Branschen är full av godhetsknarkare som gammelmedia själva sett till att ta in. Personer som får obehag av att värderingar är något subjektivt men de har större egon än Lamotte och Chang Frick. Egot är det svåraste att ändra på så att få dessa personer att inse att deras inställning och affärstänk verkar ha gjort sitt är svårare än det rent praktiska att ändra arbetssättet. Ett sidoproblem är hur de som vill överleva sedan ska få lattejournalisternas egon att förändras eller hur man faktiskt måste göra sig av med dem.

Mr.Sweden tyckte att jag kändes bitter mot mina gamla arbetsgivare och det stämmer ungefär. Det är inte så att jag ältar det nu när jag slipper dem men jag har själv upplevt det som många här har åsikter om eller fått höra i tredje hand. Jag har upplevt ineffektiviteten och den bekväma attityden och jag är inget geni eller har ett superdriv men jag skämdes över den låga ambitionsnivån och jag var inte ensam.
Det är den känslan som kommer få fler och fler journalister att starta eget eller söka sig till arbetsgivare som släppt egots fixering vid godhetsknarkandet oavsett om man har någon politisk eller ekonomisk profil.

Oklart om detta passar i tråden, men vissa aktörer tror nog bättre om gammelmedias genomslag än somliga andra.

Ser en helsidesannons i serietidningen Pondus från Strand Comics där de uppmanar läsarna att ”tjata” på sin ”lokala tidningsutgivare” för då kan deras egna ”fiberrika” serier bli ens ”frukostunderhållning”.


Man illustrerar annonsen med fem seriestrippar varav tre är från norska händer och två har svenska upphovsmakare; Zelda och Lilla Berlin. Naturligtvis är dessa två svenska bidrag PK medan de norska är befriade från floskler (och roliga!)

Vi får se hur kampanjen faller ut.

https://www.dagensmedia.se/medier/tidskrifter/magasinet-res-gar-i-graven/


https://www.dagensmedia.se/medier/tidskrifter/aftonbladet-slopar-resebilagan/


https://www.dagensmedia.se/medier/digitalt/cadbury-skippar-tv-reklam-satsar-pa-streaming-istallet/

Frågan är varför han (Anders Axén alltså) väljer att medvetet nämna just Peter Wolodarski som en förebild? Det är knappast en tillfällighet. A.A. vet naturligtvis hur dåligt branschen går och att Bonnier köpt upp nästan halva det som återstår av mediabranschen. Han förstår naturligtvis att många av journalisterna på DN och högst sannolikt även P.W. själv kommer läsa det. Och troligen även Bonnier.

Med andra ord: han vill förbättra sina chanser att få ett nytt jobb, och gärna på DN.

… och om du får önska?

– Att vi journalister blir lite modigare. Det enda som är värre än rädda journalister är bekväma journalister. Att vi vågar granska även sådant som är känsligt och svårt, vågar dra ut linjerna, utkräva ansvar och inte släppa taget. Det vi redan gör alltså, men lite vassare, för när allt runt omkring oss blir tuffare måste vi nog också bli det. Jag önskar också att fler chefredaktörer vågar ta den offentliga publicistrollen, där Peter Wolodarski är ganska ensam idag.

Intressant att helt plötsligt resemagasin/artiklar uppenbarligen går såpass dåligt att man får skära ned. Dock undrar jag om det helt enkelt beror på att resebolag helt enkelt flyttat över sin reklambudget mot influencers istället för "vanliga" resemagasin/artiklar? Jag undrar ärligt talat om vi kommer att få se en hårdare granskning av influencers i sig under 2020 - inte för att de är genuint intresserade av att granska deras inflytande, men för att de skadar den traditionella affärsmodellen...

Självklart.

Kul i två sekunder.

En liten skön agendasättande rubriksättning på en låst artikel.

Bil övertänd på parkering i Landskrona
En bil började brinna på Silvergården i Landskrona vid 01.30-tiden under natten mot lördag.

Min fetning.

Låter som en olyckshändelse, eller hur?
Det som har hänt är givetvis att blattar återigen satt eld på bilar ute i miljonprogrammet.

Det sköna är att dom gjort det till en betalartikel, så man kan bara se rubriken.
https://www.hd.se/2020-01-11/bilbrand-pa-parkering-i-landskrona

Om man betalar abonnemang så får man tillgång till hela den fylliga artikeln, dvs. ytterligare två rader.
http://archive.ph/OUFeg#selection-521.0-521.91

Expressen tycker de är neutrala till skillnad från amerikansk höger-media. Men om konservativa föredrar konservativ media så blir det ju med automatik att vänsterliberala föredrar vänsterliberal media? Kan inte journalister första matematiken 2-1=1 ? (Visserligen skriver de "Och vice versa." efter att ha tagit anti-höger-perspektivet) Nej bara den politiska motståndaren är ideologiskt vinklade inte vi! helt glömt svarta löpsedlar när det gått bra för SD eller att de bara häromdagen själva skrev att de har en journalist som bara propagerar mot SD! Med det sagt har de nu tagit in Viktor Barth-Kron som faktiskt kan vara neutral och Niklas Svensson är också bra.

https://www.expressen.se/kronikorer/magnus-alselind/5-miljoner-lasare-som-hellre-vill-valja-sjalva/


Men det kanske är Bianca som generar mest intresse från läsarna? Kanske skvaller är det som ger läsare och annonsintäkter? Jag vet inte men det verkar som om det och sport dominerar kvällspressen.