Citat:
Ursprungligen postat av
vonSlyna
Efter att ha upplevt Celtic på plats i Glasgow önskar jag inte minsta gnutta inspiration från de brittiska öarna. Särskilt inte att större delen av publiken går hem med 10 minuter kvar. Stämningen gick inte att ta på heller, tur att 1200 AIKare var där så det hände något på läktarna.
Har även varit på matcher med Chelsea, West Ham, Wolves och några till. Inte särskilt imponerad - man sjunger en ramsa, den dör. Jublar lite vid målen. Går hem i minut 80. För åtskilliga pund.
Fast nu pratade jag som sagt om Nordirland-Tyskland och framförallt första halvlek. Publiken levde sig med i varenda sekund. Visslingar när Tyskland passade runt. Enormt jubel när Nordirland vann boll, täckte skott eller tyskarna slog ut ett felpass till inkast alternativt sköt utanför. När Nordirland forecheckade eller gick till anfall var det ett massivt vrålande. Varenda spelare i Nordirland hade publiken bakom sig till 100% varje sekund och tyskarna hade alla emot sig. Knappt några sånger alls, utan bara ett massivt massivt stöd i allt. Sjukt bra stämning och definitivt en "12:e spelare" som aktivt deltog i matchen. Det är sånt enormt backande i varje detalj jag vill ha i Sverige eller i alla fall från någon supportergrupp som avviker från den idag likriktade normen vi har här.
Kan inte uttala mig om Celtic, men när det gäller Premier League så är det absolut korrekt att t ex Londonlagen har värdelös stämning (men har spridit sig en del till övriga PL också). Chelsea har väl alltid varit just "slipsengland" och West Ham tappade väl en hel del av sin kultur när man bytte arena. Wolves i PL förra säsongen hade väl bra stämning, men har tappat en del av tajmingen i sånger etc. Klar allsångsvarning där. Men i lägre serier i England lever fortfarande det massiva stödet kvar på vissa håll. Men som sagt inte det vi diskuterar här utan Nordirland-Tyskland, som jag tycker borde vara en form av väckarklocka eller "utbildningsobjekt" för många att ta lärdom av.