Citat:
Ursprungligen postat av
Anonymare
...Bedömning av bevisläget är ingen exakt vetenskap, MN och EMP kan göra olika bedömningar utan att detta är fel på något sätt. Sen är det rätten som avgör.
Marianne Ny påstod vid nedläggning att alla tänkbara utredningsåtgärder var uttömda.
Eva-Marie Persson visade att Marianne Ny ljög (alternativt att Marianne Ny var inkompetent.)
Svårare än så är det inte.
Citat:
Ursprungligen postat av
Anonymare
Nu väntar vi på åtalet.
Man ska aldrig säga aldrig.
Om åklagarmyndigheten har politiskt grönt ljus att satsa alla tänkbara resurser och göra allt som står i deras makt att hitta ett sätt att väcka åtal i ett av århundradets mest diffusa fall för att därigenom kunna rädda sig självt och Sverige från en astronomisk prestigeförlust så kan det säkert vara möjligt att få till ett åtal.
Det är dock ändå osannolikt.
Fallet drevs fram av politiska motiv och har varit kopplad till politisk prestige från första början men rent rättsligt borde det ändå finnas gränser för vad obegränsade utredningsresurser kan åstadkomma.
Vi vet att miljoner gånger mer konkreta fall som t.ex. Jenny Örn-fallet har lagts ner, vilket i och för sig jag anser vara en skandal, men likt förbannat lades det ner och åklagare lade till och med fram argument för varför det lades ner.
Assange-fallet är ljusår ifrån att komma i närheten någonting som ens liknar Jenny Örn-fallet.
Faktum är att SW inte ens ansåg sig ha upplevt något som fick henne att vilja anklaga honom för något.
Vi vet att SW på ett tidigt stadium sagt att hon blev överkörd av polisen och att hon inte ville anklaga Assange för något. Vi har också vänninor till SW som vittnar om att SW uttryckt det precis så.
Det sker inte i verkligheten att det öppnas några brottsutredningar i Sverige under de förutsättningarna. Inte utan ett påtagligt politiskt tryck utifrån.
Kontrastera detta med den nationella statistiken som visar att
95 fall av 100 där denna typ av anmälningar
LÄGGS NER trots att kvinnor sökt upp polisen när de
upplevt sig ha blivit utsatta för brott och
vädjat om att få rättvisa.
I Assange-fallet är det precis ombytta roller.
Där har vi kvinnor som INTE VILL anmäla något men som pressas och körs över av polisen som vänder ut och in på sig för att försöka hitta någon möjlig brottsrubricering de kan koppla till en världsberömd människorättspublicist jagad av världens mäktigaste underrättelsetjänst.
Halmstråt som de desperat klamrat sig fast vid är att två personer ska ha träffats för att ha en hel natts maratonsex där de somnade till och vaknade om vart annat men att i det femte samlaget så råder det tveksamheter kring huruvida den ena parten möjligen bara var halvvaken då samlaget påbörjades.
Bortsett från det faktum att hela scenariot är en miljon gånger mer diffust jämfört med andra fall som FAKTISKT LAGTS NER (som Jenny Örn-fallet) så finns det inte en chans i helvetet att bevisa bortom rimligt tvivel att Assange skulle noterat att SW hade råkat somna till. Rent komiska dimensioner uppnår fallet då man betänker att SW till och med själv sagt att hon inte somnat.
Eva-Marie Persson fattar givetvis att fallet aldrig borde öppnats upp igen efter att chefsåklagare Eva Finné konstaterat att inget brott hade begåtts.
Hon vet att det enda moraliskt och rättsligt korrekta vore att helt enkelt lägga ner... men sannolikt bedömer hon att prestigeförlusten för Sverige och Åklagarmyndigheten skulle bli oöverstiglig, så antagligen försöker hon hitta ett sätt att förhala hela processen ända in i kaklet 2020.
Skulle kvinnorna bestämma sig för att stämma svenska staten och begära skadestånd för att de, liksom Assange, gjorts rättslösa i en politiskt motiverad brottsutredning på grund av en åklagares (politiskt motiverade) vägran att förhöra så kan de åberopa den slutsats som presenterats av FN:s expertgrupp UNWGAD.
Även Svea Hovrätt drog samma slutsats som FN. Även Svea Hovrätt fördömde Marianne Nys flyktbeteende, Marianne Nys vägran att förhöra vilket gjorde såväl Assange som de båda kvinnorna rättslösa (AA för evigt rättslös).
Eva-Marie Perssons enda uppgift just nu är skademinimering - att försöka rädda ansiktet på åklagarmyndigheten.