Kan man bli mer extrovert om man har varit introvert hela sitt vuxna liv?

Jag har varit ganska så introvert av mig sen typ 20-årsåldern eller så, och detta är väl egentligen inte helt fel - jag trivs med att vara för mig själv under längre tider och kan känna mig nöjd när jag går hem tidigare än de flesta andra personerna på ett party och liknande.
Grejen är bara det att jag ibland helst skulle vilja ha möjlighet att stanna kvar ett tag och småprata med folk utan att drabbas av den där smygande stressade och obekväma känslan som introverta människor alltid känner när de umgås med folk under en längre tid.
Jag tror inte att det där är min "riktiga" personlighet eftersom jag ibland känner mig missnöjd med den.

Jag brukade umgås väldigt mycket med kompisar under skoltiden och trivdes oftast bra med det, och jag märker att jag än idag kan spendera flera timmar med dem utan problem, i alla fall om jag umgås med en av dem i taget.
Och det skulle vara väldigt kul att kunna ha den avslappnade känslan även när jag umgås med folk i lite större grupper.

Jag tror faktiskt att mitt problem är att jag helt enkelt lätt får känslan av att jag efter ett tag inte har någonting att tillföra - jag kommer ofta till det där stadiet då jag inte kommer på någonting att snacka om, och så står alla andra och snackar vidare med varandra, och då pallar jag inte vara där längre utan går hem istället.
Och det är den typen av situationer som jag inte trivs med.

Hur löser man det här?
Jag borde ju ha den där sociala sidan "inom mig" på något sätt om jag hade den personligheten under i princip hela barn- och tonårstiden?

Man kan göra vad fan man vill

Går att diskutera hur mycket detta egentligen har med påhitt som introvert och extrovert att göra. Du har säkert varit med om situationer där du pratar jättemycket medan andra inte vet vad de ska säga? I de situationerna lovar jag dig att de känner sig som den introverte och du är den extroverta.

Poängen jag vill komma till med det är att, vad är det som säger att du är introvert bara för att du råkar bli den tysta personen i andra sammanhang? Inget egentligen. Det är bara att diskussionsämnet, sällskapet och sammanhanget passar just de människorna väl just då. Skulle du sitta i ett gäng med 5 personer och prata och de alla är "pratglada personer" men 3-4 stycken av er börjar prata rymdfysik, så skulle 1-2 av de övriga som inte har koll på det oundvikligen sitta där tyst och känna att de inte har något att tillföra heller oavsett hur sociala de är.

Konversationer handlar inte om att vissa är duktiga och andra är dåliga och är på sidan och är dålig på kallprat. Ofta handlar det bara om att ämnet eller formen att diskutera på inte passar vissa. Desto värre leder dessa situationer till att personer börjar ifrågasätta sig som du gör nu, dvs letar sin sociala sida och så vidare. Du har nog en social sida redan.

"Smygande stressande känslan som alla introverta känner"?

Det låter mer som någon form av utbrändhet. Introversion innebär inte att man upplever något slags behov av flykt, när man är tillsammans med andra.

Där har du fel. Det är precis poängen med indelningen i introvert och extravert: Extraverta personer får energi av att umgås med andra människor medan introverta personer dräneras på energi när de är tillsammans med andra.

Det är något som man inte kan träna bort.

Svar j
Försök att prata med folk tills du gör bort dig. Då försvinner rädslan för vad ska tycka/tänka om dig.

Nej. Du kan bli "bättre" på att dölja din stress osv men du kommer förbli introvert.

Ja och då blir du lika omdömeslös som de flesta extroverta. Och dom tror dom äger världen så då blir du samtidigt PK.

Har dom andra mer att tillföra tycker du? Många snackar bara rappakalja...
Du styr kosan dit du vill i livet, vill du vara mer social så kör på!

Man behöver inte babbla om vad som helst som vädret. Jag hatar falska extroverta människor som bara vill synas men man får lära sig att ha ett intresse för människor.

Exempelvis kan jag vad många av mina kollegor har för intressen utanför jobbet och det är lättare då att fråga om deras intressen och hur det går än att bara babbla om något icke intressant för deras del

EXAKT, folk använder dessa begrepp så felaktigt så ofta.
En introvert person kan mycket väl vara gapig och prata jättemycket. Det är bara att han blir utmattad av det.

Men eftersom introvert/extrovert använd på ett helt annat sätt i dagligt språk så blir det många som missförstår vad det betyder inom psykologin.

Nu pratade jag inte om energins vara eller icke vara.
Killen låter mer som att han får ångest av att umgås med andra.