Antisocial personlighetsstörning, hjälp mig

Tycler det han säger bara är bullshit, ledsen för att säga det men sådana hype-människor som gör karriär och skapar trender är för mig tillfälliga flugor. Man ska borsta tänderna på rätt sätt annars blir man inte miljonär eller vad det är.

Men jag behöver mer än traditionell manlig uppstyrning.

Svacka är jag i så gott som hela tiden. Tror jorden går under hela tiden och skapar ett lokalt helvete i huvudet på mig som visar sig vara en svacka för samhället men sen tuffar livet på ändå. Jag är nervig och nervig och nervig och det tar aldrig slut. Jobbade i två år och lämnade hus och jobb för att bo i pappas brors iskalla rum och har förlorat nästan allt jag jobbade ihop. Nu börjar jag om och försöker vara långsiktig i men jag har inte tålamodet.

Stöld och snatterier var vanliga saker när jag var liten. Läste nyss att antisocial personlighetsstörning kan börja synas redan efter sex års åldern med djurplågeri. Jag plågade djur, piskade katter, fiskade och slängde ut fiskarna på vägen, torterade grodor och fångade getingar och hunlor som jag brände. Gjorde massa dumheter.

Det finns ingen diagnos som kallas "psykopati" i modern psykiatri.

Okej, så jag är psykopat tills viss del i och med att antisocial personlighetsstörning beskriver psykopaten?

Ska säga att jag aldrig är aggressiv med knytnävarna, enbart i ord och inga hot. Grova kränkningar och som jag kan bli straffad för och inte lära mig av misstagen pga avsaknad av konsekvenstänk.

Igen: "psykopat" är inte en diagnos. I folkmun betyder "psykopat" oftast "egocentrisk person utan empatisk förmåga med manipulerande drag". Det stämmer delvis in på diagnoserna "antisocial personlighetsstörning" och "narcissistisk personlighetsstörning". Diagnosen "antisocial personlighetsstörning" är överrepresenterad hos våldsbrottslingar och "narcissistisk personlighetsstörning" är mer det man tänker på när det gäller manipulerande chefer i näringslivet som tar sig fram med alla medel.

Jaså!!!

Du säger det TS? Då har jag verkligen underskattat din ambition.

Då tycker jag att du ska läsa hela min posthistorik här istället. Då får du en grövre limpa än JBP att sätta tänderna i.

Lycka till.

Och en viktig punkt. Jag ÄLSKAR kaos. Ju mer kaos desto mer klart tänker jag och är oerhört mer behärskad än alla andra. Rädsla och sånt finns inte närvarande men jag kan vara rädd för mindre saker. Kan skita ner mig av alla hålla föredrag mem samtidigt inte inse farorna med att begå nåt brott och få lida konsekvenserna av det. Ett annat kan vara att jag ständigt är rädd att förlora jobbet pga jag är känslig för sinnesstämningar.

Med kaos menar jag inte elda bilar men att jag är behärskad när världen är kaotisk, politisk och ekonomisk kaos så ser jag bilden klart.

Och det händer att jag slår sönder saker. Förstörde väggen en gång så det blev ett stort knytnävshål rakt igenom gipsskivan.

Har du inga vänner du kan vara dig själv omkring? Det är väldigt viktigt.

Börja träna

Lpåter helt ärligt som solklsr autism. Men den diagnosen är nog inte cool nog så blir den aktuell kommer du nog bli kort psykpatient, vilket bara är bra. Finns inga magiska lösningar, du får helt enkelt slita för att ha ordning

Du säger nåt bra här. Jag är så illa som ALDRIG mig själv. Bland andra tycker jag att formaliteten dödar själen. Frihet, att skämta, skratta, känna att man kan vara olaglig utan att vara olaglig är viktigt för mig. Många är som poliser och det har gjort att jag tappat bort mig. Kan faktiskt känna dåligt samvete över nån skitgrej men sen går det över.

Förut hade jag en bra vän som jag kände att jag kunde vara mig själv med. Slapp tänka mig för när jag pratade och han dömde mig inte. Vi var som ett med varandra. Man var inte rädd för att säga nåt utan man pratade som man ville.
Träning hjälper att defragmentera tankarna och för en stund mår jag bra men när jag slutar träna, typ dagen efter så vaknar jag med negativa tankar som påverkar mig och så sitter man fast i nån tanke och spnner ansiktet helt omedvetet och till slut blir så uppslukad att impulsiviteten träder fram, sen skiter sig allt.

Autism har jag inte. Aldrig misstänkt mig för det. De är inte så charniga som jag är.