Boden: Mordet på Vatchareeya Bangsuan, maj 2013

Det förklarar inte blodet på plastkassen.

Här visar du ett nytt exempel på hur spaningsledningen låter sina egna värderingar och förväntningar styra dem till att inte ta sin uppgift på allvar.

Vad skulle MB annars göra? Helt medveten om att han hade span på sig? Åka ut i skogen och gräva ner likdelar?

Uppgifterna kom från spaningschefen i tingsrätten. MB var en hårt arbetande sushikock som åkte till jobbet på morgonen, han var på restaurangen hela dagen, åkte och handlade och åkte hem på kvällen, oftast har han sin fru med sig. Någon gång ibland åkte han till Luleå. Han bedrev inte mycket träning under den perioden, bara några enstaka pass. Haaaaag slirade på sanningen när han skrev att MB i princip aldrig var hemma och i princip alltid hade sin fru med sig. Men det är inte viktigt, spaningen gav inget, lika lite som spaningen på Kim.

Vi pratar lukt som likhundar känner, inte lukt som människor känner vilket artikeln handlar om, förmultelse eller likstelhet. Under rättegången efter mordet på Marina Johansson i Spekeröd sa en polisman att det tar 20 minuter för kadaverin att utvecklas, vilket är det ämne som som likhundar känner lukten av. I andra sammanhang har jag läst en timme. Om Kim åkte hemifrån till brorsan direkt efter mordet och efter återvändandet stannade bilen framför porten gick det mer än en timme innan han var tillbaka. Så tidigt hade han blivit upptäckt av grannar. Väntade han längre med att ta ut kroppen luktade det desto mer.

Notera att det tog månader efter Vatchareeyas försvinnande innan Uno markerade liklukt i bilen.

Inse att lägenheten inte kan ha varit mordplatsen, Vatchareeya gick ut på egna ben. Att hovrätten inte utesluter lägenheten som mordplats är ett sätt för den att få ihop bevispusslet genom att hamra dit en bit.

Står det här verkligen i utredningen, jag kan nämligen tänka mig ett flertal
tillfällen när han inte hade frun med sig, det kan säkert du också göra.

Jag skall försöka mig på någon slags teori i första skedet. Så får jag försöka fylla på därefter.
1. K.J kanske håller sig så nära sanningen han kan. Han säger att hon lämnar lägenheten runt kl.21:00. Det kan då betyda att hon dödas runt kl.21:00 (observera 21:00 är cirka-tid).

Har en följdfråga på detta: Tror inte du att följande scenario skulle försvåra det för hundarna: V.B ligger död i K.J lägenhet inte alltför lång tid innan hon flyttas. Därefter går det FLERA VECKOR, där lägenheten hinner vädras ut och städas (du påstår att lägenheten inte städats, boendestödet påstår någonting annat!) innan hunden kommer in. Tror du inte detta kan ändra förutsättningarna för hunden?

Inse att lägenheten inte kan ha varit mordplatsen, Vatchareeya gick ut på egna ben. Att hovrätten inte utesluter lägenheten som mordplats är ett sätt för den att få ihop bevispusslet genom att hamra dit en bit.

Jag börjar också fatta nu hur fult det var av hovrätten att insinuera att lägenheten skulle kunna vara mordplatsen, bara för att kunna möjliggöra en fällande dom mot KJ. T.o.m. åklagaren säger ju att man inte kan se något som tyder på att hon dödades där:

– Det finns inget som säger att mordet inte skedde efter det här. Vi vet ju inte var brottsplatsen är och kan inte se något som tyder på att lägenheten är en mordplats, säger kammaråklagare Anna Bergström till NSD.
https://www.expressen.se/nyheter/advokaten-tror-att-boden-misstankt-frias/

Hovrätten skriver sedan i domen att det inte kan uteslutas att hon kan ha dödats där, men i själva verket är väl just lägenheten kanske det enda ställe som skulle kunna uteslutas som brottsplats, eftersom man trots noggranna undersökningar inte kunde hitta några spår där.

Nej, jag slirade inte på sanningen. Frun arbetade ju själv på sushikrogen!!!

Om lägenheten inte är mordplatsen kan man dra slutsatsen att Vatchareeya gick ut på egna ben. Det är minst lika svårt att obemärkt få ut en medvetslös eller motsträvig Vatchareeya som en död. Det ökar sannolikheten för att den asiatiska kvinnan som sågs på Flottiljvägen och Lejonbacksvägen var Vatchareeya. Vart var hon på väg? Inte hemåt, det får anses klart, Lejonbacksvägen är en omväg. Därifrån kan man gå både till Södra Svartbyn och Sävast. Ingen koppling till Södra Svartbyn är känd, däremot till Sävast där hennes älskare bodde. Vad kan man dra för slutsats av det?

Det här verkar vara ett mycket ovanlig fall. I andra liknande oklara rättsfall brukar det ju alltid finnas någon som försvarar domstolens uppfattning, men här tycks alltså ingen vilja göra det. Inte ens polis eller åklagare, och inte heller någon av de obligatoriska systemkramarna här på Flashback. Finns det någon dokumentärfilm om fallet?