Citat:
Ursprungligen postat av
Yemina
Inte ett dugg. Det finns alltså män som sitter på de här åsikterna
Citat:
Ursprungligen postat av
Yemina
Jag syftar på de män i denna forumsdel som menar just att våldtäkt inte är så farligt och att brutna ben är värre. Samt att majoriteten av kvinnor i hemlighet fantiserar om att bli våldtagna.
Citat:
Ursprungligen postat av
Yemina
Menar du att de användarna alltså ljuger?
Det lär väl finnas ett antal men så pass få att det enkelt går att räkna en och en som tänker i dessa banor misstänker jag, men bland användarna på forumet tror jag säkert att vissa är troll (=ljuger), och andra syftar kanske på de allra mildaste formerna av våldtäkt eller gör deras yttranden i en viss kontext som förmildrar innebörden.
Bland de män som faktiskt har svårt att förstå allvaret tror jag att dem utgår ifrån sig själva, tänker att 'det vore väl fantastisk om någon kvinna hoppade på mig och krävde sex' och förstår inte varför kvinnor inte tänker likadant.
Tänk detta scenariot;
Ett fall där två främlingar möts, attraheras av varandra, dricker och grovhånglar tillsammans någon timme och han försöker sig på mer och hon gör ett försiktigt nekande för att hon vill vänta till nästa helg istället av någon anledning, vilket ignoreras av honom och att hon sedan inte explicit invänder sig ytterligare, inget våld eller hot förekommer, och
EXAKT samma handling dem emellan hade om det skett nästa helg istället hade varit välkomnat och njutningsfullt.
Nu kändes det troligen obehagligt och kränkande istället, just för att hon inte ville och det hände ändå, men poängen är att i en sådan situation, så är den enda skillnaden mellan våldtäkt och frivilligt njutningsfullt sex vad som händer i denna kvinnas huvud.
Med ett annat
sinnestillstånd skulle exakt samma
handling i detta högst hypotetiska exempel upplevas som någonting bra, roligt och skönt.
Man kan inte säga samma sak om att få sina ben brutna av någon...
Det räcker liksom inte att
'vara på rätt humör' för att få benbrytningen att bli njutningsfullt och någonting man vill återuppleva.
Detta är vad som gör dessa två olika scenarion väldigt ojämförbara, så länge det inte handlar om just grova våldtäkter med kränkande eller sadistiska inslag, där man liksom fruktar för sitt liv genom hela akten, men den typen av våldtäkt har jag faktiskt
väldigt svårt att tro att någon svensk på allvar skulle vifta bort som någonting som 'inte är så farligt'. Det vore på en helt annan traumatisk nivå än det första hypotetiska exemplet ovan, vilket gör att nivån av moralisk klandervärdighet hos förövaren såväl som trauma hos offret kan skilja sig
väsentligt mellan två fall som både går under det juridiska begreppet våldtäkt.
Någon som exempelvis har frivilligt samlag med sin partner var och varannan dag i ett år eller mer, för att sedan bli tvingad av partnern till samlag vid ett tillfälle; ja, alltså i kontexten av
tänkbara brott och övergrepp man skulle kunna utsättas för så är ju detta 'inte så farligt', och synnerligen bättre än brutna ben.
Är det samma sak som att säga att "våldtäkt är inte så farligt"
generellt, med antydan om att man då hade tänkt precis samma sak om det hänt sin egen minderåriga dotter som kommer hem "gråtande och skadad", eller om man blivit analt våldtagen vid ett överfall...?
Jag tycker inte det. Det finns många fler nyanser av våldtäkt, även om de alla må vara mörka, än det finns av att få sina ben brutna av någon.