Citat:
Ursprungligen postat av
Moment22x22
Jag skulle nästan vilja vända på frågan och ställa följande: Var finns de maskulina kvinnorna? Jag ser verkligen inte många och jag är alltid frågande vad det är ni beskriver när ni gör era uttalanden här.
Varför? Relevans? Eller var det reptilhjärnan som reagerade på frågan om eget ansvar?
Citat:
Men om jag ska gissa var de feminina kvinnorna främst finns så är det antagligen i ordnade familjer, relativt välbärgade. Det är antagligen så därför att det är större chans att man levt enligt tradition i dessa familjer eftersom det hittills alltid varit männen som tjänat mest pengar, och således har det satt sin prägel i hushållet också. Det är en gissning (med visst belägg från verkligheten) dock!
Hönan och ägget. Nu från äggets perspektiv. Du kan inte få en ordnad familj om inte "pojke möter flicka och tycke uppstår först".
Citat:
Jag tror inte att en kvinna behöver göra sig till särskilt mycket gällande vad hon behöver "erbjuda" en sån man.
Ska de hitta varandra, så behövs i alla fall något. Det räcker inte med att existera och vänta på att "friare" ska komma och be deras far om lov att få träffa dottern.
Citat:
Om hon tvärtom inte gör sig till, alltså håller på och hävdar sig gentemot honom, talar om för honom vad han ska göra, hur han ska tänka, vilka åsikter han ska ha, och om hon ser på honom som en kompetent man så löser det sig själv. Hon ska inte tävla med sin man. Det underlättar nog också om kvinnan naturligt har en fallenhet att gilla mer "kvinnliga" områden/sysslor/arbeten. Han intar då den rollen han naturligt är bekväm med, och likaså gör kvinnan.
Det beskriver delvis min fråga.
Både hon och samhället har länge varit tydliga med hur mannen "ska vara". Min fråga handlade om hur kvinnan i så fall ska vara. Eller ska man inte ens få ställa den frågan utan att du reagerar som i början, med en "whatabout?"
Citat:
Kvinnor käftar och hävdar sig mest om de märker att mannen är vek, är det en dominant självsäker man som inte låter sig rubbas håller kvinnor i regel inte på med såna dumheter.
En del av dem har som standard ett antal "shittest". En tjej krävde nästan att få bli påsatt mitt i en pubkväll, när hon upptäkt att jag var lugn, välinformerad och fullkomligt orubblig i mina principer. Jag log och tackade nej, så klart.
Citat:
Kvinnor är av naturen mer omsorgsfulla än män, och verkar generellt gilla att ta hand om sin omgivning.
Ofta narcissistisk, glöm inte det. Hon kräver ständigt bekräftelse. Ofta om samma saker som förra gången.
Citat:
Tror även att det är viktigt att kvinnan visar uppskattning för vad mannen gör. Hon kan gärna låta bli att medvetet såra hans ego, och för all del ibland även skippa att göra det i situationer då det hade varit befogat.
Problemet är att om män uppvisar svagheter från början så testar vissa kvinnor gränserna. De män som inte kan hantera det blir till råttorna. Det är grymt, och det värsta är att kanske hade mannen inte ens blivit så osäker, och hade växt med sin roll med tiden, om hon kunde låta bli detta testande. Men det verkar sitta djupt rotat. Dock är medvetenhet alltid bra, det är ju förutsättning för förändring.
Färre mest troligt.
"nuvarande allmänna diskursen"...jo fast vem har den? Media, och styrande makten. I övrigt är fortfarande varje individ i samhället fri att formas.
Föräldrar har först och främst ansvaret för sina barns uppfostran. Sen finns det dessvärre många olämpliga sådana, av båda kön. I de famlijer där vi har både mamma och pappa, men det ändå tillämpas genustrams, där är pappan/mannen lika ansvarig som kvinnan. Han kan sätta ner foten. Men det är just vad som är problemet, att ingen sätter ner foten, varesig mot politiker eller någon annan.
Jo, ett fåtal personer gör detta, och de hamnar ständigt i blåsvädret. Både privat och på arbetsplatsen. Dessa är naturligtvis uppskattade av andra. "Jomen det är sååå bra att man säger ifrån" tycker många av de som själva är tysta möss. Jo tacka fan för att det är bra, det är alltid enkelt att någon annan säger det ingen vill säga. Då slipper folk själv hamna i skottlinjen.
Alltså detta hävdandet att "makten gör så" "allmäna diskursen", det fråntar bara makt från individen själv att göra någonting. Om vi vill förändra nånting kan vi inte sitta tillbakalutade och surandes säga "det är dem, de är dumma, de har gjort såhär" "jag tänker inte göra någonting sålänge de inte tänker ändra sig. Det ger noll resultat. Man har placerat makten att förändra i någon annans händer.
En konkret del av lösningen vore att få in fler män i skolan. Där hade påverkan kunnat starta. Det är dessutom någonting som vi vanliga medborgare kan påverka direkt.
Jo jag vet att du säger det, men det förefaller tramsigt att vara så obstinat. Folk övertalas inte av sig själv, vill man nå fram måste man ha strategier som kryper under skinnet på folk. Eller hota dem med våld.
I övrigt håller jag kanske mest med, eller så läste jag resten slarvigt.
Utom om den sista meningen. Du vet inte hur obstinat jag är i vardagen. Eller om jag ens kan uttrycka det jag gör här i mitt yrkesliv.
Du vet mycket väl vilka åsikter som är problematiska och att kliva utanför PKs åsiktskorridor har sina risker.
Lite som vår allmänna diskurs, så är en del "sanningar" bara accepterade som konsensus, och har blivit allmänna sanningar, fast de är motbevisade gång på gång.
Som att kvinnan är ett offer i ett patriarkat, lönegapet och att mannen förtrycker henne.
Hegemonin är en trickle down i flera led och ju oftare och grundligt man kan trumma in "sanningar" och "narrativ", desto fler troende. Lite som med mördande reklam. Kulturen påverkar regeringen, regeringen påverkar myndigheter, myndigheter hämtar sin information från akademin i förhoppningen om att "forskningen" har svaren, myndigheten skickar detta som uppdrag till skolverket och når man dem inte i grundskolan, får man krypa ner och ta dem direkt de kommer i kontakt med "staten".
https://i.pinimg.com/736x/52/a1/46/52a1464753e72cfb9a1dccaf0e5f5a97.jpg
I Sverige har vi passerat tipping point för regeringsformens första stycke som går ut på att vi, folket, har all makt och regeringen ska tjäna oss och inte tvärtom.
Säg mig, är det inte därför du är här?
För att få veta vad vi tänker "egentligen".
