Den Fantastiska Frida Karlsson

Ebba Andersson har en tråd sedan länge. Nu är det dags för hennes efterföljare att också få en. Inte minst därför att hypen totalt svämmar över i alla andra trådar. Thax21 eminenta inlägg i Juniortråden drunknar i alla skribenters intresse över den blonda skidprinsessan från Sollefteå och hennes förehavanden på i Media, på Instagram och inte minst i skidspåret. I Seefeld i Vinter kommer det historiska inträffa att Sverige ställer upp med sina 4 största skidåkare någonsin (på damsidan) i ett och samma stafettlag, 87:an Kalla, 93:an Nilsson, 97:an Andersson och 99:an Karlsson. Fyra åkare som alla hypats enormt och med rätta.

Narrativ
Frida Karlsson är ifrån Sollefteå i Ångermanlands inland som så många andra skidtalanger. Hon har i likhet med ännu fler utbildats på Sollefteå skidgymnasium. Mamma Mia och moster Eva Lena var båda framgångsrika skidåkare. Som ungdom spelade Frida både handboll och fotboll (bla tillsammans med storasyster Fanny). Hon har faktiskt spelat a-lagsmatcher som löpstark ytterback. Frida största förebild skall enligt uppgift vara en annan skicklig fotbollsspelare, Petter Northug. Liksom klubbkamraten Ebba Andersson har Frida Karlsson också ägnat sig åt att tävla i löpning på bana och i Lidingöloppet, detta har dock mest varit en hobby, men när hon står på start så siktar hon givetvis på segern.

Första gången jag såg Frida Karlsson på TV var under SM-veckan 2015, Sollefteå hade året innan ställt upp med ett andralag innehållande juniorerna Jenny Solin och Ebba Andersson. Dessa var dock otillgängliga med anledning av Junior-VM i Kazakstan, dessutom var Britta Norgren upptagen på annat håll, så något andralag blev det inte. Tvärtom för att ens få ihop ett första lag fick en 15 årig ungdom göra entré, namnet var Frida Karlsson. Elin Mohlin hade gjort en fin startsträcka men när jag fick höra att hon skulle avlösas av en åkare som inte ens var Junior så fick jag onekligen Marit Robertsen-vibbar. Därför blev jag positivt överraskad över den unga Karlsson framfart (åttonde sträcktid) och beslöt mig för att hålla ögonen på henne.

Fantastiska Fridas första säsong som Junior var bra med inget exceptionellt. Stod med i startlistan till SM på Lindbäcksstadion men någon start blev det aldrig. I Hudiksvall tog så sina första segrar om än emot beskedligt motstånd. Och på JSM i Torsby blev det två medaljer. På Nordiska Juniorlandskampen gick det dock helt åt skogen, istället för Frida-hysteri så blev det massa snack om en storväxt norska med passande skidnamn.

Som andra års-Junior började Fantastiska Frida med att vinna tävlingar i den yngre junior-klassen. Det var först på slutet av säsongen som hennes ”bästis” Tilde-Louise Lindström lyckades besegra henne, dock i Fridas sämsta gren skejtsprint. Under JVM kunder Frida dock inte gör sig själv rättvisa pga den höga höjden, hon fick inte i sig tillräckligt med vätska. Efter en mindre bra insats i sprinten följde optimistisk start i Skiathlonen men där kroknade Frida och ledningen beslutade att ta henne av banan. På stafetten fick hon däremot revansch där devisen fullt ös medvetslös bokstavligen kom till pass, tyvärr hade Ebba Andersson likt många insjuknat så någon medalj blev det inte, trots total norsk kollaps. Frida deltog i ett antal seniortävlingar och fick spö av de nationella fältet, hon var även chanslös mot Ebba Andersson som ju höll seniorklass så ännu återstod mycket arbete innan hon kunde konkurrera emot de bästa.

Dock skulle det visa sig att en sommars träning var tillräckligt, Fantastiska Frida lyckades halvera avståndet till Ebba Andersson som fortsatt utvecklades och i Sverigepremiären på Hellnerstadion så slog Fantastiska Frida till med en (nationell) topp-10 placering i skejtloppet. Dagen därpå krossade hon juniorerna i klassiskt och hade loppet varit lika långt som seniortävlingen hade många förmodligen krävt att Frida skulle få tävla både i Världscupen och under olympiska spelen. Nu noterades det mest bland nördar att hon krossat inte bara Moa Lundgren utan två kapabla japanskor som senare på säsongen skulle hävda sig bra i Mellaneuropa. Frida fick därför fortsatt i skymundan krossa konkurrenterna på hemmaplan innan en elakartad förkylning slog till och sabbade upplägget inför JVM i Goms.

Det relativt hypade svenska damlaget bedömdes ha sina största möjligheter i sprint med OS-mästarna Lundgren och Hagström, även om en viss norska och kanske även en sprallig finska nämndes med respekt. Dessutom skulle stafettguldet bärgas och någon distansmedalj kunde det nog tänkas bli, om nu inte Karlssons förkylning förstört uppladdningen. Sprinten blev succé, GULD till Moa Lundgren och kanske ett lite överraskande brons till Fantastiska Frida, hon hade dock flyt både med kvalplaceringen som gav en enkel resa till finalen och en relativt ful manöver på upploppet som kunde renderat i diskning, det kändes som en desperat åtgärd för att rädda medaljen från den framrusande Korva som dock skulle få revansch.

Sedan började eländet, felvallade skidor på 5 klassiskt ledde till att frustrerad Frida sprang rakt in i väggen. Dessutom drabbades det svenska laget av sjukdomar, tvivlen spred sig, berodde Fridas katastrofala insats verkligen bara på skidorna. Var hon lika överhypad som distanslaget i Liberec? Under skiathlontävlingen vräkte snön ned. Den franska klassikerspecialisten tog snabbt täten och i rygg lade sig vårt svenska hopp. Det blev ett perfekt taktiskt lopp där Frida verkligen utnyttjade fransyskan satte ett hiskeligt tempo med Frida klistrad i rygg. Främsta utmanaren topprankade finländskan Evelina Piippo med sin fruktade kapacitet i motlut på skejt fick slita hårt i sin sämre stilart.
När skejten började var alla möra, utom Frida som enbart värmt upp och hon betsämde sig för att sätta in nådastöten. Tyvärr prioriterade produktion reprisbilder på sidbyten, stavbrott och fall så vi gick miste på det berömda rycket. När bilderna kom tillbaka syntes inte Frida till varken i (det jag trodde var) tätgruppen eller därbakom. Jag fruktade det värsta, ett fall i en vådlig utförslöpa men snart fick man se en ensam vit dräkt där framme på väg in i banans tyngsta backe där hon utökade försprånget med ca 20 sekunder.

Inför stafetten hade tyvärr det svenska damlaget drabbats av sjukdomar. Som tur ligger ju Goms närmare Sverige än Soldier Hollow gjorde, så Tua Dahlgren blev inkallad för att ta hand om den viktiga första etappen. Det ryska och franska laget synade Sverige och slänger in sina absolut starkaste kort direkt. På andra sträckan skulle Frida Karlsson kunna reparera åtminstone en del av den förmodade skadan, sedan hade vi ett nytt svagt kort på sträcka 3 där Alicia Persson som gjorde en mycket svag Skiathlon tog plats, visserligen var det framförallt den klassiska skidåkningen som inte fungerade men inte heller på den korta sprinten i skejt nådde Persson något vidare resultate. Således ansågs det bli en tuff uppgift för Johanna Hagström att köra hem guldet, men medaljchans fanns. Tipset var ändå att Norge skulle tar revansch från fjolårets debacle med ett guld trots att deras bästa åkare Fossesholm bedömdes som för ung. Mycket riktigt tappade Tua Dahlgren mycket tid, men det möjliggjorde å andra sidan att Frida ännu en gång fick visa sin kapacitet genom att blåsa förbi åkare i ytterfil. Därefter svararade Alicia Persson för en fin sträcka och Sverige blev trea, Norge gjorde bort sig på nytt.

Nästa imponerande insats var under JSM på Hallystugan då Frida gjorde rent hus och krossade motståndarna med sådana marginaler att man önskade att hon befann sig i Sydkorea för att pensionera Haagskan. På killarnas stafett gjorde hon om bedriften från JVM och blåste om lagen i ytterfil.

Därpå deltog hon i Trondheim på Skandinavisk Cup och blev tvåa efter Krokan Murud på 5 klassiskt och trea i minitouren efter spurtstrid mot Tirl Weng och Anne Kjersti Kalvaa. Frida var nöjd med resultaten i tävlingen men menade att känslan var bättre under JSM. Sveriges förbundskapten Richard Grip gjorde på nytt bort sig när på mejl svarade skribent att han hade en plan för Frida och att det var därför hon ej var uttagen till Världscupen vilket exempelvis Emma Wikén som Karlsson krossade blev. Någon vecka senare klagade Mia Karlsson i en intervju i Allehanda på hur det varit radiotystnad från landslagshåll innan en uttagning till nationell grupp(!) i Falun damp ned. Då hade tyvärr Frida dragit på sig en förkylning så det blev inget tävlande där eller på SM som var ett uttalat mål. Dessförinnan hade dock Frida besegrat den hypade Jonna Sundling i toppform i det klassiska loppet på Skyttis och säsongen avslutades med SM-medalj i lagsprint och ny kross på fjälltoppsloppet.
Under sommaren har i alla fall Grip och de andra i ledningen varit i kontakt med Frida och diskuterat upplägg för säsongen. Visserligen kanske främst för att undvika skriverier angående en urbota korkad policy.

Länkar:
https://www.allehanda.se/taggat/Frida%20Karlsson
https://www.instagram.com/fridakarlsson/
https://trimtex.se/sv/portrait---frida-karlsson/Portrait+-+Frida+Karlsson.html

.

Det är sånt här som blir roligt att läsa om några år igen när hon har ett gäng guld och VC-segrar.

Kul och intressanta fakta(och tyckanden)

Såhär skrev jag i Ebba-tråden den 19/7 2015!

"Jag har hört, ryktesvägen, att det i lilla Sollefteå finns en talang som tydligen ska ha bättre förutsättningar att bli riktigt stor inom skidåkning.
Frida Karlsson(?) ska hon heta och är 2(3) år yngre än Ebba.

Någon som vet mer, som kan bekräfta eller dementera ryktet?"

I år eller dom kommande åren får vi veta hur det blev! :-)

Jag minns den där SM-stafetten även om jag redan hade börjat följa Frida då.

Om jag har rätt för mig, under skidgymnasietiden så tillhörde Ebba och Frida inte samma träningsgrupp.

Alltså hon måste släppas ut i världscup och VM omgående med denna nivå och form hon visar upp.

Hur fan vågar man avvakta henne och snuva henne på framgångar? Vad som helst kan hända, skador, överträning osv, och vips är karriären förstörd. Lika bra att skörda när frukten ligger precis framför en.

Varför så bråttom? Några extra plats 5-15 placeringar är inget som någon kommer komma ihåg om 10 år iallafall.
Det är väl snarare därför man avvaktar. Hon kommer säkerligen få en fin karriär även om den på världcups nivå börjar nästa säsong. Det blir nog säkerligen 2-3 världcupstävlingar denna säsong framför allt i nationelltrupp (ulricehamn/falun). Och så lär vi se henne på VM är min gissning.

Risk för motivationsproblem och utvecklingstapp när man är så överlägsen som hon är.

Det känns som långsökt. Det är inte flera år tills hon sätts på prövning. Hon har själv uttalat att hon ser junior-VM som en prövning som säkert är motivation och så tror jag hon har på känn att det blir några VC lopp samt chans på riktigt VM. Nog finns det saker framåt som driver henne. Känner inte henne och vet inte hur hon fungerar psykologiskt, men på dom få intervjuerna jag sett så verkar hon mogen i sitt sätt och borde kunna hantera lite väntan. Jag tror däremot om hon sätts på prövning tidigt och misslyckas så kan det sätta spår även om säkerligen inte stora så så små tvivel säsongen ut. Mycket press som sätts på en 19 åring iaf nu när media hypat upp henne med expressen och svt i spetsen.

Tyvärr, vinner man flera lopp med nästan två minuters marginal kommer man troligtvis inte pressa sig max nästa lopp, dvs man har väldigt svårt att anpassa sig till den nya högstanivån om man bara utsätts för den då och då.

Att hon själv säger att junior-vm är huvudmålet beror väl på att någon ledare bestämt det åt henne.

Dessutom, en femteplats i världscupen slår ett junior-vm-guld med hästlängder, både prestige och pengar.

Man kan ha olika uppfattningar om hon redan borde fått åka världscupen denna säsong, men efter JVM (som alltså börjar 20 januari) så kommer hon få åka världscup och VM. Och redan nu på lördag så tävlar hon mot Kalla på 10 km klassiskt. Så hon behöver inte vänta särskilt länga till att mäta sig mot de bästa seniorerna.

Och jag tror att hon själv också tycker att JVM är ett av hennes stora mål denna säsong. Hon "misslyckades" ju på 5 km klassiskt i JVM förra säsong och jag tror att hon nog vill visa att hon också kan ta ett JVM-guld i intervallstart.

En bra ledare som bestämt det åt henne. Förnuftigt och bra för hennes framtid. En femte plats i VC slår inte ett JVM guld på något sätt då möjligheterna att ta JVM guld är bara nu vid detta tillfälle medans att ta bra placeringar i VC har hon hela sin karriär på sig.