Hur blir du när du blir full?

Tänkte att någon måste ju ha postat en sådan här tråd innan, men hittade ingen när jag sökte. Mod. får väl ta bort den om det redan finns en liknande tråd.

Själv har jag aldrig förstått folk som blir negativa eller aggressiva när de blir fulla. För mig var alkoholen kärlek vid första ögonkastet, de första fyllorna i tonåren var ju bland det skönaste och roligaste man upplevt då. Alkoholen har alltid haft positiv effekt på mig. Jag blir uppåt, glad och energisk ända tills jag blir lullig, och då vågar jag nästan allt som jag aldrig vågar eller kommer mig för annars. Plötsligt kan jag ringa och prata med gamla vänner som jag inte hört av på skitlänge och prata hur fritt och öppet som helst med dem. Jag får en euforisk känsla av att vara bäst, smartast och snyggast (även om jag vet att det bara är ett resultat av att alkoholen får en att förlora omdömet - men ändå, känslan är överväldigande), jag tycker att jag ser lösningar på problem som andra inte kan fundera ut och vill gärna delge andra mina livserfarenheter och upplevelser. När jag är berusad känner jag det som att jag hamnar i mitt idealtillstånd och känner mig som en hel och perfekt individ, svårt att beskriva det hela med ord, men jag tror många av er fattar.

Hur blir ni? Från det att ni börjar bli salongs tills ni börjar uppnå lite för hög promille?

Fattar du inte!? ALLA får de verkningarna du beskriver. SAMTLIGA Men det är blandat med mycket annat från person till person. Salongsberusad då blir jag väääldigt social. Överdriver jag supandet så blir jag elak. Jag promenerar väldigt långa sträckor när jag druckit och har mer att fylla på med.

Från pratsam/energisk (som du säger) till sluddrig men fortfarande energisk. Hade en kompis som var betydligt mycket mindre pratsam än mig som nykter men när han blev full blev han ganska aggressiv och samt helt utan vett och etikett. Vilket alltid jag tyckte var konstigt... Gå ifrån världens snällaste/blygaste till en riktigt jobbig typ efter ett antal öl.

Nej, inte alla. Vissa verkar dricka som en ursäkt för att få bete sig odrägligt och käfta och bråka med folk istället för att ha roligt och vara avslappnade. Har haft med lite för många sådana personer att göra så just därför tog jag upp det inledningsvis.

Det beror ju helt och hållet mycket på omgivningen och hur man mår från innan man börjar, känslorna förstärks när man dricker och minsta lilla sak kan bli något av ingenting. Faktum är att man vågar göra saker som man inte skulle gjort nykter, men det är trots allt för många som använder alkohol som en ursäkt till dåligt beteende som du sa.

Gammalt ryskt talesätt är att du inte känner en person förrän du druckit dig redlös med honom/henne.

Visst, en del blir aggressiva, men ännu fler blir fåniga och tröga. Sedan länge dricker jag själv eller med en kompis som håller stilen. Jag håller stilen.

Odräglig, därför dricker jag inte längre.

Grinig otrevlig och bråkig har jag tydligen aldrig varit men tycker allt är kul och skojigt även när motorn i bilen rasar, sjunger snuskiga visor och tror jag är sådan som håller igång en fest verkar det som. Men jag är nog väldigt tjötig och vill prata med alla och bjuda på sig själv "läs göra bort sej" för att folk ska skratta

Glad, pratsam och lite barnslig (tyvärr). Har inte druckit mig redlös (så att jag får minneslucka t.ex.) på flera år men de få gångerna det har hänt har jag bara vandrat hem och gått och lagt mig (som radiostyrning typ). Eller somnat på stället.

Just att jag börjar babbla om det ena och det andra kan jag störa mig på dagen efter. Särskilt om jag har druckit mycket öl med kollegor eller nytt folk. Inte så att jag säger olämpliga grejer men jag snackar en massa strunt enligt mig själv, haha. Men det gör nog många andra också.

Skulle jag känna tendenser att vilja slå någon på käften eller hamna i bråk på fyllan skulle jag aldrig röra alkohol igen. Förstår inte folk som får snefylla efter snefylla och fortsätter dricka?!

Sen förstår jag mig inte på folk som efter flera års drickande (10+) fortfarande inte kan sin egen dosering. Ni vet sådana som trots att de är långt över 30 häller i sig öl efter öl och blir fullast fortast, på varje jävla fest eller tillställning. Eller super så att de däckar? Salongsberusning, fylla och blackout är ju bara en dosfråga egentligen. De vill antagligen bli aspackade?

Ärligt så blir jag en idiot efter 8 starköl, 7 brukar vara lagom

Jag måste ställa mig på samma sida som han du svarar, alla blir jobbiga och till och med aggressiva till sist, det som varierar är tid och mängd som krävs. Själv blir jag grinig och elak efter 5-6 dagars drickande. Men det är avslappnat och glatt de första dagarna. Det blir troligen du med, du har bara inte druckit tillräckligt mycket och länge.
Dessutom är det inte alltid nåt man själv uppfattar, du kanske tycker att du är glad, rolig och avslappnad medan du drar skämt om t.ex. att chefens fru är en smällfet kossa, chefen kanske inte upplever det på samma sätt.

Dos varierar efter form, först går toleransen upp och man kan dricka massor, för att sedan sjunka när levern börjar protestera och säga upp kontraktet.
Vissa är känsligare än andra, men fortsätter man hälla i sig sprit blir drickande destruktivt för alla förr eller senare. För en del krävs bara ett par år medan för andra krävs 30+. Alla blir idioter av alkohol, ingen blir rolig eller festlig annat än subjektivt.