Citat:
Ursprungligen postat av
frasselito
Då hade inte liberalen heller brytt sig. Detta skulle till och med vara uppmuntrat av den liberale indviden som ba "freeeeedom att göra vad fakk man vill".
Freeeedoom att göra vad fakk jag vill, ansvarstagande inom min sociala kontext, inte en social ingenjör som pekar från långt, långt brota vad som bör hända. Förstår du verkligen inte skillnaden?
Jag söker exempelvis få andra unga män att sluta titta på porr för att det är min åsikt att det inte gör de lyckliga eller ger deras liv mening, men jag vill inte att staten ska ha ett skit att säga om porr, framför allt för att det inte hjälper.
Citat:
dekadent lycka och därför inte maxar äkta välmående.
Din definition av dekadens går emot min.
Citat:
Du missförstår poängen, det ena utesluter inte det andra. Sociala relationer är en aspekt av flera. Se Maslows behovstrappa.
Det väsentliga är att DU inte vet hur man maximerar välmående, till och med ifall du har en hyfsad definition av välmående som "goda sociala relationer" så vet inte du hur man ska få människor att ha bättre sociala relationer, du kan inte ha en "sociala relationer"-klass i skolan, för det är inte så folk lär sig att umgås med andra människor.
Men min gissning är att folk får bättre och mer kvalitativa sociala relationer i en libertariansk Värld där inte staten tar hand om alla väsentliga ting. Vad tror du själv?
Citat:
individer i sin ensamhet får skapa stora saker som skapar mening och syfte i tillvaron är inte oförenligt med utilitarism. Tvärtom, det är imperativt.
Nu dog Nietzsche (metaforiskt i alla fall) krammande en häst, och Mozart dog alkoholiserad medan han överarbetade och Beethoven var döv och lite smått galen tragisk figur mot slutat av sitt liv. Lycka och mening går inte hands till hands, folk som lidit något oerhört har ofta funnit någon storslagen mening i sitt lidande, men det betyder inte att de varit lyckliga.
Napoleon sa mot slutet av sitt liv: "jag har inte haft fler än 3 lyckliga dagar i mitt liv".
Citat:
Jag kan diskutera både liberalism såsom kulturell liberalism eller ekonomisk liberalism.
Oavsett så kommer ideologin dö ut.
Jag har också förutsagt att ideologin antagligen dör ut ifall vi fortsätter byta ut vår befolkning mot ultrakonservativa med högre fertilitetsnivå. Men bara för att entropi är Universums slutgiltiga destination betyder inte att vi inte bör söka bygga något av värde och se hur långt det håller.
Bara för att barbarismen var Roms mål så betydde det inte att Rom inte var ett värdigt projekt jämfört med barbarismen som omgav Rom och såsmåningom skulle uppsluka det.
Citat:
Det är ingen konstighet att uppfostran och social tillhörighet är nödvändigt för att skapa...
Uppfostran sker eller genom föräldrar, eller genom frivilliga anslutningar till vise män; se Jordan Peterson som har blivit miljontals unga mäns virtuella fadersgestalt.
Du kommer dock inte få uppfostra mina barn bara för att du påstår dig ha en formula för att maximera allas lycka, av vad du hittills snackat om så är det ju mycket snack och lite verkstad. Vore bra ifall du kom med empiriska bevis för de samhällen som närmar sig dina ideal.
I Indien är exempelvis folk aldrig ensamma, tycker du att det är en bra modell för Världen?
Citat:
Falskt dilemma. Det är inte antingen maximal individualism å ena sidan eller suga shaman-kuk å andra. Det är bara ohederlig argumentation.
Det är faktiskt inte det, för avsäger du din frihet åt någon som vill detaljstyra ditt liv (kulter, ideologier, religioner) så brukar det ofta sluta med shamankuk, det har vi lärt oss genom historien.
Att man sedan kan vara lycklig medan man suger shaman-kuk är en annan fråga.
Citat:
En motinvändning mot denna triviala invändning som bara ser ett steg är att i längden så förstörs människor mentalt om dom varje dag riskerar med relativt hög sannolikhet att bli mördade för sina organ. Det hade givit misär och är därför oförenligt med utilitarism.
Applicera då din utilitarism på något sätt så får vi se ifall du kan komma med en endaste praktisk ide som vi alla kan komma överrens om, istället för massa pladder.
Citat:
Du har fortfarande inte förklarat varför man objektivt ska kunna mäta lycka för att ta reda på huruvida teorin är korrekt.
Därför att teorin är värdelös ifall man inte kan mäta det. Vore ungefär som marxistisk ekonomisk teori som grundar sig helt på arbetsvärdarteorin som bevisat sig vara falsk. Ifall du grundar din teori om att man ska offra allt annat för maximal summa av lycka, så kan är det minsta man kan förvänta sig att du definierar maximal lycka.
Teorin kan inte bevisa sig vara korrekt ändå, då det inte är en matematisk teori, och all etik är subjektiv.
Den olycklige skulle vilja att samhället styrs av modeller där man på något magiskt vis utjämnar lycka-olycka mellan individer, den lycklige och starke/frie som klarar av att leva i den fria Världen vill nog inte leva efter din utilitarismens tyranni.
Låt säga att exempelvis marijuana kan bevisas minska maximala lyckan i samhället, låt säga att du på magisk vis kan få bort marijuana från marknaden (även svarta marknaden). Låt säga att 40% i snitt blir lyckligare av att dämpa ångest och ha roligt med marijuana och en annan 60% mår dåligt i längden av marijuana.
Att offra friheten för att maximala lyckan tycks mig ytterst omoraliskt, då du anpassar samhället efter de svaga som inte kan hantera frihet istället för de starka individer som måste offra sig bara för att andra inte kan ta egenansvar. Eftersom jag identifierar mig själv som ganska stark så tänker jag så, vilket återvänder till iden att ingen moral kan räknas som objektiv, din moral är också inte objektiv utan anpassar lycka till den bääande massan.
Man kan också fråga sig ifall en stor människas lycka inte är av mer värde än en liten människas lycka, då människor inte är av samma värde och vi värderar inte fårs lycka som lika viktiga som människors lycka.
Du ser att du får mångbottnade problem.
Citat:
Nu tar du hur det ser ut i dagens Sverige och applicerar på en teori. Det är inte särskilt relevant för abstrakta teorier hur dagens Sverige ser ut. Varför skulle det vara det.
Jag tog Sverige som exempel, för socialism (hård eller mjuk sådan) har alltid räknat som utilitarismen enda applikerbara existensberättigande.
Du kan fördela arbetet, "Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov" har varit utilitarismens verkliga verktyg, och det har ofta fått katastrofala följder.
Citat:
jag tror det råder lite begreppsförvirring här.
Subjektiv lycka kan definieras som ett subjektiv som känner lycka.
Objektiv lycka är vadå?
Det utilitarismen säger är att maximera den subjektiva lyckan. Det är sant, enligt teorin.
Dvs, så teorin säger att man ska maximera den intersubjektiva tillståndet av lycka.
Subjektiv lycka omvandlas till objektiv lycka när någon ska försöka kategorisera lycka. Alltså, något som knappt går att ens översättas från subjekt till subjekt (speciellt till någon man inte känner).
Jackass-medlemmarna hade roligt när de åt bajs och slog näsan på asfalt, och fick tjurhorn i röven och massa annat galenskap. En medotisk biblotekarietyp kommer med sina variabler av "lycka" och bevittnar dessa tokiga män och kanske definierar deras definition av lycka som att de söker böja sig inför skadliga manliga normer, eller whatever och att deras beteende minskar totala lyckan i samhället, att de är dåliga idoler till unga män. Censurera skiten. Subjektets lycka kan inte översättas till tråkmånsens definitioner av lycka, de objektiva kategorierna av lycka-olycka måste ju ändå appliceras, subjektets lycka omvandlas till olycka då smärta och risk att dö definieras som olycka i sociologens formulär.
Citat:
Tråden handlar inte om anarkokapitalister vs kommunister. Läs TS för guschelov.
Vi talar om att du ska ha frihet att övertyga folk om att du har en formula för lycka, detta ska vara en del av frihetskonceptet. I en icke-liberal Värld skulle du kanske tystas ner av de som tror sig ha definitionen av lycka,skulle hända i exempelvis Kina eller Iran.
Exempel: liberala systemet skapade först fetma, sedan så skapade kontrarörelser inom liberala systemet hälsotrenden, sedan skapade kontrarörelse anti-shaming av feta människor, osv.
Alla är i ständigt strid, du får också försöka sälja en lyckokoncept, så länge du inte gör det genom staten (dvs: tvingar oss att acceptera din definition av maximal lycka).
Citat:
Hur flashback-skadad är du då? Allt som inte är autistliberalt är fascistiskt och det ska rantas om fördelningar hit o dit. Alla Sveriges problem är det som tas upp i en TS som man inte håller med om. Så jävla less på denna svartvita bild på tillvaron som inte ger sakliga diskussioner.
Angående din anarkokapitalism så finns inga bra lösningar på tragedy of the commons-utfall. Ni är autister som kollar på en specifik sak men förstår inte den holistiska helheten.
Jag samarbetar med vem jag vill, inte med vem du vill att jag ska samarbeta med.
Det finns inga bra lösningar överhuvudtaget på tragedy of the commons-utfall, inte som vi känner till det i alla fall. Men i Sverige är folk antagligen mer olyckliga än i länder utan så tung folkuppfostran. Vår regering har länge trott sig ha svaren på hur människor ska leva, och nu börjar vi se sann mänsklig tragedi av exempelvis statens hackande på folks känsla av identitet, trivialiserande av sexualitet och fråntagande av många av våra grundläggande frihet.
Du kommer antagligen inte göra ett bättre jobb än svenska staten har gjort med sin kollapsade folkhemsutilitarism. Ingen jävel är smart nog att se holistiska helheten, inte du och inte jag.