Citat:
Tack, jag tror jag förstår lite hur du tänker - en exakt beskrivning av DITT tillstånd (kanske då inte av "verkligheten oberoende av din upplevelse av densamma). Nu tror jag inte att intresset för poesi trängts ut av människors fokus på exakt vetenskap, men du berör ändå en intressant aspekt, nämligen om inte facklitteratur kan rymma estetiska kvaliteter. Historiskt sett var det kring skiftet 1700/1800 talet som vi har dagens klyvnad mellan subjektivitetens linje som är konstens och objektivitetens representerad av vetenskapen. En gigant som Diderot kunde samla sin tids vetande i en konstnärligt fullödig Encyklopedi och vi ska naturligtvis inte glömma vår egen Linné.Jag förstår din undran.
För att försöka hålla mig till topic.
Det som gör att jag sökt mig till poesi ibland har varit för att där har jag hittat exakta beskrivningar av tillstånd som jag varit i. Och tillstånd, upplevelser som jag är intresserad av men ändå inte själv upplevt.
Beskrivningar som också kan finnas i romaner men inte med samma pregnans. Tycker jag.
Finns också i filmer.
Poesi kan därför ses som en spjutspets verksamhet inom humanvetenskap. I utforskandet av det mentala landskapet. Men just spjutspets ambitionen kan göra den krävande.
Och därmed en anledning till att poesi inte läses.
Att poesi numer inte är läst så flitigt som tidigare som TS förmodar, kan gissningsvis vara en naturvetenskapliga färgad ambition att fokusera på statistik och matematik i sina beskrivningar av mänskliga fenomen, mer än på hur de upplevs. Vilket gjort att poesi förlorat sin status av att ge unika inblickar om människan. Till den grad ,att som en del här, kategorisera det som ”dravel”.
Men dålig poesi finns som dålig facklig vetenskap. Epigoneri, ordmålningar, staplande av truismer. Ingen exakt verksamhet. Inga nya landskap som öppnas.
Bra vetenskap kan vara som god poesi.. Läser just nu en språkvetare (Alte Grönn) som säger: "Mitt projekt har jag hållit på med i tio år utan att producera en enda publikation. Jag har hundratals sidor med anteckningar. men jag hittar inte det jag letar efter: den oväntade vackra generaliseringen."
Vackert, eller hur?
För att försöka hålla mig till topic.
Det som gör att jag sökt mig till poesi ibland har varit för att där har jag hittat exakta beskrivningar av tillstånd som jag varit i. Och tillstånd, upplevelser som jag är intresserad av men ändå inte själv upplevt.
Beskrivningar som också kan finnas i romaner men inte med samma pregnans. Tycker jag.
Finns också i filmer.
Poesi kan därför ses som en spjutspets verksamhet inom humanvetenskap. I utforskandet av det mentala landskapet. Men just spjutspets ambitionen kan göra den krävande.
Och därmed en anledning till att poesi inte läses.
Att poesi numer inte är läst så flitigt som tidigare som TS förmodar, kan gissningsvis vara en naturvetenskapliga färgad ambition att fokusera på statistik och matematik i sina beskrivningar av mänskliga fenomen, mer än på hur de upplevs. Vilket gjort att poesi förlorat sin status av att ge unika inblickar om människan. Till den grad ,att som en del här, kategorisera det som ”dravel”.
Men dålig poesi finns som dålig facklig vetenskap. Epigoneri, ordmålningar, staplande av truismer. Ingen exakt verksamhet. Inga nya landskap som öppnas.
Bra vetenskap kan vara som god poesi.. Läser just nu en språkvetare (Alte Grönn) som säger: "Mitt projekt har jag hållit på med i tio år utan att producera en enda publikation. Jag har hundratals sidor med anteckningar. men jag hittar inte det jag letar efter: den oväntade vackra generaliseringen."
Vackert, eller hur?
Därefter började forskare och filosofer skriva på den torra tungfotade prosa är vetenskapens signum.
Men naturligtvis finns det undantag. Jag tar mig friheten att citera ur Nordisk Familjebok från förra sekelskiftet. Begreppet Skymning:
Citat:
De färgfenomen, som visa sig på himmelen vid solnedgången, växla mycket efter atmosfärens beskaffenhet och framför allt efter dess fuktighetshalt. . Vissa molnformer, de s. k. ”cirrostratus” och ”cirromcumuli”, synas föröka fenomenets prakt, likaså finns i atmosfären fördeladt stoft af kosmiskt eller vulkaniskt ursprung.. Ehuru de färger, som framträda olika kvällar, ej äro fullkomligt identiska, visar dock företeelsen ett visst typiskt förlopp, bestående däruti, att vissa färgnyanser först uppträda på bestämda delar af himmelen och sedan utbreda sig, sammandraga sig eller förflytta sig i bestämd led, medan på andra ställen andra reguljära iakttagas. De beskrifningar man eger öfver företeelsen afvika i många hänseenden från hvarandra. Dock sätta alla författare de reguljära faserna i den samma i förbindelse med öfriga fenomen, som uppträda, då solen är nära horisonten.
Läs vidare på:
http://runeberg.org/nfce/0674.html
klart njutbart!
Ursäkta OT!
