• 48 825 online
  • 1 202 838 medlemmar
  • 62 245 301 inlägg
  • 7
  • 8
Igår, 09:04
  #85
Medlem
Jofs avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Massajen
Kan du utveckla hur du tänker där? Exemplifiera? I min hylla står en Flora som beskriver hagens växter? I vilken mening är den "exakt" i likhet med t ex Frödings poesi om blomstren?
Jag förstår din undran.
För att försöka hålla mig till topic.
Det som gör att jag sökt mig till poesi ibland har varit för att där har jag hittat exakta beskrivningar av tillstånd som jag varit i. Och tillstånd, upplevelser som jag är intresserad av men ändå inte själv upplevt.
Beskrivningar som också kan finnas i romaner men inte med samma pregnans. Tycker jag.
Finns också i filmer.

Poesi kan därför ses som en spjutspets verksamhet inom humanvetenskap. I utforskandet av det mentala landskapet. Men just spjutspets ambitionen kan göra den krävande.
Och därmed en anledning till att poesi inte läses.

Att poesi numer inte är läst så flitigt som tidigare som TS förmodar, kan gissningsvis vara en naturvetenskapliga färgad ambition att fokusera på statistik och matematik i sina beskrivningar av mänskliga fenomen, mer än på hur de upplevs. Vilket gjort att poesi förlorat sin status av att ge unika inblickar om människan. Till den grad ,att som en del här, kategorisera det som ”dravel”.

Men dålig poesi finns som dålig facklig vetenskap. Epigoneri, ordmålningar, staplande av truismer. Ingen exakt verksamhet. Inga nya landskap som öppnas.

Bra vetenskap kan vara som god poesi.. Läser just nu en språkvetare (Alte Grönn) som säger: "Mitt projekt har jag hållit på med i tio år utan att producera en enda publikation. Jag har hundratals sidor med anteckningar. men jag hittar inte det jag letar efter: den oväntade vackra generaliseringen."
Vackert, eller hur?
Citera
Igår, 16:18
  #86
Medlem
Massajens avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Jof
Jag förstår din undran.
För att försöka hålla mig till topic.
Det som gör att jag sökt mig till poesi ibland har varit för att där har jag hittat exakta beskrivningar av tillstånd som jag varit i. Och tillstånd, upplevelser som jag är intresserad av men ändå inte själv upplevt.
Beskrivningar som också kan finnas i romaner men inte med samma pregnans. Tycker jag.
Finns också i filmer.

Poesi kan därför ses som en spjutspets verksamhet inom humanvetenskap. I utforskandet av det mentala landskapet. Men just spjutspets ambitionen kan göra den krävande.
Och därmed en anledning till att poesi inte läses.

Att poesi numer inte är läst så flitigt som tidigare som TS förmodar, kan gissningsvis vara en naturvetenskapliga färgad ambition att fokusera på statistik och matematik i sina beskrivningar av mänskliga fenomen, mer än på hur de upplevs. Vilket gjort att poesi förlorat sin status av att ge unika inblickar om människan. Till den grad ,att som en del här, kategorisera det som ”dravel”.

Men dålig poesi finns som dålig facklig vetenskap. Epigoneri, ordmålningar, staplande av truismer. Ingen exakt verksamhet. Inga nya landskap som öppnas.

Bra vetenskap kan vara som god poesi.. Läser just nu en språkvetare (Alte Grönn) som säger: "Mitt projekt har jag hållit på med i tio år utan att producera en enda publikation. Jag har hundratals sidor med anteckningar. men jag hittar inte det jag letar efter: den oväntade vackra generaliseringen."
Vackert, eller hur?
Tack, jag tror jag förstår lite hur du tänker - en exakt beskrivning av DITT tillstånd (kanske då inte av "verkligheten oberoende av din upplevelse av densamma). Nu tror jag inte att intresset för poesi trängts ut av människors fokus på exakt vetenskap, men du berör ändå en intressant aspekt, nämligen om inte facklitteratur kan rymma estetiska kvaliteter. Historiskt sett var det kring skiftet 1700/1800 talet som vi har dagens klyvnad mellan subjektivitetens linje som är konstens och objektivitetens representerad av vetenskapen. En gigant som Diderot kunde samla sin tids vetande i en konstnärligt fullödig Encyklopedi och vi ska naturligtvis inte glömma vår egen Linné.
Därefter började forskare och filosofer skriva på den torra tungfotade prosa är vetenskapens signum.
Men naturligtvis finns det undantag. Jag tar mig friheten att citera ur Nordisk Familjebok från förra sekelskiftet. Begreppet Skymning:

Citat:
De färgfenomen, som visa sig på himmelen vid solnedgången, växla mycket efter atmosfärens beskaffenhet och framför allt efter dess fuktighetshalt. . Vissa molnformer, de s. k. ”cirrostratus” och ”cirromcumuli”, synas föröka fenomenets prakt, likaså finns i atmosfären fördeladt stoft af kosmiskt eller vulkaniskt ursprung.. Ehuru de färger, som framträda olika kvällar, ej äro fullkomligt identiska, visar dock företeelsen ett visst typiskt förlopp, bestående däruti, att vissa färgnyanser först uppträda på bestämda delar af himmelen och sedan utbreda sig, sammandraga sig eller förflytta sig i bestämd led, medan på andra ställen andra reguljära iakttagas. De beskrifningar man eger öfver företeelsen afvika i många hänseenden från hvarandra. Dock sätta alla författare de reguljära faserna i den samma i förbindelse med öfriga fenomen, som uppträda, då solen är nära horisonten.

Läs vidare på:

http://runeberg.org/nfce/0674.html

klart njutbart!

Ursäkta OT!
Citera
Igår, 20:52
  #87
Medlem
Jofs avatar
Massajen.
Skymning. Vad skiljer den beskrivningen från Poesi?

Och varför läser man inte poesi längre.
Man kan lika gärna fråga sig varför ingen läser spetskompetens utläggningar i naturvetenskap.
Einstein var ingen populärförfattare på sin tid.
Skriv som Dylan och Leonard Cohen och du är hemma.

Ju bättre beskrivningarna ju närmare sanningen. Är min tes. Oberoende av uppdelningar i poesi, konst, litteratur, humanvetenskap och naturvetenskap.
__________________
Senast redigerad av Jof Igår kl. 21:01.
Citera
Idag, 18:15
  #88
Medlem
Jofs avatar
Kanske det som med filosofi, man har inget större utbyte av den om man inte själv ställt frågorna som behandlas?
Men varför detta skulle påverka att man läser mindre nu än förr, har jag ingen aning om.
Om det nu är så att tesen stämmer.
Tar länken dikta.se och ser att många skriver där OCH varför inte läser. Mest kvinnor tycks det. Läser två dikter. Tycker dom är bra. Både vad gäller form och innehåll. Preciserar viktiga saker med bra tempo och yttre formgivning.
__________________
Senast redigerad av Jof Idag kl. 18:24.
Citera
Idag, 18:36
  #89
Medlem
knallpulver-fikuss avatar
De flesta skönlitterära böcker är ganska tråkiga, men poesi är nog allra värst, skittråkigt och helt ointressant att läsa.

En viss skillnad är det väl när en såpass orginell och dynamisk kille som Bruno K Öijer läser upp sina dikter på skiva eller scen, men att själv läsa hans böcker skulle jag inte orka med.

Poesi är så tråkigt att man nästan somnar bara man rör vid en sådan bok.
Citera
  • 7
  • 8