Vinnaren i pepparkakshustävlingen!
  • 1
  • 2
2018-11-22, 01:49
  #1
Avstängd
Vad kan vi göra för att behålla den lyckan och spontaniteten vi hade inom
oss som barn?
Varför blir så många mer och mer olyckliga ju äldre de blir?
Är detta livets gång? Kan vi förändra det? Eller bör vi bara acceptera?
Citera
2018-11-22, 01:53
  #2
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av hihowru
Vad kan vi göra för att behålla den lyckan och spontaniteten vi hade inom
oss som barn?
Varför blir så många mer och mer olyckliga ju äldre de blir?
Är detta livets gång? Kan vi förändra det? Eller bör vi bara acceptera?

Livet är ingen barnlek.
Citera
2018-11-22, 01:54
  #3
Medlem
2560ps avatar
När man är barn får man ju allt serverat och behöver inte bekymra sig om någonting. Sen kommer vuxenlivet med alla jävla bekymmer och elände. Det gör ju den allra spralligaste deprimerad.
Citera
2018-11-22, 02:19
  #4
Medlem
Negativiteten kommer med åren. .
Motgångar gör inte saken bättre man blir mer ängslig och grubblande.
Samtidigt som pressen på en ökar att prestera som vuxen.
Bete sig korrekt och tråkigt för att vara en del av samhällets ekonomiska maskin.
Annars blir du straffad för minsta lilla snedsteg. Du får inte ha för skoj gubben då blir du haffad. Iallafall här i Sverige. Utomlands kan vara bättre för vissa.

Som barn blev man nöjd av små ting.
Man kände sig också fri och var mer skit i allt, tänkte inte ett dugg rationellt.
Riktigt gangsta.
Men också lite efterblivet. Mer kul iallafall.
Lite som berusning.

Nu får man försöka så gott man kan att behålla sitt barnasinne och inte låta bitterheten döda den.
__________________
Senast redigerad av trifecta 2018-11-22 kl. 02:21.
Citera
2018-11-22, 03:53
  #5
Medlem
Europes avatar
När man är barn, så har man inte fått det klart för sig hurdana människorna verkligen är. Till och med som tonåring eller ung vuxen kan man bortförklara den mest kallhamrade egoism hos andra med romantiska föreställning om passionernas makt. Men när man väl har blivit gammal, så ser man vad som verkligen ryms i människornas vidriga och lata själ och det är slut på poesin.

Men visst, de arga, sura och olyckliga äldre är ju i många fall just dessa egoister och de brukar faktiskt inte ha blivit klokare med åren, varken när det gäller sig själva eller andra. Faktum är att det är i första hand egoisterna som blir bittra människor. Vid behov kan jag tillåta mig själv, som en slags kur, en begränsad tids självömkan och bitterhet, men därefter får det vara slut på de dumheterna. Jag har haft ett ganska tufft liv, men jag är inte bitter och om jag ska vara ärlig, så har jag faktiskt fortfarande en hel del kvar av den där glädjen från barndomen som bygger på nyfikenhet och förundran. Så jag antar att det egentligen inte är helt slut på poesin...

Ovanpå det kommer så klart att vuxenlivet är mer problemfyllt (eller snarare är problemen ofta mer långlivade), man har mindre energi desto äldre man blir och efter en viss ålder sätter det fysiska förfallet igång och fortsätter under hela ens väg mot förruttnelsen.
__________________
Senast redigerad av Europe 2018-11-22 kl. 03:59.
Citera
2018-11-22, 05:15
  #6
Medlem
Strävan, kreativitet, nyfikenhet gör människan glad.
Tror jag.
Citera
2018-11-22, 06:29
  #7
Medlem
Jag var en väldigt olycklig liten unge! Född på 50-talet långt innan föräldrar började curla. Säger som Mark Levengood att mina föräldrar var mer "bowling"-typen. Slå ner en så mkt som möjligt.....*typ*:-(
Citera
2018-11-22, 06:37
  #8
Medlem
Hurt-Åkes avatar
Tvärtom vad de yngre människor verkar tro så visar massor av forskning på att de flesta blir lyckligare ju äldre de blir.

Som ung så känner många massa krav från omgivningen på hur man ska vara. Överdriven relationsdramatik tar mycket energi. Ju äldre man blir desto mer börjar man skita i det och är nöjd. Just sista tiden innan man dör kan dock vara ångestfylld förstås, men det ska ju inte förta att man varit nöjd och lycklig i flera decennier innan.

Bara för att man inte går omkring och flamsar som en jävla tonåring så betyder det inte att man är en surgubbe.
Citera
2018-11-22, 07:02
  #9
Medlem
namnskylts avatar
Den psykiska hälsa och stressen bland barn och ungdomar har väl försämrats ganska bra de senaste decennierna?

Innan typ, 5-6 års ålder har inte barn hunnit utveckla det medvetandet som krävs för att ta in hela sin omvärld och det egna jaget. Utan är i nån "ego-fas" där det mesta handlar om saker och basala behov...eller nått sånt.

Stanna din utveckling där, så kommer du förbli lycklig. Olika utvecklingsstörning och handikapp brukar låsa utvecklingen i det stadiet.


Vad det gäller äldre människor är det väl ofta insikten av att "det blev inte roligare än så här". Man har fastnat på alla nivåer och allt går på rutin. Personer som upprätthåller utveckling och fortfarande drivs av förnyelse, upplever jag ofta som gladare och muntrare personer. De lever i en mer utmanande och stimulerad miljö, helt enkelt.
__________________
Senast redigerad av namnskylt 2018-11-22 kl. 07:07.
Citera
2018-11-22, 07:35
  #10
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av trifecta
Negativiteten kommer med åren. .
Motgångar gör inte saken bättre man blir mer ängslig och grubblande.
Samtidigt som pressen på en ökar att prestera som vuxen.
Bete sig korrekt och tråkigt för att vara en del av samhällets ekonomiska maskin.
Annars blir du straffad för minsta lilla snedsteg. Du får inte ha för skoj gubben då blir du haffad. Iallafall här i Sverige. Utomlands kan vara bättre för vissa.

Som barn blev man nöjd av små ting.
Man kände sig också fri och var mer skit i allt, tänkte inte ett dugg rationellt.
Riktigt gangsta.
Men också lite efterblivet. Mer kul iallafall.
Lite som berusning.

Nu får man försöka så gott man kan att behålla sitt barnasinne och inte låta bitterheten döda den.
Jag vet inte om jag vill kalla det negativitet, snarare realism, med stigande ålder samlar du på dig
stigande misstänksamhet och du lär dig att ingenting är gratis.
Citera
2018-11-22, 07:38
  #11
Medlem
Jag tror att det har med stress att göra. Det enda man gör som vuxen är att förhålla sig till olika krav.
Citera
2018-11-22, 09:05
  #12
Medlem
RollingStoness avatar
Pga sin naivitet. Med insikt och kunskap kommer bekymmer och hopplöshet. Personligen vet man ju ensamt mer idag än alla vetenskapsmän, filosofer, läkare, präster, forskare m.m. tillsammans som någonsin levt före en själv. Åtminstone är kunskapen bara några knapptryckningar bort.
Citera
  • 1
  • 2

Stöd Flashback

Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!

Stöd Flashback