Citat:
Ursprungligen postat av
zyxos
Har inte sett programmet och kommer förmodligen inte göra det, men varför så stora reaktioner? Finns det mörkertal när det gäller sånt här i Sverige?
Hela situationen hade varit annorlunda om hon hade viljan att få hjälp. Hon är vuxen.
Programmet belyser det systemfel som uppstått inom psykiatrin och framför allt i Stockholms Län.
En omorganisation har gjorts där vården är specialiserad så att det är diagnosinriktad som ex bipolär, schizofren, Neuropsykiatriska problem, depression, ångest, missbruksproblematik.
Fungerar säkert skitfint om du endast lider av en diagnos men är du dubbeldiagnosticerad är du rökt.
Har du exempelvis en psykiatrisk diagnos och missbruk kommer varken missbruksenheten vilja ta i dig för att de anser att dina problem är grundläggande psykisk ohälsa. Psykiatrin kommer skicka dig till missbruksenheten då de tycker att dina problem är på grund av missbruk.
Kommunikationen mellan dessa enheter är helt obefintlig och de är närmast fientligt inställda emot varandra.
Har själv erfarenhet då jag har två lindriga psykiatriska diagnoser, men jag bollades flera år mellan två olika enheter som inte kunde bestämma sig vad min diagnos var.
Hade jag inte haft familj med stålar så hade jag säkert börjat bruka narkotika och då haft en trippeldiagnos och vart helt utdömd att få vård.
Har en ljudinspelning där min dåvarande psykiatriker klagar sig om att enhetschefen inte tror på en viss diagnos och vägrar därför sätta den på flertalet patienter.
Nåväl, jag är nu återigen en god skattebetalande medborgare.. tiden för återhämtning blev dock fördröjd med flera år och kostat skattebetalarna en jädra massa onödiga pengar.
Här är en gammal ledare som belyser problemet.
https://www.aftonbladet.se/debatt/a/...r-nya-psykvard
Citat:
Psykiatrin Södra är numera organiserad så att patienterna fördelas på olika specialiserade mottagningar utifrån sina diagnoser. Det är ”diagnoskiosken” det vill säga Jour-bedömnings och konsultations-enheten som gör fördelningsarbetet. Den sociala verkligheten människor befinner sig i är inte längre något psykiatrin ska behöva bry sig om. Psykiatriska sjukdomar ska behandlas med riktad behandling utifrån nationella vårdprogram.
Och det är väl bra. Ibland.
Men vad händer med alla de patienter som inte går att bota och de som av olika skäl inte har förmåga eller ork att gå i en riktad behandling? Och vad gör man med de patienter som har flera olika diagnoser?
I modellen sägs det att det är ”huvudiagnosen” som ska behandlas, vilket innebär att de svåraste patienterna bollas mellan olika specialiserade mottagningar med stor risk att ingen anser sig kunna ta hand om dem.
Som det är nu svajar hela Psykiatrin södra. Hur ser organisationens ledning på uppkomsten och vidmakthållandet av psykisk sjukdom? Vad är det för ideologi som styr?
Hippokrates, som brukar kallas ”den moderna läkekonstens fader” lär ha myntat ”läkareden” som man brukar få ta del av vid introduktionen till så gott som alla sjukvårdsutbildningar i Sverige.