• 23 354 online
  • 1 198 283 medlemmar
  • 62 078 297 inlägg
Igår, 17:02
  #3961
Medlem
Size420s avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Grisgeten8
När jag började med medicinen fick jag eufori av den och mådde kanon. Det går dock över efter ett tag. Mitt tips är att passa på att starta nya bra rutiner då och bara njut så länge det varar.

Jag kom igång och började träna som en galning tex. Blev väldigt social, skaffade nya rutiner osv. Jag behövde det för att komma ur min negativa bubbla känns det som.

Nu när det där har lagt sig mår jag fortfarande bra men inser hur viktigt det är att bara fortsätta hålla rutinerna. Belöningen kommer liksom efteråt vilket är svårt att förstå/känna när man har hamnat för djupt ner.

För mig balanserar medicinen upp humöret, topparna och dalarna blir mindre gör det lättare att hålla rutiner, tänka mera logiskt och rationellt utan att sväva iväg‭. Vilket leder till mindre ångest och stress och däremed mindre social fobi osv.

Jag har fortfarande inte hittat rätt dos vilket jag delvis tror beror på min livssituation just nu. Tror att det blir lättare att märka fokus om jag börjar plugga eller startar på ett nytt jobb.
Har en väldigt ostimulerande jobbsituation just nu. Men skillnaden nu jämfört med innan är att jag verkligen vill och känner att jag kan påverka det hela även om det är en del att hämta upp.

Märker en stor skillnad på motivation och humör.

Snackar gärna med dig på PM när jag har fått ihopa 50 inlägg. 😃


Låter som en bra idé att komma igång med ens rutiner när man väl har euforin. Vet du varför man får det i början och varför det inte håller i sig sen? Mitt problem är just att jag gått upp +20kg dom sista 2 åren just pga av min depression då intresset av att laga mat har varit lika med 0...

När jag var yngre så var jag "känslolös" hade inget som helst konsekvens tänk, inte så postivt alla gånger då jag hamnat i jobbiga situationer. Men nu är jag 26år och önskar att jag var lika känslokall som förr.. Hade inga problem med att prata med tjejer och umgås i stora grupper... Sjukt jävla tråkigt och sorgligt att det behövt gå såhär långt.

Jag har varit lite små nojig hela tiden att den sociala fobin kan bero på något helt annat. Men utifrån din erfarenhet så har jag fått ett litet sken i tunneln att CS medicin kan bli min räddning - förhoppningsvis.

Ekonomin är också en stor bidragande faktor till mitt mående PGA av min impulsivitet så sa jag upp mig från mitt jobb för en månad sen..... Hur löser du den ekonomiska biten? Förstod det på dig som att du inte själv har jobb idag? Har fasta kostnader på 12 000kr/mån med lån och boendekostnader.. Svårt att se hur a-kassa/FK kan hjälpa mig att överleva.
Citera
Igår, 19:11
  #3962
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Size420
Låter som en bra idé att komma igång med ens rutiner när man väl har euforin. Vet du varför man får det i början och varför det inte håller i sig sen? Mitt problem är just att jag gått upp +20kg dom sista 2 åren just pga av min depression då intresset av att laga mat har varit lika med 0...

När jag var yngre så var jag "känslolös" hade inget som helst konsekvens tänk, inte så postivt alla gånger då jag hamnat i jobbiga situationer. Men nu är jag 26år och önskar att jag var lika känslokall som förr.. Hade inga problem med att prata med tjejer och umgås i stora grupper... Sjukt jävla tråkigt och sorgligt att det behövt gå såhär långt.

Jag har varit lite små nojig hela tiden att den sociala fobin kan bero på något helt annat. Men utifrån din erfarenhet så har jag fått ett litet sken i tunneln att CS medicin kan bli min räddning - förhoppningsvis.

Ekonomin är också en stor bidragande faktor till mitt mående PGA av min impulsivitet så sa jag upp mig från mitt jobb för en månad sen..... Hur löser du den ekonomiska biten? Förstod det på dig som att du inte själv har jobb idag? Har fasta kostnader på 12 000kr/mån med lån och boendekostnader.. Svårt att se hur a-kassa/FK kan hjälpa mig att överleva.

Jo jag har ett jobb men det ger mig noll och jag sitter i princip av tiden. Har ju inte heller tagit de bästa besluten i mitt liv tidigare. Så CSN är kört och jag har inga besparingar. Därför vågar jag inte säga upp mig hursomhelst heller. Men jag har en plan på att börja plugga efter nästa sommar och försöka jobba 50% och förhoppningsvis äntligen kunna välja ett arbete som jag trivs med.

Vågar dock inte riktigt tro på det förrän det verkligen händer.
Citera