Vad är synd? Vem är den äkta syndaren?

Hur ska vi ha det nu? Tar Jesus på sig våra synder eller gör han det inte? Eller tar han bara på sig vissa av våra synder? I så fall vilka? Hur går det för övrigt till när han tar på sig en synd från någon annan?

Flera har redan påpekat att frälsning inte innebär att du går fri från straff om du syndar med ovett.

1 Pet 4:17
Ty nu är tiden inne för domen, och den börjar med Guds hus. Men om den börjar med oss, hur blir då slutet för dem som inte vill tro på Guds evangelium?

Inte ens Guds folk undgår domen, trots frälsningen.

Om du är för dum eller förstockad för att fatta, är det inte längre vårt problem.

Mark 6:11
Och är det någon plats som inte vill ta emot er och inte vill höra på er, så fortsätt därifrån och skaka av dammet under era fötter. Det skall vittna mot dem.”

Hur lyder straffskalorna?

Gud arbetar inte med straffskalor. Straffen blir alltid passande.

Jag tvivlar.
Vad är straffet för att inte tro?

Enligt lagen leder all synd till döden, så egentligen finns ingen straffskala, utan Gud använder proportionalitetsprincipen.

Ok, en lögn och jag döms till döden.
Massmord och jag döms till döden.
Verkar vettigt ...

Om Gud nu då som det sägs, har skapat allt från himmel till minsta kvark så har ju även Gud skapat fan själv som gav synden till Adam och Eva.
Fan var avundsjuk på Gud.
Synden har då funnits från början och är även den skapad av Gud.Avund är ju en synd.
Gud ger sedan dödsstraff för det Gud misslyckats med.
Är Gud en psykopat?

Om Bibeln stämmer så är Gud psykopat. Men det är ju med ”mänskliga mått”.
Om Gud kan bestämma vad som är gott, ont, synd o.s.v., så kan han ofta komma runt det problemet.

Ja människan måste ju utgå från människans syn på gott och ont.
Om Gud skapat synden så har han ju misslyckats med sin skapelse och missat en liten detalj.
Anser däremot någon att det är människor som skapat synden så är ju människan även den en skapare och kan i stort sett jämställa sig med Gud, inom vissa områden.
Skyller Gud på människorna för sitt misslyckande så är ju Gud den största syndaren av alla eftersom Gud i sådana fall är en äkta syndare.
Synden måste ju ha funnits med från början och blommat ut vid ett visst tillfälle.
Jag kan nog lugnt påstå att jag är en syndare ( enligt bibelns beskrivning på vad som är en synd)men jag mördar inte någon för mina synder. Skyller det inte på någon annan och ber inte Jesus att bära mina synder åt mig.

Ja, hela ”systemet” är ju uppbyggt på att alla är syndare. Det är nog omöjligt att gå genom livet utan att bryta mot någon grej i bibeln. För om det gick att leva syndfritt, då skulle folk kunna strunta i att tro på Gud och ”kyrkan”. Och det går ju inte för sig.

Vilket är pudelns kärna i hela denna diskussion. Om "synden" beror på nån 'guds' skapelse, regelverk, etik etc då är legitimiteten av en postulerat allmän synd i sin tur helt beroende av denna faktiska 'guds' omniscience och omnipotens.

Och då är vi på teodicé-frågans område, där det är tydligt, att "syndens" egentliga karaktär är olydnad mot den abrahamiska 'gudens' självutnämnde makt.

Så i realiteten är "synda"-konceptet endast relevant för dom som på något sätt tror på nån version av den abrahamiska 'guden'.