Det går riktigt att ta på skadeglädjen på Aftonbladet kultur när den före detta Britpopidolen och kulturnördarnas heliga ärkeängel Morrissey ställer in sin Europaturne' på grund av vikande biljettförsäljning. Äntligen är kampen vunnen mot den tidigare helgonförklarade ikonen som förvandlades till en fascistoid rasist.
Citat:
De senaste åren har Morrisseys stjärna varit i fritt fall. Inte på grund av dåliga skivor eller trötta konserter. Det var intervjuerna som till sist knäckte oss.
Vi suckade förtvivlat när han uttalade sig okänsligt om bombdådet i Manchester. Vi skämdes när han i Der Spiegel kallade Berlin för ”våldtäkternas huvudstad” (på grund av invandring, vad annars?). Vi trodde inte våra öron när han uttryckte sympati för tidigare English Defence Leagueledaren och tillika muslimhataren Tommy Robinson. Och vi tappade luften när han, på bästa Breitbart-manér, började yra om ”the loony left”, mainstreammedias förtryck och att Hitler minsann var vänster.
När sångaren i våras uppmanade sina lyssnare att rösta på de högerextrema, islamfientliga Ukip-utbrytarna i For Britain var botten nådd. Till slut orkade inte ens vi, hans mest lojala försvarare, med honom längre. Det är hela anledningen att Moz inte uppträder i ett kalkbrott utanför Rättvik i kväll.
Sveket från Morrissey är oerhört svårsmält för kulturnördarna. Det blir ju lätt så när man gått all in på att hylla och försvara någon som senare visade sig, i betraktarens ögon, vara ett hopplöst fall bortom all räddning. Ungefär som det mångkulturella projektet med andra ord.
Citat:
Tusentals besvikna ex-fans har valt att inte finansiera Mozzers fall.
Jag är en av dem. Allt för länge försvarade jag. Satte idiotiska uttalanden i sammanhang. Försökte förstå. Ursäktade. Ville så gärna att mannen bakom låtarna som räddade mitt liv inte skulle ha förvandlats till sin egen antites.
Jag hade fel.
Exakt samma förnekelsegrunder som mångkultursförespråkarna anammar. Om man en gång bestämt sig för att något är i grunden enbart positivt och som man tappert hyllat offentligt i tid och otid är det självfallet svårt och i vissa fall omöjligt att faktiskt se verkligheten för vad den är, bita ihop och konstatera att man haft fel hela tiden. Mångkulturen
kan helt enkelt inte vara av ondo precis som Morrissey inte
kunde vara rasist.
https://www.aftonbladet.se/kultur/a/...rger-morrissey
