Hur blir jag den bästa versionen av mig själv?

Jag är idag 21 år, arbetslös och student på komvux. Jag är smått deprimerad över känslan att inte hänga med i de fina äventyr som livet kan erbjuda i denna tidiga ålder, jag känner att det är något som hindrar mig inombords ifrån att fullfölja mina drömmar och det är just det att jag är introvert och blyg framför grupper av människor och inte kan prata med självförtroende framför en grupp av människor. Jag har alltid en fasad av att jag är tuff och har bra självförtroende men så är det inte, jag är inte socialt begåvad och kan inte samtala med främlingar utan att vara blyg och för att sedan älta på mina misstag i konversationen i efterhand. Men jag känner att det är dags att skärpa sig, men jag vet inte vart jag ska börja, har idag inga kompisar som är liksinnade och som vill utveckla sig själva till att bli den bästa versionen av de själva.

Har dessutom aldrig gått in i säljyrket pga rädslan av att göra bort mig och bli blyg, då jag är konflikträdd och inte vet om jag kan sköta kritik av kunder på professionellt sätt, vilket är varför jag inte vet om jag kan ta mig an säljyrket för det är väl där man utvecklas på bästa sätt?

Snälla ge mig era råd och tips. Det uppskattas verkligen!

Väl spenderade 18minuter.

https://www.youtube.com/watch?v=TQMbvJNRpLE

Och när du väl börjar att utveckla dig själv, så tänk på en viktig sak.
Dina vänner kommer försöka att hålla dig tillbaka, eftersom de annars tvingas inse att de oxå borde jobba på sig själva. Så håll igen lite med vad du gör och hur du jobbar på att utvecklas. (Jag menar att berätta inte ALLT för dina polare, för de kommer inte ta det bra, they never do...)

Ta små steg TS. Skapa nya miljöer där du kan experimentera lite. Det låter som att det största hindret är du själv i nuläget vilket är jälvigt bra för då kan man göra mycket. Det är svårt att se det då man kanske har upprepande mönster av misslyckanden/ ej vågat göra ngt.

Mitt tips är att låtsas ha självförtroende. Håll huvudet högt, kolla alla i ögonen och titta inte ner, ge ett fast handslag, prata lugnt och tydligt osv. Då ändrar du ett beteende vilket i sin tur kommer att ändra dina tankar och känslor.

Ett annat tips är att alltid göra det du inte vågar. Är det jobbigt att söka jobb? Se fan då till att söka alla jobb du kan för att släcka obehaget och bevisa för dig själv att du kan.

Jag tror på dig.

Träna träna träna! Sen se alla videos på actualized på youtube han har mycket med personlig utveckling.

Mvh

Det låter som en typisk 30-årskris med mera.
Tänk inte på din ålder och på vad du går miste om, varför? För det spelar ingen roll om du är 20, 30, 40 eller 50. DU som person kommer alltid känna dig ung i hjärtat, den enda skillnaden är livserfarenheten. 30-50 åringar finns det gott om som gör saker dom ville göra när dom var yngre, mig inkluderat.

Stressa inte, fokusera på det du gör, och njut av livet när du känner att du kan. Bara för att du blir äldre så betyder det ingenting, du är fortfarande precis samma person inombords, det ändras aldrig.

Försök bli lite bättre än igår.

Det är inget fel med att vara blyg och osäker om det hör till din personlighet. Men om du känner att det hindrar dig ifrån att åstadkomma saker i livet går ju det att ändra så att du vågar mer. Kognitiv beteendeterapi?

Mycket väl medveten om detta, vilket är varför jag har lämnat vänner som inte har ambition i livet för när jag inte lägger undan tid blir de irriterade på mig och börjar bli negativa. Det smittade ganska väl redan en tid tillbaka, bra att man kom bort ifrån det.

Du är redan på god väg, TS.

KBT och ACT (terapiformer) har hjälpt mig mycket genom åren och kanske är det nå't även för dig? Min poäng är att en utomstående samtalskontakt kan vara extremt värdefullt, för som en annan användare påpekar påverkar din personliga utveckling dina relationer. De flesta får dåligt samvete över att inte ens försöka vara sina bästa jag, så även om du inte kritiserar dem kan en vilja till bättring provocera alldeles enormt mycket. Sorgligt.

Själv är jag 30 och jag missade Mycket liv under ungdomsåren (som bara handlade om överlevnad). Jag har kapat många toxiska människor från mitt liv och den processen sög ju HÅRT... men att byta miljö var en nödvändighet för att växa i mitt fall. Jag tar mitt B-körkort i höst och börjar studera på universitetsnivå under 2019.

Det går! Du kan. Du har gott om tid.

Både mental och fysisk distans från civilisationen och främlingar har hjälpt mig.

Jag försöker inte glorifiera dåtiden, det finns mycket praktiskt med dagens samhälle, men biologiskt är vi fortfarande jägare-samlare som alltid levt i stammar om max ett par hundra människor. Med det perspektivet kan det bli enklare att inse vad som är viktigt i livet.

Jag hade socialfobi i ung ålder, blev trots det lärare och efter ett år som lärare var det helt bortblåst så visst kan säljyrket göra detsamma för dig. Idag har jag inget problem med att ta plats eller göra bort mig offentligt.

Utmana sig själv och var inte rädd för att misslyckas. Du kommer misslyckas. Du utmanar inte dig själv för att lyckas utan för att lära dig och våga.

Älta inte så mycket, alla gör misstag. Jag brukar skratta åt mig själv när jag gör bort mig, kan se tillbaks på idiotiska saker jag gjort men känner sällan skam jag ler oftast åt min dumhet i efterhand.

Du kan påtvinga ny mentalitet i dig själv. Bara kontinuerligt undvik negativa tankar och fokusera på det du gör bra och efterhand tar det positiva över. Gör saker som gör dig stolt, undvik saker som ger dig skam och ångest.

Tror också kampsport eller annan sport är bra för att odla självförtroende.

Att sova bra och börja dagen tidigt och inte behöva stressa iväg är grund för mig. Kan du ta tid att fokusera på dina mål för dagen en stund (typ meditera kring dem). Se dig själv i spegeln och intala dig själv att idag ska jag vara awesome, och kan jag inte vara fullt så awesome som jag vill ska jag i alla fall vara en bättre version av mig själv än vad jag var igår. All utveckling sker med små steg. Inte för mycket fokus på vad du inte ska, fokus på vad du ska. Sätt på bra musik som peppar dig, inte någon emo singer songwriter det kan du ta en stund på kvällen om det passar och då kan du ha en deppig period och tänka på all skit, man behöver det också, men sätt en klocka, 30min eller så sen när den piper så är det bara att gå tillbaks in i vinnarmentalitet. När du misslyckas så skaka det av dig och tänk att motgång gör mig starkare.

Sätt upp mål och arbeta för att fullfölja dem.

Att utveckla färdigheter ger också självförtroende. Dans, musik, sång osv. Öva på saker helt enkelt och sitt inte bara framför tvn och datorn. Öva din röst. Jag gör själv musik och sjunger, rappar och pratar i den så för att öva spendera jag mycket tid med att träna på oneliners eller rim jag tycker är balla och pratar med mig själv, det övar rösten. Aktivera dig och utveckla och träna på det du önskar att du vore bra på.

Det kan ta några år innan du når dit du vill, men med bra rutiner, träning och ihärdighet så kan du komma dit du vill. Jag var nog väldigt lik dig runt 20 års åldern. Nu har jag inga problem med att gå fram till en tjej jag tycker ser trevlig ut och inleda en konversation, eller köra några moves på dansgolvet och försöka fånga in någon den vägen.

Och slutligen dont give a fuck vad andra människor tycker om vad du gör. Kör ditt race och låt dem köra sitt.